Andreas Nykvist är med i Kristna brväringsgruppen och "diggar" stämningen på Höstdagarna.

Höstdagarna gör avtryck

Höstdagarna.

Bra stämning! Kul! Råddigt! Gemenskap! Så säger ungdomarna själva när de kommenterar Höstdagarna. En samling som lockat kring 600 deltagare till Toijala också i år. Och biskopen bidrog med att berätta något som gjorde alla helt tysta.

2.11.2019 kl. 17:24

– Det är stämningen här som gjort att jag är här för fjärde året i rad. Gemenskapen är helt otrolig. Människor är öppna och välkomnande. Du kan gå fram och prata med vem som helt och kanske få en kompis för livet, säger Walter Wallén som är en av programledarna i år.

På programmet finns workshops, andakter, mässor, fritid och kvällsshower med bland annat olika band.

Han ser fram emot eftermiddagens programpunkt.

– Vi har en ny biskop som ska vara på scen. Få se hur Bo-Göran Åstrand gör sig. Björn Vikström har kastat sig in i programmet tidigare år och bjudit på sig själv. Om vi har velat göra en video med honom så har han sagt: Okej, vad ska jag göra?

Det är lite nervöst att vara programledare.

– Men säger man lite fel så är det inte hela världen. Publiken här är väldigt förlåtande så det känns tryggt.

Wallén blir avbruten mitt i intervjun av ett gäng ungdomar som kommer och anmäler sin kompis till Open stage. Vi har en frivillig, utbrister de!

– Ni har ett offer, säger Walter Törnwall med lidande min.

Men han lovar ställa upp och uppträda när scenen är öppen för frivilliga stjärnor.

Vad ska du uppträda med?

– Stand up. Jag ska berätta torra vitsar säger han.

Biskopen som ensam skolpojke

”BeeeGeeee!” ekar det på stora scenen och femhundra ungdomar ropar och tjoar när Bo-Göran Åstrand äntrar scenen likt en rockstjärna med hårdrock dundrande i högtalarna. Programledarna utklädda till Teletubbies välkomnar honom .

Biskopen berättar lite om sig själv, att han växte upp på en svinfarm, och att han tyckte så mycket om grisarna att han gav dem namn.

– Det blir nog ingen svinfarmare av Bo-Göran, hörde jag min pappa säga en gång. Men jag har aldrig ångrat mitt val att bli präst.

Bo-Göran Åstrand berättar om två personer som gjort avtryck, temat för årets Höstdagar, på honom. Av sin farmor fick han viktiga livsvisdomar.

– Hon sa så här: Kom ihåg! Gör aldrig skillnad på människor för alla är lika mycket värda. Och du ska inte döma någon för du vet inte hur de har det.

Biskopen uppmanade ungdomarna att inte heller döma sig själva.

– Stanna upp någon morgon när du gör dig i ordning för skolan, och säg till dig själv: Jag är fin!

Det är knäpptyst i salen när biskopen berättar om sin tid i Sursik högstadium i Pedersöre. På skärmen bakom honom visas ett foto på skolbyggnaden.

– Det där regnskyddet ni ser på bilden, där finns ett långt, brunt järnrör. På det järnröret satt jag ensam, rast efter rast. Jag minns hur asfalten såg ut, hur buskagen och blommorna såg ut, för jag satt och tittade på allt varje dag. Jag tittade också på alla de andra som pratade och skrattade och var tillsammans.

Men en dag hände något.

– Efter nästan ett år satte sig en kille bredvid mig. Han frågade från vilken by jag kom och vi pratade lite. Sedan gick han, och jag tänkte att det var ju roligt att få prata en stund. Men nästa dag kom han tillbaka, och så fortsatte det rast efter rast. Jag fick komma med i hans gäng. Och jag minns tydligt dagen då han kom hem till mig och hälsade på, hur han satte sig bredvid mig i skolbussen. Det var första gången på väldigt länge som någon satt bredvid mig. Jag tror inte att jag skulle stå här i dag om han inte hade kommit och satt sig bredvid mig på det där järnröret. Du kan göra avtryck i någons liv, om du inte gör skillnad på människor och om du inte dömer.

Biskopen fick rungande och långa applåder.

Närpesbor överallt

Från Närpes har kring 100 ungdomar kommit ner till Toijala och Höstdagarna. Ett gäng närpeskillar ska strax delta i eftermiddagens workshop. De ska gymträna. Som på många ungdomsjippon så är nattsömnen inte högprioriterad.

– Jag har sovit en timme i natt ungefär, säger en av dem.

Varför så lite?

– Vi hade fullt upp med annat, film och sånt, säger han finurligt.

”Bra sjack, bra stämning!” tycker de om Höstdagarna så här långt. ”Jo!”, svarar de med en mun på frågan om de tänker komma igen nästa år.

Ett stort gäng flickor, också de från Närpes, deltar i Höstdagarna för första gången i år. De sammanfattar sina intryck så långt med ”Kul, råddigt, mycket folk!”

De har nyss deltagit i två olika workshopar där de fått spela brädspel och lära sig mer om hjälpledarverksamhet.

Musikal och madrasser

Daniel Jakobsson, ungdomsarbetsledare i Matteus församling i Helsingfors, hastar förbi med en madrass i högsta hugg.

Hur går det?

– Stressigt, svarar han och skrattar.

Han har dessutom hunnit skriva en musikal före Höstdagarna. Den har namnet Avtryck. Musikalen övas in av ungdomar i workshoppar under lördagen och framförs på söndag.

– Den handlar om en tjej som har Avici som idol och hur hon påverkas av hans död. Musikalen bygger på hans låtar, säger Jakobsson.

Beväringar

Dagens lunch är lasagnette. Det är sorl, skratt och slammer med bestick kring långborden när hundratals ungdomar äter sig mätta. Utanför matsalen står Andreas Nykvist från Kristna beväringsgruppen och kollar att alla har höstdagsarmbandet kring handleden. Ingen har försökt smita in utan armband än, försäkrar han.

– Vi är här för att hjälpa talkoarbetarna. Vi hjälper till i köket bland annat.

Han har själv varit vanlig deltagare på Höstdagarna tidigare.

– Jag diggar stämningen här!

Från 200 till 1000 deltagare

Patricia Högnabba sitter i styrelsen för Höstdagarna, som arrangeras av Förbundet kristen skolungdom.

– Jag säger samma sak varje år. Det bästa med Höstdagarna är att de görs av ungdomar för ungdomar. Jag är lika förvånad varje gång att ungdomar kommer redan på torsdag och bär madrasser och stannar längre på söndag och städar undan.

Hon har varit med och arrangerat Höstdagarna i många år och har sett uppslutningen variera.

– Från att deltagarna var nere i 200 för ett antal år sedan fick vi upp antalet till över 1000. Nu har vi kring 600 på plats. Vi måste hålla programmet brett, så här finns allt från andakter och bibelstudier till tv-spel, fotboll och cupcakebakning.

Bo-Göran Åstrand berättade om ett tungt år i högstadiet i Sursik i Pedersöre.
Daniel Jakobsson bär madrasser och skriver musikaler, allt som behövs för en lyckad Höstdagshelg.
En och annan madrass behövs för kring 600 inkvarterade.
Höstdagarna årsmodell 2019 lockar 600 ungdomar till Toijala.
Mat, inte för 5000, men för 600 hungriga unga.
Närpesflickorna deltar för första året: "Kul, råddigt, mycket folk!"
Programledare Walter Wallén tar emot en anmälan till open stage av Walter Törnwall. Matilda Hildén, Alina Hellström och Dessa Grapes tror han klarar sin ståuppshow bra.
Programledarna Axel Falck och Walter Wallén säger att Höstdagspubliken är förlåtande om man gör bort sig.
Sömn har låg prioritet för de här Närpeskillarna.
Talkobjörnen Göran förhöjer stämningen med Robin Wikstedt.
Ulrika Hansson



Världen. "I varje möte med en annan människa kan vi se mer eller mindre. Oftast väljer vi att se mindre." 16.1.2009 kl. 00:00

Samhälle. Finländare uppskattar missionsarbete. Det visar en nationell undersökning. 17.1.2009 kl. 00:00

Samhälle. Representanterna för Kyrkans Utlandshjälp betonade att inga omständigheter rättfärdigar att humanitära mål beskjuts. 16.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. På söndag tar festårets huvudevenemang plats i domkyrkan i Helsingfors. 16.1.2009 kl. 00:00

Världen. Kyrkans Utlandshjälps tre lastbilar med mat, mediciner, läkarutrustning och filtar nådde på tisdag nödlidande civila i Gaza. 14.1.2009 kl. 00:00

Människa. "Jag vill vara tillgänglig för församlingarna i stiftet och hoppas att tröskeln att ta kontakt med mig i frågor som berör arbetshälsa ska vara låg" 16.1.2009 kl. 00:00

Människa. Dagens skörtar beskylls för att ha utvecklat en tradition som ger dem rätt att släppa på tyglarna och ta sig friheter som man inte godkänner inom andra traditioner. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. I mitten av mars inleds kandidatnomineringen i biskopsvalet. Kyrkpressens läsare tycker till om kandidater. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. ”För oss samman” är temat för den ekumeniska böneveckan 18–25 januari. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. I dag inleds Finlands största resemässa i Helsingfors. Också kyrkan är med och präst finns på plats under hela mässan. 15.1.2009 kl. 00:00

Människa. Gustav Björkstrand besöker Rom och Vatikanen under den ekumeniska böneveckan. 14.1.2009 kl. 00:00

Samhälle. Ett par tusen demonstranter slöt upp i Helsingfors centrum i går kväll för att uttrycka sitt stöd för Israel. 14.1.2009 kl. 00:00

Insändare.   "Kärleksbevis till att fylla ett hjärta till bredden... är orsak nog, att dö för denna sång!" brukade texten lyda i en av de lovsånger vi sjöng på ungdomssamlingarna. För mig förblir kärlek ett diffust tema. Otaliga gånger talas om kärlek i Bibeln, men hur ska denna kärlek komma till sin rätt i vardagen? Vad innebär kärlek? Är det att överse med någons felsteg? Att avstå från att klämma åt någon som man, mänskligt sett, skulle ha all rätt att klämma åt? Kärlek är, enligt mig, i första hand att ha en "kaveris" attityd En kaveri är ju i regel beredd att överse med, eller i varje fall förstå, ens brister och felsteg - om det är en bra kaveri, vill säga. För numera väcker, av någon anledning, ordet "kärleksbevis" en motvilja i mig. Kärleken ska väl vara tydlig och läkande nog i sitt uttryck såsom den är?  Inte ska den väl behöva "bevisas?" Men som så många andra lovsånger, är sången jag ovan reciterar överdriven och dramatisk. Att "dö för denna sång" har säkert varit avsett att låta som någonting underbart. Men jag kan inte annat än uppfatta det som ett krav. Någonting motbjudande. Vad som för mig är orsak att dö för någonting överhuvudtaget, önskar jag själv få definiera - om det nu går så långt att det valet blir aktuellt. Lovsångerna kan nämligen inte infånga mitt hjärtas hemliga längtan. För till vad nyttar ett "kärleksbevis", om så uttryckt i en sång, som man måste vara beredd att, symboliskt eller verkligt, "dö", för? Jag önskar möta en Gud som vill vara mig nära här i livet. Inte enbart i dödens sken, eller i vanmaktens. En Gud som inte avkräver mig lojalitetsbevis i någon form, utan som räknar med mig för att Han i så fall känner mig. 14.1.2009 kl. 00:00

Insändare.  "Kärleksbevis till att fylla ett hjärta till bredden... är orsak nog, att dö för denna sång!" brukade texten lyda i en av de lovsånger vi sjöng på ungdomssamlingarna. För mig förblir kärlek ett diffust tema. Otaliga gånger talas om kärlek i Bibeln, men hur ska denna kärlek komma till sin rätt i vardagen? Vad innebär kärlek? Är det att överse med någons felsteg? Att avstå från att klämma åt någon som man, mänskligt sett, skulle ha all rätt att klämma åt? Kärlek är, enligt mig, i första hand att ha en "kaveris" attityd En kaveri är ju i regel beredd att överse med, eller i varje fall förstå, ens brister och felsteg - om det är en bra kaveri, vill säga.För numera väcker, av någon anledning, ordet "kärleksbevis" en motvilja i mig. Kärleken ska väl vara tydlig och läkande nog i sitt uttryck såsom den är?  Inte ska den väl behöva "bevisas?" Men som så många andra lovsånger, är sången jag ovan reciterar överdriven och dramatisk. Att "dö för denna sång" har säkert varit avsett att låta som någonting underbart. Men jag kan inte annat än uppfatta det som ett krav. Någonting motbjudande. Vad som för mig är orsak att dö för någonting överhuvudtaget, önskar jag själv få definiera - om det nu går så långt att det valet blir aktuellt. Lovsångerna kan nämligen inte infånga mitt hjärtas hemliga längtan. För till vad nyttar ett "kärleksbevis", om så uttryckt i en sång, som man måste vara beredd att, symboliskt eller verkligt, "dö", för? Jag önskar möta en Gud som vill vara mig nära här i livet. Inte enbart i dödens sken, eller i vanmaktens. En Gud som inte avkräver mig lojalitetsbevis i någon form, utan som räknar med mig för att Han i så fall känner mig. 14.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. Lastenkirkko.fi vänder sig till barn i förskole- och lågstadieålder. 13.1.2009 kl. 00:00

åsikter. Kyrkoherde Janne Heikkiläs uttalande om kvinnor i prästämbetet och om att viga frånskilda väckte diskussion. Domkapitlet kan inte väga prästers åsikter, endast pröva beredskapen att samarbeta, säger biskopen. 16.4.2018 kl. 18:12

flyktingar. Efter ett nytt avslag på sin asylansökan håller familjen Gill på att ge upp. 16.4.2018 kl. 09:15

Tjänster. Kyrkoherdetjänsten i Saltviks församling har inom utsatt ansökningstid sökts av Peter Blumenthal. Det meddelar domkapitlet. 13.4.2018 kl. 16:06

ämbetssyn. Biskoparna ger en skrapa mot seg diskriminering av kvinnor i prästtjänst. 13.4.2018 kl. 13:18

metoo. – Vi sviker vårt uppdrag som kyrka om vi inte är beredda att lyssna till de här obehagliga berättelserna som handlar om maktmissbruk och sexualitet. 13.4.2018 kl. 13:04