Ulla dönsberg har som pensionär tillbringat mycket tid i olika kök. Kanske en motvikt mot de fyrtio åren av klientsamtal i arbetslivet, funderar hon.

Jag är en marta-själ

Det är det andliga som är det centrala i församlingen. Men det är också bra med mat i magen och bra om disken försvinner. Spänningen mellan Marta och Maria är något Ulla Dönsberg funderat mycket på. Någon tillfredställande förklaring har hon inte.
14.4.2013 kl. 12:00
Det är ”karakaffe” nere i församlingshemmets källarvåning och diakonisyföreningen är samlad i övrevåningens sal.

– Kyrkoherden är alltid med, det är tradition i Pojo, säger Ulla Dönsberg med en nick neråt ”herrklubben”. Själv håller hon till i församlingens kök.

– Efter pensioneringen sa jag till husmor att jag kommer när hon ringer.
Hundra liter soppa och mellan hundra och hundrafemtio limpor per år brukar det bli.
 
– Jag är en martasjäl som vill göra saker.

Ulla Dönsberg är uppvuxen i Kronohagen i Helsingfors. Som ung socionom flackade hon runt i Svenskfinland, tre gånger har hon flyttat till Pojo. Hon blev handplockad till socialsekreterarjobbet i Sjundeå som hon skötte i 35 år fram till pensionen år 2002. Det tyngsta i arbetet var barnskyddet.

– Det var mera definitiva omhändertaganden då, innan den öppna vården utvecklades.

Mest hjälp i arbetet gav – kopieringsmaskinen.

– I början på 60-talet fanns den inte på ett vanligt kansli. Alla avskrifter, protokoll och föredragningslistor skrevs manuellt.

Socialarbetarens tystlandsplikt var och är ett dilemma. En klient kan ge tidningarna rafflande historier.

– En socialarbetare kan aldrig försvara sig eller tillrättalägga påståenden.
I pressade lägen var hennes reaktion – mardrömmar.

Inte som på Strömsö
Att hon klarade sig utan burn out berodde delvis på att hon gifte sig ”på gamla dar” som hon säger. Med giftermålet följde en gård i Antskog, det äldsta och minst kända av Pojobruken. Att på fritiden få hjälpa till på jordbruket och med mjölkningen gav den fysiska motvikt som hon behövde. Gården drivs i dag av hennes son.

Stadsflickan och bondpojken funderade länge på hur det skulle gå med två inbitna ”ungkarlar” i samma hushåll. Hälsan tog de för given.

– Vi gjorde en deal, han sköter korna och jag sköter mitt jobb,
Det gick inte som på Strömsö.

– Jag insåg snart att om jag inte går till ladugården ser jag inte av min man. Och vi fick inte heller så många friska år tillsammans.
Hon kallar det en tur i oturen att hjärtproblemen och cancern drabbade dem i tur och ordning och inte samtidigt.
 
Hemmet i Kronohagen hade kristna värderingar fast ”inte gick vi så ofta i kyrkan”. I söndagsskolan fick hon börja så fort hon kunde gå på egna ben. I ungdomsåren gällde KGG, den kristliga gymnasistgruppen, och arbetslivet igenom var körsången det centrala i hennes församlingsengagemang. Barnatrons grundton har följt henne hela livet:

– Till psalmboken och Viola Renvalls dikter går jag för att få tröst.

Marta och Maria
På senare år har kyrkobesöken blivit allt viktigare för henne. Biskopen besökte Pojo svenska församling i februari och hade mycket gott att säga om satsningen på gudstjänstförnyelsen. Alphakurserna om kristen tro har hämtat många engagerade lekmän till församlingens andliga arbete.

– Jag vet att det andliga är det centrala. Men det är också bra med mat i magen och bra om disken försvinner.

Ulla Dönsberg både syr ihop Teresatäcken och lagar basarmat i mängd. Mat och bakverk går numera bättre åt än stickat. Ibland hoppar hon in som kock på retreatgården Snoan. Men hon tycker inte att hon är duktig på att tala om sin tro, än mindre på att vägleda andra i andliga frågor.
Hon har funderat en hel del på spänningen mellan Marta och Maria och särskilt Jesus ord om att ”Maria har utvalt den goda delen”. Någon helt tillfredsställande förklaring har hon inte hittat.

Läs hela artikeln i papperstidningen.
Webred



kulturpris. I trettio år var Stefan Härus redaktör för programmet Tack och lov i Yle Vega. Programmet presenterade andlig musik enligt lyssnarnas önskemål, och präglades starkt av Härus röst, personlighet, närvaro och kunskap. Dessa motiveringar lyftes fram när Stefan Härus fick Församlingsförbundets kulturpris år 2023. 28.11.2023 kl. 15:33

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Vem har sökt tjänsten som ledande kaplan i Väståbolands svenska församling? Vem blir citykaplan i Johannes församling? Läs mera i notisen från domkapitels senaste sammanträde. 28.11.2023 kl. 13:58

KORANFORSKARE. Många muslimer upplever pressen från västvärlden som outhärdlig, säger Torsten Sandell, som bott länge i Turkiet och forskat i Koranen. 23.11.2023 kl. 08:00

livskris. När hon var fem år hittade Mari Koli sin pappa död. Det är egentligen där berättelsen om krig, en utbränd vd och att vandra sig frisk börjar. – Jag hörde en röst som sa: Du måste gå till Santiago de Compostela. 22.11.2023 kl. 13:01

EKENÄS. I tider när kyrkobyggnader blir nattklubbar eller bostäder går Betesdaförsamlingen i Ekenäs mot strömmen. Frikyrkan har köpt och renoverar den mer än 150 år gamla träbyggnaden Ekenäs seminarium. 21.11.2023 kl. 18:19

KYRKOMÖTET. Ombuden Ulla-Maj Wideroos, Patrik Hagman och Rolf Steffansson har meddelat att de inte ställer upp för omval när ett nytt kyrkomöte ska väljas i februari. Kyrkpressen bad dem sammanfatta de senaste fyra åren och slutsatsen blev – det går kanske framåt, men framför allt går det långsamt. 20.11.2023 kl. 13:11

HÖSTDAGARNA. I år reste hela 600 ungdomar från olika håll i Svenskfinland till Höstdagarna i Toijala. Elis Storsjö från Mariehamn var en av dem. 20.11.2023 kl. 12:54

KYRKLIGA VAL. Kandidatnomineringen inför kyrkomötesvalet och valet av stiftsfullmäktige avslutades i onsdags. Här följer en preliminär sammanställning av listorna och kandidaterna. 17.11.2023 kl. 16:10

ETT GOTT RÅD. Då artisten Jukka Leppilampi var 20 år hittade han de vägar i livet som han traskat på sedan dess. Han ångrar nästan ingenting. 16.11.2023 kl. 11:42

sibbo. Sibbo svenska församling har fyra manliga medarbetare, och alla är duktiga sångare. De bildar kvartetten Vaneo, och nu övar de inför julkonserter i Sibbo gamla kyrka. 15.11.2023 kl. 16:08

RELIGIÖST TRAUMA. Hon har vuxit upp i en religiös miljö, där hon utvecklade en posttraumatisk stress. Men trots att hon försökt har Jennifer Granqvist inte förlorat sin tro. Tvärtom – tron har blivit starkare. 15.11.2023 kl. 15:17

KYRKOMÖTET. Den 6 till 10 november har kyrkomötet sammanstrålat i Åbo. Rolf Steffansson är ett av de ombud som varit på plats under sittande kyrkomötets sista plenum. 10.11.2023 kl. 12:04

ANDLIGT VÅLD. Andligt våld förekommer överallt – i parrelationer, i familjer och i församlingar. Då Gud används för att få dig att känna dig mindre, då är det aldrig dig det är fel på. Det konstaterar Sara Mikander och Catharina Englund som leder en grupp för personer som blivit utsatta. 8.11.2023 kl. 13:20

Stiftsdagarna. Stiftsdagarna i Borgå blev en fest värdig en hundraåring. Men mellan serveringarna, minglet och samvaron dryftades också de tunga frågorna: vad är kyrkans uppgift i en värld präglad av krig, och vad ska vi släppa taget om då pengarna tryter? 8.11.2023 kl. 14:52

ANDETAG. Karin Westerlund är ett nytt tillskott i bloggen Andetag. 7.11.2023 kl. 18:00

kyrkomusiker. Fiona Chow är ny kantor i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Under pandemin hade hon tråkigt medan kyrkorna stod tomma. Det var en perfekt tid att öva orgel! Och så blev hon kyrkomusiker. 10.2.2025 kl. 11:48

FÖRFÖLJELSE. 380 miljoner kristna i världen blir förföljda och diskriminerade, skriver Open Doors i sin senaste årsrapport. Finländare som turistar i Turkiet, Marocko, Egypten eller Vietnam tänker kanske inte ens på det. 7.2.2025 kl. 18:47

Personligt. Simon Westerlund har alltid fascinerats av berättelser – från barndomens sagor till historiens stora skeenden. Hans resa har tagit honom från från studier i historia till läraryrket, och från den Evangelisk-lutherska kyrkan till den ortodoxa tron. 29.1.2025 kl. 15:41

KYRKOR I USA. Varumärket Proud Boys har betecknats stå för rasistisk nyfascism och våld i USA. Nu ägs rörelsens namn av en afroamerikansk kyrka i Washington som de vandaliserat. 7.2.2025 kl. 13:03

ANDLIG TORKA. Ivern är borta. Gud är tyst och bönen en ansträngning. Någon gång bestämde vi oss för att tro, kanske nyligen eller kanske för trettio år sedan. Det var så fint på den tiden! Det var så lätt att be. Vi var så ivriga. Vi tänkte att vi hade listat ut allt: så här skulle det härefter vara i vårt liv, så här helt och kärleksfullt och hängivet. Vi tänkte att det skulle vara lätt. Vi tänkte att vi hade hittat hem. 6.2.2025 kl. 12:10