Klaus Härö säger att han i verkligheten var mer stridslysten än filmens Stefan.

Efter döden kämpar far och son för att mötas

film.

Klaus Härös nya film är en berättelse om tiden strax efter hans mammas död. Livet efter döden är en film där han vill se på huvudpersonerna med värme.

28.2.2020 kl. 10:24

Redan när Klaus Härö var i 10–11-årsåldern visste han att han vill jobba med film.
– Film gjorde ett oerhört stort intryck på mig. Samtidigt kom det, som en skänk från ovan, en uppfinning som hette VHS. Det kändes som om världen öppnade sig.

Hans pappa hörde till generationen som vuxit upp med att klara sig på lite och sade bestämt nej till att köpa en videobandspelare.
Familjen skaffade ingen video och det blev en skola i tålamod. Film blev något eftersträvansvärt för honom.

När han var 23 år blev hans mamma sjuk i cancer. Han var studerande, kom hem på veckosluten. Han hade aldrig tidigare sett någon bli sjuk utan att bli frisk igen.
– Jag tänkte att nu är det svårt, men sedan blir det bättre. Min pappa var en finsk pessimist och drog genast slutsatsen att det här kommer att sluta dåligt. Jag var besviken på att han tog ut allt i förskott.

Ett år senare ringde hans pappa och sade: Om du vill se henne i livet ska du komma nu.
– Min pappa och jag var på olika planeter. Där jag såg fram emot ett tillfrisknande såg han fram emot det oundvikliga slutet.

Det är minnena från den närmaste tiden efter mammans död som ligger till grund för Klaus Härös nya film Livet efter döden.
– Min pappa ville bara bort, men själv ville jag minnas mamma och knyta an till min pappa.

I filmen är det Stefan och hans pappa Nisse som väljer olika sätt att hantera den första perioden av sorg. Nisse vill få begravningen ur världen så snabbt som möjligt och ger sin son i uppdrag att säga åt människor som ringer och beklagar sorgen att de inte är välkomna på begravningen. Nisses syster dyker också upp och har sin egen syn på hur saker och ting ska skötas.
– En del i filmen är förstås påhittat, men en del av det mest absurda har faktiskt hänt på riktigt.

Själv var han mera stridslysten än filmens Stefan.
– Stefan är en renodling av den sida hos mig som ville agera diplomat.

Försonades med fadern
Klaus Härö hade en dålig relation till sin pappa i tonåren.
– Jag var länge bitter på honom för att han hade attityden ”jag har klarat mig själv så du ska också klara dig själv”.

Minnena från tonåren satt kvar och när han bad sin pappa om hjälp och pappan kort svarade ”nä” väcktes ilskan i honom varje gång.
– Ilskan var som när en långtradare bromsar. Den stannar inte genast, utan på grund av tyngden fortsätter den in i väggen. Varje gång kunde jag tappa besinningen.

Stefan (Martin Paul) och Nisse (Peik Stenberg) i filmen Livet efter döden. (Foto: Citizen Jane Productions)

– Min dåvarande flickvän, nuvarande fru, fick mig att börja fundera över hur jag kan vara kristen och tala om förlåtelsen om jag inte kan förlåta min pappa.
Han bad: Gud, hjälp mig att förlåta. Länge tänkte han att han kan förlåta när pappan tar initiativet, när han medger hur svår han varit. Men den dagen kom aldrig.
– Sedan kom dagen när långtradaren bromsade utan tyngd och jag inte längre blev arg utan i stället tänkte: stackars man som nekar till gemenskap.

Han kunde tycka om och tycka synd om honom, och kravet på att han skulle förändras lättade.
– Jag försonades med min pappa – inte i den meningen att vi aldrig skulle ha grälat sedan dess, men tyngden i ilskan var borta.

Härö upplever också att när han själv började se med större empati på sin far kunde pappan ibland ge honom små glimtar av värme.
– Han kunde säga mitt i bastubadandet eller fågelskådandet: ”Jag var nog ganska hård mot dig i tonåren.”

Hans far dog för fem år sedan.
– Det var en sorg, men inte en lika stor chock som när mamma dog.
För fadern var det viktigt att man skulle klara sig själv, men i dag har Klaus Härö ett yrke där han inte får något gjort ensam.

Film lär oss empati
Filmskapandet kallar han ”sitt världsliga kall”.
– Det kunde också vara att sälja skor eller programmera datorprogram. Oavsett vad det är, är det mitt kall att göra det här för min nästa, så gott jag kan.

Det som syns offentligt – glamourösa filmpremiärer – är bara en liten del av helheten. Efter premiären är det bara att bita ihop och börja om igen.
– Det är jobb, men mitt värde finns inte där och mitt liv är inte där. Det jag lever för är nådens rike, trons rike.

Film kan enligt honom öva upp vår förmåga att känna empati.
– Den har möjligheten att visa det vi inte ser i vardagen: att andra människors problem är lika viktiga som mina.

I Livet efter döden skildrar Klaus Härö verkliga personer. Det har fått honom att fråga sig själv om han gör det på rätt sätt.
– Men jag känner mig trygg i att jag har ett försonligt förhållande till dem, att jag ser med värme på dem och deras tillkortakommanden.

Erika Rönngård



Samhälle. Först vägrade polisen ta emot Naze Aghais nya asylansökan, men ett par dagar senare lyckades hon via sitt juridiska ombud i alla fall få det inlämnat. Nu väntar hon på positivt besked och en fortsatt framtid i Finland. 18.6.2007 kl. 00:00

Teologi. Männens intresse för att studera teologi verkar öka. Vid Helsingfors teologiska fakultet har andelen manliga sökande vuxit under de senaste åren. 18.6.2007 kl. 00:00

Kultur. Enligt en färsk EU-rapport ökar rasism och intolerans i Europa. Särskilt islamofobi och antisemitism orsakar problem. 17.6.2007 kl. 00:00

Världen. Skriften Ansvarsfull förvaltning ska hjälpa svenska stift och församlingar i finansiella placeringar. 16.6.2007 kl. 00:00

Världen. Amnesty har nu svarat på onsdagens uttalande från Vatikanen om att alla bidrag från den katolska kyrkan till Amnesty ska dras in på grund av Amnestys policy i abortfrågor. 15.6.2007 kl. 00:00

Samhälle. En jämförande nordisk undersökning gjord vid Tammerfors universitet visar att finländska barn mår sämre än barn i de övriga nordiska länderna. 15.6.2007 kl. 00:00

Kultur. Evenemanget Kulturen vid ån arrangeras årligen vid åstranden intill Esbo domkyrkas församlingsgård. Minna Näsman från pod.fi har klippt ihop en video från evenemanget. 15.6.2007 kl. 00:00

Kultur. 15.6.2007 kl. 00:00

Kultur. 15.6.2007 kl. 00:00

Världen. Kuba har fått sin första kvinnliga biskop, Nerva Cot. 15.6.2007 kl. 00:00

Människa. – För mig känns det ibland som ett under att Gud kan verka också trots all denna byråkrati, säger Pirjo Pyhäjärvi, viceordförande i kyrkostyrelsen. 14.6.2007 kl. 00:00

Kultur. En ljudboksbibel tog hem första priset i kategorin ljudböcker på årets Book Expo America (BEA) 2007. 14.6.2007 kl. 00:00

Kyrka. Tammerfors domkapitel beslöt igår att Markku Koivisto får fortsätta verka som luthersk präst. 14.6.2007 kl. 00:00

Kyrka. Självkänsla, kroppsuppfattning och identitet hos barn och unga ligger för tillfället i fokus för arbetet inom kristen fostran. På begäran från församlingshåll har tyngdpunktsarbetet förlängts till år 2008. 14.6.2007 kl. 00:00

Kyrka. Då Församlingsförbundet samlades till årsmöte förra veckan visade det sig att förväntningarna kring förbundets verksamhet är stora. 13.6.2007 kl. 00:00

vikström. De som mister landsmän mötte dem som tar emot. Kyrkoledarna höll krismöte om flyktingströmmen i Europa i går. 30.10.2015 kl. 10:04

åbo svenska församling. Är det något som en präst eller kantor inte måste göra i en gudstjänst så ska de inte heller göra det. Det är filosofin i Åbo svenska församling, där frivilliga är med och både planerar och genomför söndagens gudstjänster. 28.10.2015 kl. 07:00

diakoni. I det lilla samhället Torestorp i södra Sverige samlas en grupp kvinnor regelbundet för att sticka sjalar och be för personen som ska få sjalen. 29.10.2015 kl. 10:28

Kyrkomötet. Idas sommarvisa hör till de sex psalmer som strukits av kyrkomötets handboksutskott. Under nästa veckas session antingen godkänner eller förkastar kyrkomötet utskottets slutgiltiga förslag till tilläggspsalmer. 27.10.2015 kl. 13:44

FMS. FMS skjuter till med eget kapital för att kunna fortsätta sina projekt inom utvecklingssamarbete fram till slutet av den avtalsperiod som sträcker sig till slutet av 2016. 26.10.2015 kl. 16:06