Arvsynd är att inte våga lita på Gud

– Bibelforskare har nu lärt oss att de första 11 kapitlen i 1 Mosebok är en ”förhistoria” eller ursprungsberättelse, den handlar inte om verkliga människor i historisk tid, den handlar om villkoren för den mänskliga existensen.

Det säger Eva-Lotta Grantén som är docent i etik vid Uppsala universitet och verksam som chef för utvecklingsavdelningen vid Lunds stift i Sverige. Hon forskar i projektet Luthersk teologi och etik i ett efterkristet samhälle. Som ett resultat av den forskningen har hon på förlaget Verbum gett ut boken Utanför paradiset – Arvsyndsläran i nutida luthersk teologi och etik.

– En av principerna för att tolka utifrån ett lutherskt sammanhang är att gå till Skriften. Då är det av stor vikt att vi kan tolka den på bästa möjliga sätt, säger Grantén.

I kapitel tre finns inte heller något ”syndafall”, det handlar om ”utdrivandet ur Paradiset”. Texten lär oss att människorna inte förändrades genom det som berättas, möjligheten att frestas och välja fel finns med som en förutsättning.

– Men texten pekar på att relationen till Gud är skadad. Luther talar om att människorna syndade genom att de inte hade tro, de litade inte på Guds goda vilja bakom förbudet att äta av kunskapens träd.

Misstro mot Gud
Arvsynden har kopplats samman med Adam och Eva, eftersom berättelsen om dem handlar om syndens ursprung. Man kan beskriva arvsynd som att människor erfar otro eller misstro mot en god Gud. Adam och Eva är alla vi människor, och syndafallet är ett ständigt fallande.

– En annan utgångspunkt är att allt levande är skapat av en god Gud. Samtidigt framstår skapelsen som vare sig entydigt ond eller god, den är ambivalent. Liv utan död eller lidande är inte möjligt i det slags universum vi lever i, det har vetenskapen lärt oss, säger Grantén.

Berättelsen i 1 Mosebok handlar om hur mänskligheten förstår sina villkor genom att föra en dialog med Gud som vill ha ett evigt samtal med alla.

– Arvsynd kan förstås som att människor inte vill tala med Gud, att vi vänder oss bort, att vi blir inkrökta i oss själva.

Arvsynd och evolution
Går det att förlika/ försona läran om arvsynden med evolutionsbiologin och läran om det naturliga urvalet?

– Om 1 Moseboken nu inte berättar människans urhistoria får teologin förhålla sig till den historia vi känner till. Det finns en sådan historia i evolutionsbiologin, som också säger mycket om villkoren för den mänskliga existensen, säger Grantén.

Evolutionen är en process utan mål och mening, men den medger att människan har en särskild ställning, som art. Så evolutionsbiologisk vetenskap går att förena med tron på Gud som skapare.

– Men tron på Gud som en god skapare utmanas av allt det lidande och död som inryms i det naturliga urvalet – att endast de bäst anpassade överlever och för sina arvsanlag vidare.
Levande varelser ser på olika sätt till att just deras arvsanlag förs vidare, något som fått biologer att tala om ”själviskhet” i relation till naturligt urval. Och att alltid värna om sitt eget har slående likheter med hur arvsynd beskrivs.

– Båda dessa beskrivningar knyter an till villkoren för mänsklig existens. Men det finns också skillnader. Där arvsyndsläran endast är en inledning till Kristus frälsningsgärning, saknar evolutionen en väg ut, en befrielse, säger Grantén.

Man kan närma sig frågan om hur en god Gud kan närvara i en värld som utvecklats via evolutionen genom att använda det som Luther kallade korsets teologi. Genom att betrakta både skapelsen och historien via korset och Kristus lidande och död, finner vi Guds närvaro i det svåraste samtidigt som vi har löftet om nytt liv i en ny skapelse.

– Korset utmanar människor att tro på, att lita på Guds godhet och nåd, även när den är fördold. Och det utmanar oss att överge själviskheten för att leva för andra, som Kristus gjorde.

Att tala om synd i dag
Hur kan vi tala om synden på vår tids språk och vår tids människor, utan att förminska ordets traditionella betydelse?

– Det ord Luther själv knöt till arvsynden var ordet ”otro”. Då menade han att syndens innehåll är att människor inte litar på Gud och Guds godhet. Själv använder jag ordet ”misstro”, för att uttrycka just den dimensionen. Jag tycker att det är bra, eftersom man misstror någon, det är ett ord som har med en relation att göra, säger Grantén
Synd är i luthersk tradition just ett relationellt begrepp, som hör ihop med det eviga samtalet med Gud, det som vi människor är skapade för, som Luther beskriver det i sin kommentar till 1 Mosebok.

Läs hela artikeln i papperstidningen.