Kyrkoherden fick tjänstledigt i tre år för att jobba som chef vid samfälligheten och Matteus församling behövde en vikarie. Eftersom det var fråga om ett ovanligt långt vikariat enades Borgå domkapitel och församlingsrådet om att sätta ut en annons för att låta intresserade anmäla sitt intresse. Församlingsrådet skulle ge sitt utlåtande om de sökande till domkapitlet, som fattar beslutet.
Fyra präster visade intresse och beredningsgruppen i Matteus församlingsråd valde att intervjua två av dem. Rådet sammanträdde, röstade och gav sitt utlåtande till domkapitlet: den egna församlingspastorn Patricia Högnabba ansågs bäst lämpad för uppgiften. Rösterna i rådet föll 8–2.
Domkapitlets enhälliga beslut blev att förordna Fred Wilén, kaplan i Borgå, till kyrkoherdevikariatet – med hänvisning till att han, i motsats till Högnabba, uppfyller de formella kompetenskraven för en kyrkoherdetjänst.
Beslutet förvånade bland annat rådsmedlemmen Markus Lampenius.
– Som jag har förstått det har domkapitlet betonat en formell kompetens och den biten hade vi inte betonat. Vi utgick från att vi följer det som står i lagen om kompetenskrav.
Kyrkolagen säger att ett vikariat ska skötas av en ”lämplig präst i stiftet”.
– Jag vet inte var informationen kan ha brustit ifall den här linjedragningen har varit klar redan tidigare. Det var åtminstone inget jag var medveten om att vi borde ha betonat i vårt beslutsfattande.
Lars-Eric Henricson, lagfaren assessor vid domkapitlet, noterar för det första att det är mycket ovanligt att domkapitlet beviljar en så lång tjänstledighet. Han påpekar att situationen i Matteus därför inte är jämförbar med ett kort vikariat. När det handlar om korta vikariat är det vanligt att en annan av prästerna i församlingen sköter kyrkoherdeskapet.
Henricson drar en parallell till vikariat inom den kommunala sektorn.
– Då förutsätter man i långa vikariat att den formella kompetensen och den lämplighet som krävs för att sköta ett motsvarande ordinarie jobb föreligger. Sedan kan man välja bland dem som innehar både formell kompetens och lämplighet.
En ordinarie kyrkoherdetjänst kräver att pastoralexamen och kursen för ledande av församlingsarbete är genomförda.
Om det här är förutsättningarna, har det varit tydligt för församlingsrådet från början?
– Jag kan ju inte säga hur det här har diskuterats i församlingen. Men det är kyrkoherdens ansvar att redogöra för det för församlingsrådet. Jag tycker att kyrkoherden i det fallet säkert har vetat hur vi har tänkt. Det kan inte ha varit oklart för honom. Det kan egentligen inte vara oklart för någon som haft med förvaltning att göra, säger Henricson.
Biskop Björn Vikström har även i diskussioner med enskilda representanter för församlingen understrukit att domkapitlet kommer att väga in den formella behörigheten. Han säger att det inte finns någon formell gräns för när man bör lägga avgörande vikt vid formell behörighet.
– Men i mina ögon – och enligt de andra som satt i domkapitlets plenum – är tre år en så pass lång period att det är motiverat att i mån av möjlighet eftersträva samma behörighet som vid ett formellt lediganslående, i synnerhet då flera formellt behöriga kandidater hade anmält sitt intresse.
– Skulle vi ha haft den informationen på förhand skulle processen ha sett annorlunda ut och kanske man skulle ha besparat åtminstone en del arbete, säger Markus Lampenius.
Medarbetare besvikna på processen
Dagen efter domkapitlets beslut skickades ett brev undertecknat ”Medarbetarna i Matteus församling” till biskopen och domkapitlet.
Brevskrivarna uttrycker sin besvikelse över beslutet och hänvisar bland annat till pågående förändringsprocesser i församlingens verksamhet som är obekanta för en utomstående. De anser också att beslutet underminerar församlingsrådets mandat och att vikariatet inte har sådana behörighetskrav som domkapitlet hänvisat till.
Från domkapitlets sida menar man att situationen inte är så dramatisk som den beskrivs.
Björn Vikström påpekar att det är domkapitlets uppgift att uppmuntra anställda att fortbilda sig. Därför kan domkapitlet inte fatta beslut som signalerar något annat än att utbildningen ger kompetens som behövs för att sköta kyrkoherdeuppdraget.
Henricson säger att det för hans del är oklart vilka anställda i Matteus församling som ligger bakom brevet till domkapitlet. Brevskrivarna ifrågasätter att domkapitlet valt att bortse från de två andra sökande och deras meriter, ifall att det är kompetensen som vägt tyngst.
– I och med att församlingsrådet hade valt bort de två andra var det församlingsrådets val, säger Henricson.
Domkapitlet har utgående från församlingsrådets ursprungliga beredning och samtal med rådets viceordförande tolkat det som att prioriteringen mellan de tre behöriga kandidaterna inte skulle förändras.
– Arbetsgivaren har rätt att förordna den som arbetsgivaren finner lämplig. Ärendet är skött på bästa tänkbara sätt med tanke på förvaltningen. Man kan vara av annan åsikt, men man ska inte försöka förbigå ett system som redan finns, säger Henricson.
Att församlingsrådet inte är det beslutsfattande organet har varit klart för alla, säger Markus Lampenius. Han konstaterar att det är en ovanlig och lite oklar situation, som sällan uppstår och som det inte finns något exakt reglemente för.
– Processen och hur den har gått är nog det som för min del lämnar saker i övrigt att önska.
