Kyrkohandboken styr en luthersk gudstjänst, en slags ”prästmanual” med allt från böner till inledningsord.
Finland fick nya handböcker på bägge språken år 2000. I Sverige pågår arbetet med att förnya handboken från 1998. Ett förslag har varit ute på remiss och prov i församlingarna.
Men för tillfället är missnöjet så stort att Kyrkans tidning nr 39 inte drar sig för formuleringen ”fullt krig”.
Proffsmusiker besvikna
Bittrast är betyget från kyrkomusikerna. I samma tidning finns en skrivelse från närmare 900 framstående musiker, tonsättare och centrala förbund. De vädjar till biskoparna och beslutsfattarna att bjuda in dem i arbetet. Musikerna anser att de professionella musikerna har förbisetts.
Ärkebiskop Antje Jackelén försökte stävja kritikstormen med ett seminarium på kyrkomötet i Uppsala i slutet av september. Men flera musiker vill inte ge feedback och ”bättra på” utan börja om från början.
Neutralt blev tamt
Också textdelarna har fått kritik. Invändningarna är både språkliga och teologiska. Handboksförslaget är temat i Årsbok för svenskt gudstjänstliv 2014. Där påpekar litteraturprofessorn Eva Haettner Aurelius uppenbara språkfel, men också stilistiska svagheter där man fastnat i ord som ”brustenhet” eller vaga formuleringar.
Bernice Sundkvist, professor i praktisk teologi vid Åbo Akademi, hade fått i uppdrag att granska gudsbilden i förslaget. Hon medger att lusläsningen gjorde henne förvånad.
– Jag visste att den svenska traditionen ser annorlunda ut. Men jag anade inte att utvecklingen hunnit så mycket längre när det gäller kontext och inklusivitet, särskilt det senare.
Hur ska man förstå begreppet?
– Om jag fattat det rätt vill Svenska kyrkan väldigt gärna vara en kyrka för alla, särskilt de marginaliserade. Det är bra. Men samtidigt är gudstjänsten också till för ”de troendes församling” och det gör balansgången väldigt svår.
Hon tror att anpassningen till vardagsspråket kan skymma vissa nyanser i kristen tro.
– Visst kan bilder och metaforer, som Gud som Fadern, vara problematiska. Samtidigt blir det inget kvar att fästa sig vid för olika sinnen om man tar bort dem. Bilden av Gud som en handlande Gud faller bort. Men dem möter gudstjänstfolket ändå i sin bibelläsning, så det går inte så enkelt att tona ner det som varit centrala trosuppfattningar, säger Sundkvist.
