När Vilma Wasström och Patrick Koski berättar om sin tro brukar folk vara positiva och nyfikna.

Coolt att tro på Gud

ungdomar.

De är helt vanliga unga som prioriterar och tänker annorlunda. Trots fördomarna brukar folk se upp till Vilma och Patrick för att de vågar tro.

10.8.2016 kl. 14:00

Heta debatter om tro och vetenskap. Nyfikna frågor, ibland hånfulla kommentarer. Även stereotypa uppfattningar om att alla kristna är tråkiga och sitter hemma och läser Bibeln på en fredag kväll. De här är saker som Vilma Wasström, 19 och Patrick Koski, 21 ofta råkar ut för på grund av sin tro. De är båda kristna och församlingsaktiva, men lever ändå ett helt vanligt liv som vilken som helst ung människa i dag.

Varför är du kristen?

– Jag behöver någonting att tro på. Världen skulle kännas tom utan en högre makt, och för mig är kristendomen det mest logiska sättet att förklara min verklighet, säger Wasström.

Både Wasström och Koski kommer från familjer där föräldrarna nog hör till kyrkan men inte varit särskilt troende eller aktiva inom församlingen. Som liten sjöng Wasström i församlingens barnkör men förstod ännu inte då vad sångerna handlade om. Det var under skriftskolan som hon för första gången gav tron en möjlighet. Nu har hon varit församlingsaktiv i fem år, och tron är en process som hela tiden för henne framåt.

Den minnesbild av kristendomen som Koski har från sin barndom omfattar huvudsakligen skolans obligatoriska jul- och vårkyrkor. Ännu efter att ha gått skriftskolan tyckte han att det hela med tro och Gud var ganska fånigt och ointressant, men under hjälpledarutbildningen kom en vändpunkt.

– Det var då jag tog fram pusslet, då jag verkligen började fundera på vad jag egentligen tror på. Sedan dess har bitarna sakta men säkert börjat falla på plats, berättar Koski.

Både Wasström och Koski har varit aktiva i sin hemförsamling Matteus ända sedan de blev konfirmerade. För Wasström är det främst medmänniskorna som gör att hon vill vara med.

– Genom församlingen har jag fått vänner i alla åldrar, och speciellt under sommaren är det naturligast att träffa dem på skribaläger eller i andra kyrkliga sammanhang. Det känns så lätt att umgås med människor som delar samma tro, säger Wasström.

– Församlingen och kyrkan utgör också en trygg plats där man alltid känner sig välkommen och där alla respekterar varandra, tillägger Koski.

Hur syns kristendomen i din vardag?

– Jag försöker hitta svar på svåra frågor och utveckla mina egna åsikter om dem, samtidigt som jag följer de principer och värderingar jag redan uppfattar som viktiga, berättar Koski.

Wasström visar genast upp sitt kors, som hon bär varje dag. Utöver det fysiska kännetecknet strävar hon i vardagen efter att följa den gyllene regeln så långt som möjligt. Dessutom tillbringar både Wasström och Koski mycket tid i församlingen, ofta i samband med ungdomsevenemang och gudstjänster eller bara för allmänt häng kryddat med intressanta diskussioner.

– Jag prioriterar ibland kyrkan framför en kaffedejt med kompisarna. Det kanske andra kan tycka är konstigt, men för mig är församlingen en viktig del av vardagen, säger Wasström.

Känner du dig annorlunda som kristen?

Både Koski och Wasström tycker att livet som kristen ungdom inte skiljer sig speciellt mycket från livet som icke-troende. Det handlar främst om prioriteringar, menar Wasström.

– Vårt samhälle har ju till stor del sina rötter i kristendomen. Därför är de moraliska uppfattningarna ganska lika oberoende om man är kristen eller inte, säger hon.

Möter också fördomar

När Wasström och Koski berättar för någon att de är kristna och tror på Gud brukar människor vara positivt inställda. Alltid är det ändå inte så. ”Jaha, så du är alltså emot samkönade äktenskap?” ”Du håller säkert på med en massa skumma ritualer i källaren därhemma?” – sådana fördomar stöter de ibland på i vardagen.

– I högstadieåldern var det värre. Då brukade folk tycka att jag var konstig som var med i hjälpisutbildningen och funderade på djupa frågor. Nuförtiden är de främst intresserade och ser upp till mig för att jag är kristen, säger Koski.

Wasström upplever ändå att folk ofta har en viss uppfattning om hur en kristen människa borde bete sig. När hon sedan inte motsvarar deras stereotypa uppfattning till punkt och pricka är det lätt hänt att folk retar upp sig.

– Ibland när jag spontant utbrister ”Herregud!” kan jag få kommentarer i stil med ”inte kan du ju säga så där, du är ju kristen”, berättar hon.

Koski menar att folk också verkar ha en uppfattning om att alla troende människor är tråkiga. Att han följer med ut till krogen på veckoslutet är därför någonting som överraskar många.

– Att jag festar och dricker alkohol precis som många andra jämnåriga får också vissa att tro att jag inte tar min tro på allvar. Att jag både är ung och kristen, och också lever enligt det, verkar vara svårt för många att få att gå ihop, säger Koski.

Sarah Lönnqvist



DEMONSTRATION. Ett ryskt par, en rysk-ukrainska och en finlandssvensk har demonstrerat vid ryska ambassaden varje söndag i snart ett år. – Mitt liv har blivit rikare, trots en tragedi och någonting som känns upprivande för oss alla, säger Rabbe Tianen. 22.2.2023 kl. 19:13

NÄRPES. När en ny folkrörelse tar över makten i en församling går det inte helt problemfritt. Det visar erfarenheten i Närpes, där en del anställda upplevt sig ifrågasatta av nya förtroendevalda. 22.2.2023 kl. 08:26

Ukraina. ”Jag har börjar läsa nyheterna. Är jag vuxen nu?” Den tolvåriga flickans fråga illustrerar hur barnen i Ukraina berövas sin barndom. 22.2.2023 kl. 07:41

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan har ersatt fakturatrafiken och löneräkningen i församlingarna med servicecentralen Kipa. Det kostar nio miljoner euro om året. Otympligt, tycker kyrkoherde Hans Boije i Vörå. Han tycker att församlingarna ska få välja bort Kipa – om de vill. 21.2.2023 kl. 19:00

Ukraina. ”Lidandet är outhärdligt och antalet förlorade människoliv är stort. Ukrainarna behöver all hjälp och allt stöd de kan få.” 20.2.2023 kl. 18:59

SOMMARLÄGER. Kyrkans Ungdoms sommarläger ordnas i Nykarleby i år. Orsaken är att byggnaden som använts som festsal och logemente för småbarnsfamiljer i Pieksämäki har rivits. 16.2.2023 kl. 20:14

FÖRÄLDRAR. Cecilia Åminne fick som enda barnet till sina åldrande och sjuka föräldrar strida som en tiger för deras välmående. Men det höll på att kosta henne både hälsan och orken. Hur gör man om föräldrarna inte vill ha hemvård? Och hur kommer man till rätta med ilska, trötthet och samvetskval? 8.2.2023 kl. 14:00

DRÖMMAR. Varje natt kommer drömmarna till oss, märkliga och ocensurerade. Natt efter natt nytt manus, ny rollbesättning. – Ju mer vi tar in dem och förstår dem, desto mer minskar vår flykt från oss själva, säger drömgruppsledare Virva Nyback. 8.2.2023 kl. 15:35

riksdagsvalet. Kyrkpressen hör sig i en valenkät för om topptemana i riksdagsvalet i april. Överraskande få av de dagliga krisorden i medierna dyker upp i svaren från Lappträsk i öster till Jakobstad i norr. Många lyfter i stället upp den finländska skolan. 7.2.2023 kl. 09:56

ungdomens kyrkodagar. Jamika Sandbäck och hennes vänner har skickat in fem ärenden om ungdomar och unga vuxna i kyrkan till årets UK. 27.1.2023 kl. 16:05

kyrkoherdar. Har sina rötter i Matteus omfattande ungdomsarbete. Hon är enda sökande. 30.11.-0001 kl. 00:00

ungdomens kyrkodagar. En bönestund under konfirmandlägret var av avgörande betydelse för Jakob Nylund. – Det var som om hon bad för mig med Jesu röst, säger han. 27.1.2023 kl. 15:10

ekonomi. Ekonomigurun Sixten Korkman skrev en bok om allt det vi måste tro på om vi ska ha ett sunt ekonomiskt system. Utan Luther skulle vi inte vara där vi är i dag, skriver han. 25.1.2023 kl. 19:00

delaktighet. Elisabeth Hästbacka har doktorerat i socialpolitik på temat delaktighet i samhället för personer med funktionsvariationer. Numera jobbar hon med tillgänglighetsfrågor och har sett vad också kyrkan kunde jobba på. Hon har en hälsning till alla förtroendevalda. 25.1.2023 kl. 15:21

ungdomens kyrkodagar. Vem är du? Johannes Winé är med i planeringsgruppen för Ungdomens kyrkodagar. – Det är ett evenemang som alltid har fått mig att komma tillbaka. 25.1.2023 kl. 10:00

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00

flyktingar. 25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om. 17.1.2025 kl. 10:55

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54

film. – Jag har inga principer jag skulle kunna döda för, men många jag är beredd att dö för. Det handlar om att välja fred och kärlek, även i en polariserad värld, säger Ville Virtanen, aktuell med filmen Aldrig ensam. 20.1.2025 kl. 18:02

INGERMANLANDS KYRKA. Helsingin Sanomat noterar att protestantiska kyrkor i Ryssland verkar blir intressanta för president Vladimir Putins maktsfär – om de har rätt konservativa värderingar. 20.1.2025 kl. 17:28