Kyrkan bryr sig om de trasiga

– Skuggorna blir ofta större än verkligheten, säger Grankulla svenska församlings kyrkoherde Ulrik Sandell.

– Som själavårdare kan och bör man kunna se helhetsbilden och försöka ta fram också de positiva sakerna.

Förlåtelse som centrum
Kyrkan har alltid gett själavård. När Paulus skriver till de olika församlingarna i den antika världen vill han att de ska stöda de svaga.
 
– Enligt den gamla definitionen handlar själavård, bikt, om syndabekännelse och avlösning, det vill säga syndernas förlåtelse, säger Ulrik Sandell.

Själavården har ändrat karaktär. Idag ligger fokus på att lyssna och stöda dem som behöver hjälp i livet.

– Det är inte ovanligt att själavårdaren har en terapiutbildning och arbetar mer målmedvetet och metodiskt än man gjorde tidigare. Det varierar.

Trots att det finns många likheter finns det en väsentlig skillnad mellan själavård och andra terapiformer, menar Sandell.

– Själavården kan likna vilken annan terapi som helst men har också dimensionen om Guds förlåtelse och kärlek.

En andlig längtan
Ulrik Sandell tror att tröskeln att ta kontakt med en själavårdare, till exempel en präst eller diakon, är ganska hög.

– Om tröskeln inte skulle kännas hög skulle tider för själavård bokas mycket mer än man gör i dag, säger han.

– Jag tror att det finns ett stort behov av själavård i vårt samhälle och att det är befriande att få tala med någon.

Sandell betonar att man inte behöver höra till kyrkan eller ens ha en personlig tro för att dra nytta av själavård.

– Om jag talar med någon som säger att han eller hon inte hör till kyrkan så brukar jag ta det i beaktande i självårdssamtalet.

Ulrik Sandell känner att det finns en andlig längtan hos människor fast de kanske inte söker sig till kyrkan.

– Man ska försöka vara lyhörd för de andliga behov som finns hos den man talar med.
 
– Varje samtal är unikt och specifikt och det finns inte ett visst mönster som man följer.

Sträng tystnadsplikt
Prästerna har den strängaste tystnadsplikten av alla. Till och med i en domstol tas det i beaktande att prästen har tystnadsplikt ifall han eller hon kallas in som vittne.

– Det beror på att det ska finnas en person som också en person som är misstänkt för brott kan anförtro sig åt utan att rätten blandar sig i, men det är ytterst sällan det faktiskt händer.
 
Man har någon gång för länge sedan kommit fram till att en präst är bäst lämpad för den här uppgiften och i ljuset av det här upplever Sandell att det inte är en alltför tung uppgift.

– Då är det mitt jobb och ansvar som präst att ta den rollen och låta lagen ta sin roll, säger han.

Däremot är det en annan sak om prästen sett något helt utanför det han blivit anförtrodd.

– I sådana fall har jag en skyldighet att anmäla ett brott, som vilken annan människa som helst, säger Sandell.

Själavård på webben
Jessica Högnabba arbetar på Kyrkostyrelsen med webben som ansvarsområde. Det finns också möjlighet till själavård på internet och kyrkan har olika forum med själavårdare som har jour. Dit kan människor också vända sig.

– Kyrkan har två olika forum i form av Facebook och Sluta panta, säger Högnabba.

– På Facebook har själavårdaren ett namn medan den som tagit kontakt är anonym. Det är främst tänkt som engångssamtal. Vi samarbetar med olika organisationer och hänvisar vidare till olika forum som nettipoliisi och Mannerheims barnskyddsförbund ifall en situation kräver det.

Sluta panta fungerar som ett chattforum där det också går att chatta som en grupp.

– Den finlandssvenska chatten är öppen fyra kvällar i veckan. Det är mellan tio och trettio personer som besöker Sluta panta varje kväll, berättar Högnabba.

–Till skillnad från Facebook har den här sajten återkommande besökare som gör att man kan bygga ett förhållande till personer på ett annat sätt, säger hon.

Läs hela artikeln i papperstidningen.