Klaus Härö säger att han i verkligheten var mer stridslysten än filmens Stefan.

Efter döden kämpar far och son för att mötas

film.

Klaus Härös nya film är en berättelse om tiden strax efter hans mammas död. Livet efter döden är en film där han vill se på huvudpersonerna med värme.

28.2.2020 kl. 10:24

Redan när Klaus Härö var i 10–11-årsåldern visste han att han vill jobba med film.
– Film gjorde ett oerhört stort intryck på mig. Samtidigt kom det, som en skänk från ovan, en uppfinning som hette VHS. Det kändes som om världen öppnade sig.

Hans pappa hörde till generationen som vuxit upp med att klara sig på lite och sade bestämt nej till att köpa en videobandspelare.
Familjen skaffade ingen video och det blev en skola i tålamod. Film blev något eftersträvansvärt för honom.

När han var 23 år blev hans mamma sjuk i cancer. Han var studerande, kom hem på veckosluten. Han hade aldrig tidigare sett någon bli sjuk utan att bli frisk igen.
– Jag tänkte att nu är det svårt, men sedan blir det bättre. Min pappa var en finsk pessimist och drog genast slutsatsen att det här kommer att sluta dåligt. Jag var besviken på att han tog ut allt i förskott.

Ett år senare ringde hans pappa och sade: Om du vill se henne i livet ska du komma nu.
– Min pappa och jag var på olika planeter. Där jag såg fram emot ett tillfrisknande såg han fram emot det oundvikliga slutet.

Det är minnena från den närmaste tiden efter mammans död som ligger till grund för Klaus Härös nya film Livet efter döden.
– Min pappa ville bara bort, men själv ville jag minnas mamma och knyta an till min pappa.

I filmen är det Stefan och hans pappa Nisse som väljer olika sätt att hantera den första perioden av sorg. Nisse vill få begravningen ur världen så snabbt som möjligt och ger sin son i uppdrag att säga åt människor som ringer och beklagar sorgen att de inte är välkomna på begravningen. Nisses syster dyker också upp och har sin egen syn på hur saker och ting ska skötas.
– En del i filmen är förstås påhittat, men en del av det mest absurda har faktiskt hänt på riktigt.

Själv var han mera stridslysten än filmens Stefan.
– Stefan är en renodling av den sida hos mig som ville agera diplomat.

Försonades med fadern
Klaus Härö hade en dålig relation till sin pappa i tonåren.
– Jag var länge bitter på honom för att han hade attityden ”jag har klarat mig själv så du ska också klara dig själv”.

Minnena från tonåren satt kvar och när han bad sin pappa om hjälp och pappan kort svarade ”nä” väcktes ilskan i honom varje gång.
– Ilskan var som när en långtradare bromsar. Den stannar inte genast, utan på grund av tyngden fortsätter den in i väggen. Varje gång kunde jag tappa besinningen.

Stefan (Martin Paul) och Nisse (Peik Stenberg) i filmen Livet efter döden. (Foto: Citizen Jane Productions)

– Min dåvarande flickvän, nuvarande fru, fick mig att börja fundera över hur jag kan vara kristen och tala om förlåtelsen om jag inte kan förlåta min pappa.
Han bad: Gud, hjälp mig att förlåta. Länge tänkte han att han kan förlåta när pappan tar initiativet, när han medger hur svår han varit. Men den dagen kom aldrig.
– Sedan kom dagen när långtradaren bromsade utan tyngd och jag inte längre blev arg utan i stället tänkte: stackars man som nekar till gemenskap.

Han kunde tycka om och tycka synd om honom, och kravet på att han skulle förändras lättade.
– Jag försonades med min pappa – inte i den meningen att vi aldrig skulle ha grälat sedan dess, men tyngden i ilskan var borta.

Härö upplever också att när han själv började se med större empati på sin far kunde pappan ibland ge honom små glimtar av värme.
– Han kunde säga mitt i bastubadandet eller fågelskådandet: ”Jag var nog ganska hård mot dig i tonåren.”

Hans far dog för fem år sedan.
– Det var en sorg, men inte en lika stor chock som när mamma dog.
För fadern var det viktigt att man skulle klara sig själv, men i dag har Klaus Härö ett yrke där han inte får något gjort ensam.

Film lär oss empati
Filmskapandet kallar han ”sitt världsliga kall”.
– Det kunde också vara att sälja skor eller programmera datorprogram. Oavsett vad det är, är det mitt kall att göra det här för min nästa, så gott jag kan.

Det som syns offentligt – glamourösa filmpremiärer – är bara en liten del av helheten. Efter premiären är det bara att bita ihop och börja om igen.
– Det är jobb, men mitt värde finns inte där och mitt liv är inte där. Det jag lever för är nådens rike, trons rike.

Film kan enligt honom öva upp vår förmåga att känna empati.
– Den har möjligheten att visa det vi inte ser i vardagen: att andra människors problem är lika viktiga som mina.

I Livet efter döden skildrar Klaus Härö verkliga personer. Det har fått honom att fråga sig själv om han gör det på rätt sätt.
– Men jag känner mig trygg i att jag har ett försonligt förhållande till dem, att jag ser med värme på dem och deras tillkortakommanden.

Erika Rönngård



Världen. Flera kristna videosajter har dykt upp på internet. 16.7.2007 kl. 00:00

Kyrka. Karis kyrka stängs för renovering under fem månaders tid. 15.7.2007 kl. 00:00

Insändare. Det är inte bara att dräpa; det är mord att skicka någon tillbaka till Somalia - där inbördeskrig fortfarande råder. Det borde speciellt vi i Finland förstå, om vi alls kan läsa vår egen historia.Vem som helst som gör brott i Finland skall dömmas enligt Finlands lag. Finland är väl en rättsstat. Att utvisa någon till ett land i inbördeskrig betyder att man i praktiken ger dödsdom. Dödsdom finns inte i Finlands lag.I de aktuella fallen rör det sig dessutom om en samling "småbrott" (som det brukar kallas), som FINLAND nu alltså vill bestraffa med DÖDSDOM! (när man i allmänhet brukar ge vilkorligt ännu efter många brott).Det är omänskligt och vidrigt för en rättsstat att utvisa människor till ett inbördeskrig.  14.7.2007 kl. 14:20

Samhälle. Anti-våldprojektet  ”Från våld till försoning” har öppnat nya hemsidor. 14.7.2007 kl. 00:00

Insändare. Att skicka flyktingar tillbaka till ett mycket instabilt land som Somalien kan vara det samma som DÖDSDOM!En sådan lag kan aldrig anses som en laglig lag i ett samhälle som anser sig LAGLIGT! 14.7.2007 kl. 04:38

Teologi. Eva Gädda, Lucas Nylund och Iselin Strandvall vill jobba för en bättre Israelbild. 13.7.2007 kl. 00:00

Kultur. Musikfestivalen JesusRock körde igång igår den 12 juli och pågår fram till söndagen den 15, i Kramfors i Sverige. 13.7.2007 kl. 00:00

Kyrka. Safari betyder ”resa” på swahili. Skribasafarin reser genom Borgå stift med diarrémedicin, burkhor och broschyrer i bagaget. Nu skall konfirmanderna få kläm på missionsarbete. 13.7.2007 kl. 00:00

Människa. – Med livet och döden är det som att färdas på sjöss. Har du en gång farit ut så hjälper det inte att vara rädd, säger Henry Mattson 12.7.2007 kl. 00:00

Världen. En häftig dragkamp om det katolska S:t Josefsklostret  pågår i Vitrysslands huvudstad Minsk, omtalar LogosMedia. 12.7.2007 kl. 00:00

Världen. Den internationella Kristliga föreningen av Unga Kvinnor (KFUK) har under sin världskonferens i Nairobi beslutat att behålla kristendomen som basis för förbundet. 11.7.2007 kl. 00:00

Världen. I det dokumentet som Vatikanens troskongregation publicerade på tisdagen framgår att de protestantiska samfunden enligt den katolska läran inte kan kallas för kyrkor. 11.7.2007 kl. 00:00

Världen. Gordon Brown, Storbritanniens nytillträdda premiärminister, har lämnat in ett lagförslag till parlamentet om att slopa premiärministerns roll vid utnämningsprocessen av biskopar i den anglikanska kyrkan. 11.7.2007 kl. 00:00

Kyrka. Rika och fattiga mår dåligt i konsumtionens grepp. 11.7.2007 kl. 00:00

Kultur. Kronoby församling firar i år  400 år av levande församlingstradition och gemenskap. När församlingens anställda funderade på en jubileumsprodukt kom missionsansvarige diakonissan  Barbro Öst med förslaget om att göra en rese-ikon. 10.7.2007 kl. 00:00

äktenskapet. Kyrkan har en alltför tunn äktenskapsteologi, menar doktoranden Emma Audas. 19.11.2015 kl. 11:07

Janette Lagerroos har jobbat länge i kyrkan. Nu vill hon bli präst. 18.11.2015 kl. 10:31

Den 9 februari väljs nya ombud för kyrkomötet och stiftsfullmäktige. 16.11.2015 kl. 18:00

bildkonst. När bildkonsteleverna fick i uppdrag att måla antingen en dödssynd eller en dygd var det lätt att komma på idéer till synderna. Det var svårare att förstå dygderna. 13.11.2015 kl. 11:10

Evangeliska folkhögskolan i Vasa planerar riva skolbyggnader och bygga lägenheter i stället. Detta för att rädda föreningens ekonomi. 12.11.2015 kl. 11:25