Som en liten fallstudie i vardagsandlighet bestämmer jag mig för att försöka stanna upp på ett par andliga hållplatser under arbetstid.
På en nästan vanlig onsdag (det är Stilla veckan så lite annorlunda ändå) traskar jag i väg efter jobblunchen. Det tar mig ungefär en kvart. Jag hinner nätt och jämnt i tid. Jag skyller på halkan.
Jag stiger in i Johanneskyrkan. Det är tyst. Några turister strövar försiktigt i mittgången. Jag går fram och sätter mig på fjärde raden. Men sedan märker jag att några personer, som verkar ha för avsikt att delta i middagsbönen, sitter på stolar som radats upp längst fram. Så jag går modigt och sätter mig ännu längre fram.
I Johanneskyrkan ordnas middagsbön varje vardag kl. 12.
Middagsbönen är kort. ”Jag rinner bort likt vatten som slås ut”, läser Dag-Ulrik Almqvist från Psaltaren 22. Han är kantor i Johannes församling och leder dagens bön som i praktiken består av ett par bibelställen och en bön. Allt finns till pappers som stöd för oss som deltar, kyrkvana eller inte. Allting avslutas med bönen ”Vår Fader”och en välsignelse. Ingen musik och inget publikfrieri, bara ett kort avbrott mitt i vardagen.
Förvånad och glad
Jag sitter kvar, och för ett litet tag är jag helt ensam i Johanneskyrkan. Det är alldeles tyst, inte ens stadsbruset når in. I sådant vilar något heligt. Och jag anar att det finns många andra småstressade, yrkesarbetande mitt-i-livet-människor som längtar efter en stund som denna.
Jag inser igen en gång att jag tilltalas av de där stunderna då vi riktar blicken uppåt och utåt, stunderna när vi vågar säga att vi är väldigt små och inte har alla svaren. En morgonandakt eller en middagsbön – mer invecklat än så behöver det inte vara.
Stressiga morgnar
Det är mycket som ska klaffa en vardagsmorgon, och ofta blir det mesta en kamp mot klockan. Är det möjligt att få in något annat än en snabb och tyst bön i flykten i det sprinterloppet? Kanske, tänker jag, om det inte är för långt hemifrån. När alla i familjen landat där de ska vara, på dagis, förskola och på väg till jobbet, pilar jag i väg till Hagasalen på Vespervägen. Där håller lärjungaskolan Transform till ett par dagar i veckan. De inleder med morgonandakt kl. 9, öppen för vem som helst.
Tisdagar och torsdagar är det morgonandakt i Hagasalen på Vespervägen 12.
Det blir en energisk start på dagen. Deltagarna sjunger lovsånger med kraft och hjärta. En av deltagarna i lärjungaskolan håller en personlig andakt. Våga lämna något du grubblar på i Guds händer, och våga lita på att han tar hand om det, betonar hon. Jag har återkommit till den tanken flera gånger efter den morgonen.
Vad lärde jag mig av en middagsbön och en morgonandakt? Jag lärde mig att det ibland faktiskt går att få in en andaktsstund i en stressig vardag. Jag insåg också att det inte nödvändigtvis kräver massor av tid och planering om det geografiska avståndet är överkomligt. Blev jag en bättre människa? Tja, kanske inte direkt. Men jag fick faktiskt en lite trevligare dag, en dag med lite mer av eftertanke och närvaro i stunden.
Vardagsandlighet – ett plock
- Morgonmässa varannan onsdag kl. 8.30–9 i Matteuskyrkan. Följ annonseringen!
- Meditation och avslappningsövningar, torsdagar kl. 13–13.45 i Matteuskyrkan. Ingen anmälan.
- Middagsbön i Johanneskyrkan, varje vardag kl. 12.
- Lunchmusik i Gamla kyrkan, tisdagar kl. 12.
- Kristen meditation i Johanneskyrkan, torsdagar kl. 17.30.
- Morgonbön i Hagasalen, Vesperv. 12, tisdag och torsdag kl. 9.
