Trots att gruppen samlas i kyrkhemmet i Malax är det en öppen grupp där alla slags synsätt och åskådningar ryms med. Till exempel är en av medlemmarna präst medan en annan nyligen har skrivit ut sig ur kyrkan. Från vänster till höger syns Joakim Snickars, Mats Bergvik, Hillevi Lasén och Kristian Norrback.

Gruppen som gillar de djupa diskussionerna

på djupet.

Var tredje vecka träffas en diskussionsgrupp som behandlar teologi, filosofi och psykolog i Malax. Gruppen kallar sig Amici in spiritu och fungerar som en motkraft till samtidens ofta ytliga och aggressiva diskussionsklimat.

29.7.2019 kl. 10:00

Allt började med att Mats Bergvik och Kristian Norrback, som känner varandra sedan tidigare, satt och diskuterade.

– Mats sade ”Oj, jag skulle nog vilja ha någon slags filosofigrupp!” Jag svarade att det vill jag också, minns Kristian Norrback.

Det här var år 2014 och sedan dess har Bergvik och Norrback, som med glimten i ögat kallar sig the Founding Fathers, kunnat gå loss på just de djupa diskussioner de hade längtat efter. I början samlades några stycken, men periodvis har uppemot tio personer deltagit. Just nu har Amici in spiritu fem medlemmar som deltar regelbundet. Utöver Bergvik och Norrback är Hillevi Lasén och Joakim Snickars med vid intervjutillfället.

Allt från gamla greker till Greta Thunberg

Amici in spiritu betyder vänner i anden. Ibland får diskussionen löpa fritt då vännerna träffas, men för det mesta har någon av dem förberett ett ämne eller tema. Under en period gick gruppen systematiskt igenom många av de stora filosoferna. De har också bekantat sig med de centrala tankarna hos olika teologer och psykologer.

– Poängen är egentligen inte att lära sig mer om någon viss gubbe utan snarare att fånga in ett visst tema så att samtalet inte blir alltför ofokuserat, konstaterar Kristian Norrback.

Ämnesområdena som gruppen behandlar är heller inte strikt begränsade till just teologi, filosofi eller psykologi.

– Förra gången testade vi att teckna med höger hjärnhalva. Vi skulle inte alls titta på pappret då vi ritade och inte heller försökte tänka hur någon viss sak ”ska” se ut. Det var jätteintressant och utmanande, berättar Mats Bergvik.

Ibland står samtidsfrågor på schemat. Gruppen har avhandlat allt från vargarnas vara eller icke-vara till Greta Thunberg och klimatångest.

– Ett av de svåraste och mest intressanta samtalen vi har haft handlade om Martin Bubers jag-du-baserade etik. Det var inte helt enkelt att förstå, men just därför så bra. I den här gruppen tar vi oss tid att faktiskt försöka sätta oss in i också mer utmanande frågor, säger Hillevi Lasén.

Mats Bergvik minns för sin del ett tillfälle då gruppen diskuterade teologen Anders Nygrens Eros och agape som något av en ögonöppnare.

– Det kändes som att vi kom åt själva kärnan i kristendomen den gången, säger han.

Trygghet och öppenhet

Joakim Snickars konstaterar att gruppen har flera funktioner. Dels är samtalen allmänbildande och dels tillfredställer den ett behov av fördjupning.

– Kroppen har sina behov av mat och sömn, men också sinnet har sina behov. Det kan vara kultur eller djupa samtal. I varje människas medvetande finns det frågor som man egentligen aldrig från några svar på, till exempel om existensens ursprung och mening. Att få diskutera sådana frågor känns väldigt stimulerande.

Hillevi Lasén konstaterar att kontinuiteten i gruppen är jätteviktig.

– Tack vare att vi genom åren har lärt känna varandra väl är vi trygga med varandra och vågar faktiskt uttrycka våra åsikter.

Visst händer det att det hettar till i någon diskussion och att deltagarna försvarar egna uppfattningar, men något riktigt gräl har det aldrig blivit.

– Jag tycker att respekten för olika åsikter har funnits med ända från början. Även om vi inte alltid håller med varandra finns det utrymme för alla att uttrycka sig, säger Bergvik.

– Den där gången då jag talade om Martin Luther var ni alla emot mig. Det var uppiggande, inflikar Norrback med ett skratt.

Lasén fortsätter:

– Vi har alla lite olika bakgrund och livsåskådning och just det gör samtalen så givande.

Våga umgås med motpartens åsikt

I sociala medier och nyhetssajternas kommentarsfält erbjuds forum för diskussion som aldrig förr, men som Joakim Snickras konstaterar blir resultatet sällan några goda samtal, snarare tvärtom.

– Jag tror att många i sådana forum skriver för att de är arga och vill släppa ut sina känslor, fortsätter Mats Bergvik.

Medlemmarna i Amici in spiritu är överrens om att förutsättningen för en god diskussion är att man försöker förstå den andras synvinkel. Därmed inte sagt att man själv behöver byta åsikt.

– Så länge man faktiskt lyssnar på varandra och uttrycker sig respektfullt går det oftast bra att samtala. Det finns ingen orsak att dumförklara den andra eller börja kalla varandra saker bara för att man inte är överens, poängterar Lasén.

I samband med biskopsvalet kom det fram att den blivande biskopen liksom flera av de andra kandidaterna ser splittringen inom kyrkan som ett stort hot och något han vill arbeta för att överbygga. Hur ser medlemmarna i Amici in spiritu på situationen inom kyrkan?

– För det första tror jag att det inte går att sträva efter någon total samstämmighet mellan olika åsikter, konstaterar Joakim Snickars.

Kristian Norrback poängterar att allt heller inte kan diskuteras i det oändliga, utan ibland behövs det i stället beslut och handling.

Mats Bergviks recept för en öppen diskussion är att våga umgås i tanken med motpartens åsikter:

– Vad är det med meningsmotståndarens åsikt som jag är rädd för? Vad skulle kunna hända om det blev på motpartens sätt och varför vill jag inte det?

Johanna Granlund



Kyrka. Det är salsakväll i församlingshemmet i Karis. Det bjuds varken på latinodans eller ens spansk sås, däremot står ett dukat bord i aulan. Ett insidertips säger att salsa skall läsas Salig Samling. 27.9.2007 kl. 00:00

Samhälle. De offentliga motsättningarna mellan kyrkan och Utlänningsverket bilades åtminstone till tre delar vid ett gemensamt seminarium förra veckan. 27.9.2007 kl. 00:00

Människa. I tiderna fick Dan Krogars inte någonting ut av sitt skribaläger, men i dag jobbar han med att hjälpa ungdomar hitta en tro och ett meningsfullt liv. 27.9.2007 kl. 00:00

Världen. Kristna ledare i USA har bett Kyrkornas Världsråd skicka sitt fredsteam på besök till USA för att hjälpa amerikanerna att få bukt med de stora vapenvåldsproblemen i landet. 26.9.2007 kl. 00:00

Kultur. Den tecknade tv-serien om USA-familjen Simpson är högkultur, på samma sätt som de bästa barnböckerna. Samtidigt ger den uttryck för tuff kritik mot amerikanskt samhälls- och kyrkoliv. 26.9.2007 kl. 00:00

Insändare. Att kyrkan oroas av att så många unga fullvuxna träder ut ur kyrkan är inte överraskande. Med tanke på att allting tyder på att trenden inte bara kommer att fortsätta, utan att den till och med kan förstärkas, förstår man att paniken är nära. Kyrkan bligar skrämt västerut och kan knappast se någon orsak att anta, att inte samma fenomen, d.v.s. att medlemstappet överskrider 1% gränsen, också kan ske här.   Kritiken mot att kyrkostyrelsen nu tagit steget att föreslå att rösträttsåldern i församlingsvalen sänks från 18 till 16 år, är inte en kritik mot att någonting "häftigt" görs, utan en kritik mot den del av beslutet som kan klassificeras som publikfrieri.   Kyrkan vill alltså nu aktivera ungdomarna, binda dem vid kyrkans verksamhet och få dem att känna att kyrkan verkligen är intresserad av deras insats, att kyrkan litar på dem.  Att de inte bara är kommande skattebetalare!   Men någonting skorrar verkligen illa! Om man verkligen litar på ungdomarnas omdömesförmåga, så borde väl kyrkan låta dem själv avgöra om de överhuvudtaget vill vara medlemmar!!! Nu anser kyrkostyrelsen att ungdomarna är tillräckligt mogna att rösta, men inte tillräckligt mogna att bestämma om sitt medlemskap...   Enligt nuvarande stipulationer, kan den unge medlemmen inte skriva ut sig ur kyrkan, förrän hon/han fyllt 18 år, om inte föräldrarna ger sitt skriftliga medgivande och medlemmen fyllt 15 år. Vore det inte redan på tiden att revidera denna åldersgräns så, att medlemmen redan vid fyllda 15 år själv kunde bestämma om sin kyrkotillhörighet? Nu anses medlemmen vara tillräckligt mogen att själv bestämma om sin konfirmering, men… Vid fyllda 15 år är man redan juridiskt ansvarig för sina gärningar, men…   Nästa steg är självfallet att överväga, om det överhuvud är förenligt med de grundläggande mänskliga rättigheterna, att tvångsansluta barn till kyrkan. Att det är en urgammal sed, kan knappast anses som ett tungt argument. Titt och tätt hör man förundrade kommentarer typ – ja men är det inte fantastiskt att över 82% är kyrkans medlemmar – utan att man ids/vill/vågar/… beakta att ca 97% av kyrkans medlemmar är tvångsanslutna. Vad annat kan ligga bakom denna urbota kutym, än ren och skär organisatorisk intressebevakning?   Borde inte kyrkan vara en gemenskap bestående av troende? Att påstå att den nyfödde, som vid några veckors ålder ansluts till kyrkans medlemskap, på något sätt är troende, kräver nog mera tro än vetande.   Frågan är alltså: När kommer kyrkan att ge individen rätt att själv fritt bestämma om sin kyrkotillhörighet? Först när mänskan har full rätt att själv bestämma över sitt medlemskap, finns det orsak att tro att kyrkan litar på mänskan. 26.9.2007 kl. 12:10

Kyrka. Kyrkostyrelsens planer på att rösträttsåldern i församlingsval sänks till sexton år från nuvarande aderton år applåderas av professor Göran Djupsund. Även om han sätter frågetecken i marginalen. 26.9.2007 kl. 00:00

Världen. Översvämningar har i höst drabbat sjutton afrikanska länder. – Nog har vi också i Mali haft översvämningar, men inte lika farligt som på andra håll, säger Arla Ljungqvist, missionär för Finska Missionssällskapet i Mali. 26.9.2007 kl. 00:00

Kultur. Svenskfinland är tragiskt efter utvecklingen vad gäller synen på bloggen som medborgarjournalistik, säger Mathias Rosenlund, mannen bakom Konsonantmylla.com. 25.9.2007 kl. 00:00

Kyrka. Olga Schevchuk koordinerar till vardags ryska ortodoxa kyrkans diakoniprojekt i den Karelska republiken. Verksamheten initierades på 90-talet av Kyrkans utlandshjälp som firade sina 60 år i söndags. 25.9.2007 kl. 00:00

Kyrka. Moskvas och hela Rysslands patriark Alexej II har beviljat ärkebiskop Jukka Paarma den ett förtjänsttecken av den apostoliske storfursten Vladimirs riddarorden för hans insats i att bygga gemenskap mellan kyrkorna. 25.9.2007 kl. 00:00

Insändare. Chefredaktör Stig Kankkonen gav sig i kast med en svår teologisk fråga i senaste nummer av KP. Man kan se olika på frågan om vad som är prästernas skyldigheter å ena sidan och rättigheter å andra sidan. Jag skulle ha ändrat på orden i huvudfrågan och istället frågat: Har prästen rätt att ge den åt alla, eller är han skyldig att med hänvisning till personens liv och leverne och det som det säger om den personens religiösa övertygelse vägra att göra det? För det är nog säkert en glädje att som tjänare få räcka sakramenten. Däremot kan jag tänka mig att det är med en tyngd på skuldrorna som man tvingas behöva säga nej. Som Ordets tjänare har man fått i uppdrag av att förmedla det Ord människorna behöver höra enligt Gud, dvs både lag och evangelium. När det gäller sakramentsförvaltningen så skall det skötas enligt Bibelns föreskrifter. SK skrev: "Prästens roll är att kalla alla till nattvardsbordet..." En sådan tankegång leder lätt till att nattvardsfirandet får en ny karaktär. Jag har förstått att nattvarden är de troendes måltid. Detta kan illustreras med två exempel: En ytterlighet är en ”modern” gatumission där alla som går förbi inbjuds till nattvard. Den andra ”ytterligheten” är biblisk praxis som utövades i urkyrkan där alla odöpta, katekumener och personer som var underlagt kyrkotukt sändes ut innan nattvard firades. Vidare skrev SK: "Det är den enskilda nattvardsgästen själv som avgör om nattvarden blir till välsignelse eller om den blir en dom." Månne inte ett sådant synsätt leder till onödiga samvetskval för den kämpande kristne medan den självsäkre världsmedborgaren går frimodigt fram. Det är prästens skyldighet att predika synd för synd. Och även binda obotfärdiga i sin synd. Däremot är det hans rättighet (också en skyldighet) att för alla ångerfulla syndare predika nåd och förlåtelse och inbjuda dem till förlåtelsens måltid. De två sista styckena i artikeln är ganska långsökta slutsatser till de texter som SK hänvisar till. Att jämföra förhöret i gammal kyrklig anda med den allmänna syndabekännelse och avlösning är att ta ansvaret av nycklaämbetets bärare. Visst har nycklamakten missbrukats och förhören blivit till maktmedel men ändå säger apologin (art XI) bl.a.: "Uteslutning från sakramentsgemenskapen proklameras hos oss för de uppenbart lastbara och för dem som förakta sakramenten. Detta göra vi i enlighet med både evangelium och gamla kyrkliga stadganden." "Goda församlingsherdar veta väl, huru viktigt det är att förhöra de oerfarna, men fördenskull vilja vi icke uppmuntra den tortyr, som bikthandböckernas författare tillreda..." Förhöret hör till god kyrklig tradition eftersom det allvarliga bibelordet kvarstår: "Ty den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig." (1 Kor 11:29) Roger Pettersson 24.9.2007 kl. 23:49

Sofia Torvalds. Avund, ack du mörkgröna monster! Jag var så nöjd med mitt. Jag satt och surfade på datorn, förstrött letande efter uppgifter om en viss stiftelse som jag fått ett tips om. 24.9.2007 kl. 00:00

Ledare. Ledare 29/2007 Rubriken syftar på den situation många av våra finländska åldringar lever i. 24.9.2007 kl. 00:00

Samhälle. 30 000 barn drabbas årligen av spruckna förhållanden. 24.9.2007 kl. 00:00

själavård. Nu går det att fylla i ett kort för att informera vårdpersonal om att du önskar förbön eller nattvard om du råkar ut för en olycka eller sjukdom. 17.3.2016 kl. 11:00

Matbankens insamling av varor som ska delas ut till påsken har inletts på Åland. 17.3.2016 kl. 10:53

yle. I år har det gått 90 år sedan den första radiogudstjänsten sändes. 17.3.2016 kl. 10:52

Det är svårt att få fullgod service på svenska, säger några åländska kyrkoherdar. 11.3.2016 kl. 15:26

I militären fick Mathias Salo ett bönesvar, en förvissning om att Gud tar hand om honom. Den vetskapen ger honom mod att välja nya vägar i livet. Fotbollen som sysselsatt honom i 18 år har han nu valt bort. Nästa höst väntar teologistudier, i sommar en resa till USA. 11.3.2016 kl. 08:53