Försvann innan polisen kom

Alphonsine Uwizeyimana, 39, var då redan försvunnen. Hon försvann på Valborgsmässoafton, medan finländarna skyndade sig att bli klara med sina inköp, sina festförberedelser eller med dagens jobb och medan Alphonsines dotter Laurette, 10 år, var i skola.

– Hon hade sagt åt personalen att hon skulle gå och få håret fixat. Men hon kom aldrig tillbaka. Jag hittade hennes rum i god ordning på tisdagen men där fannsockså största delen av hennes kläder och hennes mobiltelefon, säger hennes bror Sixbert Musangamfura,  53.

Musangamfura som har asyl i Finland sedan 1998 vädjade på en presskonferens i Åbo förra veckan om att man skulle stoppa utvisningen av hans syster och hennes dotter. Alphonsine satt då tyst vid hans sida.
 
Som döden
Presskonferensen var sammankallad av S:t Marie församling som lovat Alphonsine Uwizeyimana sitt beskydd.

– Hon var mycket rädd för att bli utvisad, säger Musangamfura.

– För henne var en utvisning samma sak som döden. Å andra sidan har hon som mor till tre barn en skyldighet att försöka hålla sig vid liv.

– Hon lät förstå att om hon fattar något beslut så berättar hon inte nödvändigtvis om det för mig.
 
Enligt Sixbert Musangamfura har hon vänner som kan hjälpa henne, och många människor har uppmärksammat hennes öde.

Musangamfura har nu tillsammans med sina vuxna barn som också bor i Åbotrakten tagit hand om Laurette.

Bland dem som blivit illa berörda av utvisningsbeslutet finns S:t Marie församlings kaplan Mikko Laurén. Han säger att det är rena sveket att skicka en ensam flykting som stämplats som oppositionell och hennes tioåriga dotter till Rwanda.

Läs hela artikeln i papperstidningen.