Sedan Kai Sadinmaa kom ut med sin bok 10 käskyä kirkolle, har han inte haft en lugn stund. Varje dag har varit fylld av intervjuer och flera tidningar, både kyrkliga och icke-kyrliga har recenserat hans bok. Men till exempel landets största kyrkliga tidning Kirkko & kaupunki har inte sagt ett pip om boken. Tidningen är känd för sin starkt liberala profil och tystnaden säger något om de kluvna känslor som Sadinmaas fräna kyrkokritik väckt även i det egna leden.
På pärmen till hans bok har han ett djävulskt leende på läpparna och ger ett intryck av en mycket självsäker och arrogant provokatör. Men när jag träffar honom över en kopp kaffe för ett samtal om boken, gör att han ett mycket mera mänskligt, resonerande och känsligt intryck.
– En kyrklig redaktör ansåg att min radikalitet är en självpåtagen och medveten roll. Men jag är nog helt mig själv och menar det jag säger och skriver.
Han berättar att han hittat en analys av sin retorik i en bok av en forskare.
– Redan i antiken kände man till ”parrhesia”, en form av retorik som gick ut på att säga saker rent ut för de allmännas bästa, även om det innebar personliga risker.
Han upplevde det som befriande att kunna konstatera att det han sysslade med inte var något nytt utan att man kände till fenomenet redan i antiken.
Boken 10 käskyä kirkolle är hans första bok, men ändå var han känd innan boken som en radikal präst. Orsaken är att han redan 2001 framförde en samhälls- och kyrkokritisk monolog Toisenlainen iltahartaus och år 2010 skrev han och framförde han pjäsen Vuosaaren Vapahtaja.
– Temat i monologen och pjäsen är samma som i boken. I och med boken har jag nu skapat en trilogi, säger han och skrattar.
Han är uppvuxen i Torneå på gränsen till Sverige. Han blev prästvigd 1994 och har nu varit präst i tjugo år. Men före det har han hunnit med en del annat också.
– Jag har varit truckförare, sysslat med dockteater och amatörteater. Vad gäller framtiden har jag planer på att göra någon form av dokumentärfilm på samma samhällskritiska tema.
Han berättar att folk brukar fråga honom varför han smutsar ned i eget bo.
– Men det är just det jag tror att vi måste göra. Ingen annan har smutsat ned sitt eget bo så radikalt som Jesus gjorde.
Han anser att konservativa och liberala kristna inte skiljer sig nämnvärt från varandra.
– Både konservativa och liberala kristna propagerar för en sorts andlig individualism som inte har något gemensamt med det som Jesus sade och gjorde.
Om kristendomens budskap är huvudsakligen politiskt och samhällsomstörtande, blir det alls kvar någonting andligt?
– Världen är en och odelbar. Livet i sin helhet är djupt andligt. Anden genomsyrar allting. Gud andas i oss och verkar i oss.
Läs hela artikeln i KP 22
