Många flyktingar ville ta bilder av sig själva tillsammans med volontärerna på Kos. Sofia Lindgård andra från vänster.

Över mörka vatten

Sofia Lindgård åkte till Kos för att hjälpa de flyktingar som kommer till ön. Det var som att stiiga ner i alla foton hon sett i tidningarna. 12.11.2015 kl. 09:51

Tjugoåriga Sofia Lindgård från Borgå hade egentligen tänkt åka till Uppsala för att studera antropologi och satsa stort på sin gren, nämligen handboll. Men hon blev skadad och tvingades tänka om. I höst reste hon i stället runt i Europa, och småningom väcktes tanken på att göra volontärarbete på någon av de grekiska öar där flyktingkrisen är vardag.
– Det blev Kos av en tillfällighet, eftersom jag befann mig på Rhodos och det inte gick direkta färjor från Rhodos till Lesbos, där läget är allra svårast.

På Kos hittade hon en organisation som grundats av lokalinvånare, hon fick hjälp med att hitta boende, och sedan var det bara att knacka på i det gamla varuhus som utgjorde organisationens huvudkvarter.
– En annan volontär berättade vad jag skulle göra, och så satte jag i gång med att sortera kläder.
I varuhuset fanns en stor tavla med listor över alla skift. Där skrev volontärerna in sina namn. Ett skift sorterade kläder, ett tillredde middag och ett delade ut middagen. Sedan fanns ett hamnskift, som delade ut kläder till dem som var på väg vidare till Aten.
Nattskiftet tog emot de båtar som kom till ön i skydd av mörkret.
– En bil patrullerade längs stränderna, ofta kom flyktingarna gående längs stranden till vår bas. Så delade vi ut torra kläder, filtar och sovsäckar och tält, om möjligt. Men det fanns inte tillräckligt av allt, och aldrig tillräckligt med skor. Bara de som kommer barfota får skor.
Nattskiftet är egentligen indelat i två skift, men under de nio dagar Sofia Lindgård jobbade på Kos gick det ofta så att den som hade det första nattskiftet också skötte det andra – och sedan också morgonskiftet.
– Så man sover inte mycket. Jag sov mellan två och fem timmar per dygn. Jag gick omkring lite som en zombie, och det fungerar ju inte i längden. Men man blir så ivrig, man vill göra så mycket.

De flesta volontärer stannade i en vecka. Under höstlovet, då det fanns turister på Kos, kunde också turister komma och hjälpa till med klädsortering.
– Det hjälpte mycket. Men nu semestrar inte folk där längre. Samtidigt är det fler och fler som vaknar upp och vill hjälpa. Nästan alla som var där samtidigt som jag planerar att åka på nytt.

– Jag har inte riktigt förstått vad jag varit med om. Jag är sådan som agerar i ett krisläge, medan någon annan kanske börjar gråta. Men det var väldigt tungt. Känslan av hjälplöshet då det inte finns något du kan göra.
Hon berättar om båtarna som alltid kommer om natten, oberoende av om det är storm eller inte. Ofta har de ingen motor och har svårt att klara vågorna. Turkiet syns på andra sidan, men ibland känns vägen hopplöst lång.
– En morgon såg vi tre båtar på väg mot Kos, och såg dem börja sjunka. Vi ringde kustbevakningen, men de var så långsamma. De hann till den första båten innan den sjönk, men innan de hunnit till den andra såg vi att folk från den andra båten redan simmade mot stranden.
Det värsta var att stå och vänta.
– Vi såg fyra människor simma från den andra båten, och plötsligt försvann de. Och vi bara stod och tittade på.

Läs hela artikeln i papperstidningen.

Sofia Torvalds



BORGÅ STIFT. Domprostjobbet i Borgå blir ledigt från advent 2025 när Mats Lindgård lämnar jobbet. 10.9.2024 kl. 18:47

Bidrag. Bo och Gunvor Skogmans minnesfond är en allmännyttig fond för kristen verksamhet i Finland och utlandet. 10.9.2024 kl. 14:20

betraktat. ”Kom ihåg att ni kan berätta om alla era problem till Jesus”, säger barnledaren under miniorandakten. Jag är nio år och lyssnar uppmärksamt medan lågan från andaktsljuset i mitten av ringen fladdrar. Bredvid ljuset på golvet ligger den lilla ljussläckaren av metall. Snart ska någon av barnen få använda den när andaktsstunden är slut. Det är inte min tur idag. 8.9.2024 kl. 15:09

BISKOPSMÖTET. Biskop Mari Leppänen fick stöd av centrala namn i biskopsmötet. Hon ville rösta ut Sley och Kansanlähetys som bygger nätverk för dem som motsätter sig kvinnor som präster. Vid mötet som hölls på Åland föll rösterna 7 – 3. 6.9.2024 kl. 10:25

FÖRLUST. För fem år sedan förlorade Anders och Iris Värnström sin son. Det var en tid präglad av chock, sorg och oro över att något förblev osagt. Men också av att tvingas öppna sitt vuxna barns post. – Jag kände bara att det inte var min sak att göra. Ändå behövde jag göra det, säger Anders. 5.9.2024 kl. 16:45

KYRKHELG NORD. I år har Kyrkhelg Nord väckt känslor i alla läger, både inom och utanför kyrkan. – Jag är tudelad inför utvecklingen, säger Per Stenberg, kyrkoherde i Karleby svenska församling. 4.9.2024 kl. 10:56

UNGDOMSFRÅGOR. Christer Romberg är ny sakkunnig i ungdomsfrågor, men på fältet är han redan gammal i gemet. 2.9.2024 kl. 17:01

BÖCKER. Christa Mickelsson och Sofia Torvalds är kolleger på Kyrkpressen, men också goda vänner. De är båda bokaktuella i höst. I sina nya böcker avhandlar de hur man reser sig efter ett fall, respektive hur man egentligen ska tas med livssorgen. 1.9.2024 kl. 19:06

fotboll. Borgå stifts lag Ankdammen United var det mest jämställda laget i kyrkans turnering Gloria Patri – men tyvärr räckte det inte ända fram. – Vi kämpade hårt men det var tungt, konstaterar lagledaren Kristian Willis och lagkaptenen Lukas Brenner efter en svettig dag i Vierumäki. 30.8.2024 kl. 17:36

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33

SÖNDAGEN. Vi människor söker mening, vi söker förklaringar och logiska resonemang för att kunna förklara världen. Vi vill kunna förklara det vi ställs inför, särskilt då olycka drabbar oss. Varför sker det här? Varför sker det här mig? 18.8.2024 kl. 09:00

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31