Själens dunkla natt

Jag hittar en blogg av en person som tänker ta paus från Gud. Han skriver ett mejl till sin församling och förklarar att han känner sig falsk. Ritualerna har blivit tvångshandlingar tömda på allt innehåll. Han känner sig besviken på Gud. Han känner sig så besviken att det är lättare att tänka att Gud inte finns.

”Frågan är väckt och nu darrar min själ inför svaret. Att du inte finns till, fast jag trodde på dig”, sjunger Kristina från Duvemåla efter att hon förlorat sitt barn och tvingats lämna sitt hemland.

Att råka ut för motgångar som känns meningslösa hör till de livserfarenheter som får också erfarna kristna att börja tvivla på Gud. Tvivlar man inte på hans existens så tvivlar man kanske på hans välvilja.

Stig-Olof Fernström, tidigare kyrkoherde och missionär och erfaren själavårdare, tror inte att det alltid finns en orsak till att känslan av Gudsnärvaro försvinner och man känner att man tappar kursen.

– Men tvivlet kan lära oss att vi inte ska lita på våra känslor utan på Guds ord.

Han irriterar ibland folk med att fråga dem om de är Guds barn. ”Jag vet inte”, brukar de svara, eller ”jag hoppas att jag är det”.
– Men Gud säger att alla som tagit emot Jesus blir Guds barn. Varför litar vi inte på det?

Man kan kalla det trons bruksanvisning.
– When everything else fails, read the instructions (när allt annat misslyckas, läs instruktionerna)

Läs mer i Kyrkpressen nr 49/2011!