Anne Immonen är diakon och har arbetat i Kampens kapell de senaste sex åren. Kapellet har öppet under årets alla dagar och har omkring 800 besökare om dagen. Många är turister som kommer för att beundra kapellet, vars arkitektur blivit prisbelönad.
– Säkert över hälften av våra besökare kommer för att se på arkitekturen eller för att söka stillhet.
Men det att man lockats till kapellet för en stunds lugn och ro eller för en estetisk upplevelse behöver inte betyda att man inte har något behov av samtal och stöd.
– Kapellutrymmet kan ha en lugnande effekt och lyfta fram saker som man gått och burit på. Då är det bra att man kan prata med någon i samband med besöket. Jag tror att många av oss lever livet i hög hastighet delvis för att hindra det som ligger dolt under vår yta från att stiga upp.
(Foto: Kp-Arkiv / Emelie Wikblad)
Vad är det som besökarna vill diskutera?
– Dels handlar det om andliga frågor, dels om människorelationer. Dessutom ser vi också tydligt att många oroar sig antingen för sin egen mentala hälsa eller för sina anhöriga.
Att många mentalvårdsenheter stängts och att patienterna hänvisats till öppenvården märks också i Kampens kapell.
– Många av våra besökare berättar om hur svårt det är att få hjälp med mentala problem. Nära vänner och familjemedlemmar kan komma och berätta om sin oro, men vi får också höra positiva nyheter. Till exempel kan någon av våra besökare som regelbundet kommit till oss under en kris i sitt liv komma in ett halvår senare, tacka för hjälpen och berätta att livet blivit lättare.
De frågor som diskuteras inom kyrkan och inom samhället i övrigt avspeglar sig också i vad kapellets besökare vill tala om.
– Vi har talat mycket om valen och om klimatet den senaste tiden.
Både ensamhet och turister
De som tar emot besökarna är dels kyrkans diakoner, dels stadens socialhandledare. Immonen berättar att ibland behövs bara en lyssnande medmänniska, men ibland kan hon fråga besökaren om hon får ta med en social-
handledare i diskussionen.
– Om besökaren behöver den typ av hjälp som inte finns i huset försöker vi hjälpa hen vidare till rätt plats. Då ringer vi också och kollar att den här instansen verkligen har möjlighet att ta emot personen. Många som kommer hit har redan alltför många erfarenheter av att söka hjälp och ständigt bli skickade vidare.
Alla gånger handlar det inte om akuta problem. Det finns också ett behov av vardagliga samtal.
"Det är många som kommer in för att berätta hur de har det. Det berättar något om ensamheten i samhället, att man inte har någon i sin nära krets som man kan berätta för om sin dag och vad man har tänkt på."
Man kunde tro att strömmen av turister kommer i vägen för dem som arbetar med att ge stöd till besökarna, men Immonen menar att det snarare är tvärtom.
– Det hade knappast varit möjligt att bygga ett hjälpcenter så här centralt i Helsingfors, men designkapellet anses bara höja områdets värde. Det att det här är en turistattraktion gör också att den som besöker oss inte stämplas – ingen vet ju om den som är på väg hit kommer för att beundra arkitekturen eller för att söka hjälp.
