Allt var inte bara bättre förr!

Hennes dröm var att bli frisör, men finskan var för dålig för att söka in till frisörsskolan. När Kerstin Sundberg var nitton år såg hon i stället en annons i tidningen om ett ledigt kanslistjobb i församlingen, sökte jobbet och fick det. I dag är hon kansliföreståndare på samma arbetsplats.

– Det var mycket som var annorlunda 1968 när jag började. Vi skrev allt för hand. Det var ämbetsbetyg och en  rad olika intyg som behövdes för pass, körkort, tjänsteansökningar och uppgifter till polisen, berättar Sundberg.

Ofta blev det upp till hundra intyg om dagen. De olika intygen behövdes för att människor skulle kunna verifiera vem de var.

– Vi hade också straffregistret på kanslierna. En viktig uppgift var att kryssa för rutan att personen i fråga ”åtnjöt medborgerligt förtroende”.

Läs hela artikeln i papperstidningen.