Tanya Weinstein vill inte ge färdiga svar, men hon vill att publiken stannar upp och tänker efter.

Flyktingkrisen handlar också om oss

”Vem är rädd för svarte man?” sjunger det fiktiva punkbandet Lampedusa i bakgrunden, medan regissören Tanya Weinstein ser på. 22.3.2016 kl. 09:00

Punkbandet ska ordna en konsert för att göra en manifestation mot rasism. Det är ramberättelsen i Lampedusa – Dreams of EUtopia som har premiär på Viirus nästa vecka. Föreställningen handlar om flyktingkrisen och om de rädslor och drömmar – och den godhet eller de fördomar – som den väcker.
Föreställningen bygger på elva dokumentärintervjuer med verkliga flyktingar, frivilliga och politiker.
– Det var inte så lätt att hitta de berättelser vi presenterar. Vi vill inte att publiken ska behöva sitta där och tycka synd om folk. Det är jätteviktigt att visa hur olika människor är, att alla har en egen berättelse, säger Tanya Weinstein.

Vi får höra berättelser om personer som kom till Finland för tjugo år sedan, eller om sådana som kom för två dagar sedan. Politiker som har högeråsikter, politiker som har vänsteråsikter.
– De är alla en del av föreställningen, för flyktingkrisen handlar inte bara om flyktingarna utan också om oss. I något skede måste alla ha en egen åsikt i frågan. Du kan inte bara inbilla dig att inget pågår.
Tidigt i processen bestämde sig Weinstein och den övriga ensemblen för att inte erbjuda några färdiga svar.
– Vi säger inte: gör så här. Men de beslut som fattas nu kommer att förändra Europa och Finland för all framtid. Om tjugo år kommer det inte att se ut som i dag – Finland har blivit ett slutet land som inte välkomnar någon, eller ett mycket mer mångkulturellt samhälle. Det var viktigt för oss att visa att vi lever i den här kaotiska tiden, den är här, just nu. Det här är den stund då du måste göra ett val: vad känner du och vad tänker du göra åt den känslan?

Hon vill inte undervisa sin publik, och hon vill inte heller locka den till gråt.
– Det är lätt att visa sådant som får alla att bryta ihop. Om du verkligen vill gå i dialog med människor, på samma nivå, finns det sådant du inte kan visa på scen för att det får alla att gråta –till exempel ett dödat barn. Det är inte rätt att tvinga fram känslan. Det finns förstås stunder då du kan falla i tårar – så som jag gör nästan under varje repetition – men här saknas de stunder då du tvingar nästan alla i publiken att sluta ögonen för att de ser något de inte kan stå ut med.
Hon minns en intervju med den ryska författaren, tidigare sovjetiska dissidenten Aleksandr Solzjenitsyn.
– Han sa att när du skriver om fånglägret är det så lätt att skriva om så hemska saker att människor blir förstörda när de läser om det. Men målet är att nå samma sak utan att visa allt det hemska. Då ger du människor en chans att välja hur de reagerar. Jag vill ha en intelligent publik, en publik som får bygga sin egen intrig.

När det gäller flyktingfrågan känner jag ofta att jag inte gör tillräckligt, att jag inte är en så god människa som jag skulle vilja vara. Tror du att jag kan komma vidare på något sätt genom att se den här föreställningen?
– Jag vet inte. Vi ger ju inga svar, men en del av personerna i föreställningen kommer verkligen med konkreta tankar om vad du kunde göra. Det finns olika åsikter, men det finns också folk som säger: okej, vi kunde göra så här eller så här. Inte heller jag är redo att öppna mitt hem för flyktingarna, men jag vill inte heller känna att jag för den skull inte är en god person. I något skede av monologen fick jag själv en insikt i vad jag kunde göra.
Tanya Weinstein är själv invandrare – hon flyttade till Helsingfors från S:t Petersburg tillsammans med sin man och sin lilla son i maj i fjol.

Har det gjort det lättare för dig att leva dig in i känslor av främlingskap?
– På sätt och vis hjälper det, men å andra sidan ger det också en känsla av att jag på grund av min egen invandrar-erfarenhet vet hur det känns att vara flykting. Sanningen är att jag inte vet. Min situation är så väldigt annorlunda. Jag kom hit lagligt, med min familj, vi skapade våra arbeten när vi kom och skapade dessutom jobb åt andra. Jag är välutbildad och har ett stort nätverk.
– Givetvis finns det stunder då jag inte känt mig bekväm eftersom jag inte pratar finska, men det har inget att göra med hur flyktingarna har det. För mig var det väldigt viktigt att skilja på de här sakerna.
Föreställningen tar också upp den identitetskris invandrare som bott länge i Finland kämpar med.
– Jag ser den hos mitt eget barn, som är nästan två år. Han börjar redan tala finska, blandat med ryska. Och jag undrar: hur kommer det att vara om sju år, om tio år eller om tjugo år? Min familj är en rysk-judisk familj som bor i Finland. Vilken sorts överväldigande erfarenhet kommer det att vara för honom att handskas med alla de identiteterna? Ska jag berätta för honom att han är rysk, att han är finsk eller att han är jude?

Det har också varit en uppenbarelse för henne att jobba med finlandssvenskar.
– För mig som vuxit upp som en del av den judiska minoriteten i Ryssland, utan några som helst rättigheter, är det ett mirakel att ni kan existera så här!
Samarbetet har också inneburit små kulturkrockar.
– Jag är van vid att regissören fattar alla beslut om föreställningen. Men nu jobbar jag i en demokrati … skrattar hon och berättar att hon vid ett projekt hon ska göra för Svenska teatern ville ha en scenlösning som uppfattades som farlig för skådespelaren.
– Jag sa: det är deras jobb, visst? Och de sa: du kan inte använda en skådespelare bara en gång, för det här är en demokrati!
Hon skrattar igen, och tillägger:
– Jag har lärt mig att det är viktigt att alla får vara med och fatta beslut om hur man gör. Det gör inte livet lättare, men det gör säkert föreställningen bättre.

Sofia Torvalds



församling. Nu leder han lilla S:t Martins församling och siktar på att bygga upp en gemenskap för dem som känner att folkkyrkans tröskel blivit för låg och taket för högt. 25.10.2017 kl. 14:37

samkönad vigsel. En person har sänt in klagomål till domkapitlen mot 41 präster som offentligt sagt sig beredda att viga samkönade par, skriver Kotimaa24. 25.10.2017 kl. 14:04

Avtal. En redan betald försändelse av musikutrustning avsedd för Närpes församling har förstörts då leveransen gått till faktureringsadressen. 19.10.2017 kl. 06:00

Ärkebiskopsvalet 2018. Björn Vikström har redan tidigare meddelat att han står till förfogande i biskopsvalet. Men nu är det också klart rent formellt. I torsdags lämnade valmansföreningen in valhandlingarna till Åbo ärkestift. 13.10.2017 kl. 09:18

kyrkoherdeval. Åbo svenska församling har valt till Mia Bäck ny kyrkoherde. Bäck som är tf kyrkoherde i församlingen fick 483 fick av rösterna medan motkandidaten pastor Robert Ojala fick 97 röster. Valdeltagande i valet som förättades idag blev 8,1 procent. Bäck fick 83 procent av rösterna. Åbo svenska församling har närmare 7 200 röstberättigade medelmmar. 8.10.2017 kl. 21:13

teater. Landet är Svenska teaterns jubileumspjäs som firar både Finlands 100 år och teaterns 150. Pjäsvalet är något överraskande. Efter uppmaningen till alla intresserade att bidra med sin berättelse till pjäsen och framför allt mot den hundraåriga fonden av Finlands självständighet kunde man ha väntat sig något mera episkt och historiskt. I stället har man valt att gå i rakt motsatt riktning och skapat ett drömspel med gott om metafiktiva inslag. Det är uppfriskande, lite förvirrande men mestadels väldigt roligt. Dessutom sitter de metafiktiva inslagen fint som 150-årsfirande av teaterhuset. 5.10.2017 kl. 10:27

bokmässa. Den årliga bokmässan i Göteborg är ett skyltfönster också för kyrkan, som bidrar med många programinslag. 29.9.2017 kl. 18:19

Borgå. Förslaget att sälja Svenska församlingshemmet väckte upp en intressekonflikt mellan den svenska och den finska församlingen i Borgå. I båda församlingarna finns de som anser att den andra fått sin vilja igenom i fastighetsstrategin. 29.9.2017 kl. 10:25

livsberättelse. För nästan exakt fem år sedan fick Thua Sandberg i Jakobstad beskedet som de flesta fasar för. Cancer. När hon vaknade upp efter operationen kunde Thua konstatera att hon var en förändrad människa. Både fysiskt och psykiskt. 20.9.2017 kl. 17:58

agricola församling. Kyrkostyrelsens plenum beslöt på tisdagens plenum att Lovisa svenska församling, Pernå församling, Liljendals församling och Lappträsk svenska församling dras in den 31 december 2018. Den 1 januari 2019 inrättas en ny församling med namnet Agricola svenska församling som omfattar Lovisa stad och Lappträsk kommun. 19.9.2017 kl. 17:19

stiftsnotarie. Linus Stråhlman har valts till stiftsnotarie vid Domkapitlet i Borgå stift. 19.9.2017 kl. 14:20

ärkebiskopval 2018. Biskop Björn Vikström bekräftar nu att han ställer upp som kandidat i ärkebiskopsvalet. Nu har tre liberala kandidater och en mittenkandidat annält sitt intresse. 19.9.2017 kl. 10:04

Förlagsskilsmässa. När två redaktörer vid Schildts & Söderströms för två år sedan lämnade S&S för det nygrundade Förlaget och tog en mängd författare med sig kändes det som en chock för mig som hörde till S&S författare. 15.9.2017 kl. 16:20

Afghanistan. Den finländska kvinnan som kidnappades i Afghanistan i maj har frigivits. 14.9.2017 kl. 16:19

relationer. När föräldrar skiljer sig måste de gräva fram all den mognad de har inom sig och till och med visa generositet. – Om man klarar av att lägga undan sina egna känslor och i första hand tänka på barnet ångrar man det inte efteråt, säger Heli Pruuki som skrivit en bok om barn och skilsmässor. 13.9.2017 kl. 20:38

FÖRÄLDRAR. Cecilia Åminne fick som enda barnet till sina åldrande och sjuka föräldrar strida som en tiger för deras välmående. Men det höll på att kosta henne både hälsan och orken. Hur gör man om föräldrarna inte vill ha hemvård? Och hur kommer man till rätta med ilska, trötthet och samvetskval? 8.2.2023 kl. 14:00

DRÖMMAR. Varje natt kommer drömmarna till oss, märkliga och ocensurerade. Natt efter natt nytt manus, ny rollbesättning. – Ju mer vi tar in dem och förstår dem, desto mer minskar vår flykt från oss själva, säger drömgruppsledare Virva Nyback. 8.2.2023 kl. 15:35

riksdagsvalet. Kyrkpressen hör sig i en valenkät för om topptemana i riksdagsvalet i april. Överraskande få av de dagliga krisorden i medierna dyker upp i svaren från Lappträsk i öster till Jakobstad i norr. Många lyfter i stället upp den finländska skolan. 7.2.2023 kl. 09:56

ungdomens kyrkodagar. Jamika Sandbäck och hennes vänner har skickat in fem ärenden om ungdomar och unga vuxna i kyrkan till årets UK. 27.1.2023 kl. 16:05

kyrkoherdar. Har sina rötter i Matteus omfattande ungdomsarbete. Hon är enda sökande. 30.11.-0001 kl. 00:00