Uppmuntra dem som jobbar i kyrkan

Ledare. Hösten rullar igång verksamhetsmaskineriet i församlingarna. Samtidigt går – även den här hösten – mer än en församlingsanställd tillbaka till jobbet med en molande oro i maggropen. Ska man faktiskt orka ännu ett varv? Alla orkar inte heller. 25.8.2011 kl. 00:00

Att krokna i jobbet som kyrkligt anställd, eller som en boktitel i tiderna myntade det: ”Utbränd för Guds skull”, är något som ligger lika lätt på lur för prästen som för trädgårdsmästaren. Lika förödande är det för dem bägge.
Ibland framförs teorin att de församlingsanställda tillhör en kategori av empatiskt inriktade som naturligt dras till ett människoinriktat arbetsområde som församlingen. Det skulle enligt teorin vara upplagt för att dessa människomänniskor brister. Underförstått säger den: de är av en lite mindre hårdhudad sort.

Må så vara att det finns ett korn av sanning. Men den teorin bygger på en syn där utmattningen eller utbrändheten är den enskilda individens sjukdom. Istället hävdar de främsta specialisterna skarpt att utbrändheten i själva verket är arbetsomgivningens sjukdom – vars symptom slår ut i individen. Genom att skjuta över problemet till individen slipper kollektivet ta ansvar, dundrar den finländske utbrändhetsgurun Antti Aro i en av de tidigaste och vassaste böckerna på vårt håll On niin kiire ettei ehdi tehdä mitään (ung. Så stressigt att man inte hinner med någonting alls, Edita 2001).

Naturligtvis har arbetsbelastningen sin betydelse för hur man orkar på jobbet. Människan kan tåla en tillfällig belastning. Vid det här laget vet man att utbrändhet är mer komplext än ”mycket att göra” och att ett genomgående gemensamt drag i väldigt olika sjukdomsbilder handlar om att det någonstans finns en konflikt mellan det man tror på och vill och det man i verkligheten ser och upplever i sitt arbete. Det handlar alltså om värderingskrockar.
Det är här det går att ringa in en specifik smärtpunkt bland de församlingsanställda. När biskop Björn Vikström startar sin och domkapitlets hösttermin uttrycker han det som att många församlingsanställda tappar modet på grund av ”en känsla av att kyrkan jobbar i motvind”. Hur kul är det att tro att man har ett angeläget budskap när ingen har lust att delta i det man ordnar eller lyssna på det man har att säga? Eller när spalterna fylls av kritik mot en ansiktslös Kyrka som i praktiken representeras av lokalprästens alldagliga ansikte och vardagliga arbetsuppgifter.
Här ligger motstridigheten som i telegramform smattrar in i den anställdas hjärta: ”Jag tror att det jag gör är viktigt. Ingen bryr sig. ”

Och ändå visar undersökningar att den absoluta majoriteten finländare faktiskt uppskattar det goda jobb som görs i kyrkan i olika former: klubbar, ungdomsgrupper, musikaliska njutningar. Likaså är det svårt att prissätta möten med själens vårdare i glädje och i sorg. Den där ena gången de sker kan vara det som hjälper en vidare, just då.

Det är positivt att biskopen i Borgå tagit det som en hjärtesak att uppmuntra och stöda de församlingsanställda. Vi kunde gott sälla oss till den rörelsen.
Varför inte uppmuntra en präst i helgen? Ifall att man tycker att han eller hon har någon betydelse alltså.
Att gå och höra på deras predikan är faktiskt ingen dålig början.
May Wikström



kampanj. Kampanjbudskapet ”Här bor kärleken” kombineras med Touko Hujanens dokumentärfotografier av Esbo och Esbobornas vardag. 3.11.2020 kl. 14:22

Saknad. – Jag fick en märklig känsla i kroppen, det var som om Ole ville mig något, säger Åsa Dalkarl-Gustavsson. De var äkta makar och kolleger, och de hade många planer för framtiden. 30.10.2020 kl. 13:20

Coronapandemin. THL:s Mika Salminen tror inte på coronaskuld: vem som helst kan smittas, och ingen ska ha dåligt samvete över det. Vad munskydden gäller tror han på grupptryck i stället för tvång. 29.10.2020 kl. 17:16

nykarleby. Vad behöver unga idag, och hur ska församlingen nå dem? I Nykarleby församlings styrgrupp för ungdomsarbetet får unga själva vara med och påverka. 29.10.2020 kl. 16:59

Webben. Simon Lampenius vet en hel del om hur man får trafik till sin webbplats. Vilka missar gör vi? Och vad kännetecknar en lyckad statusuppdatering? 29.10.2020 kl. 15:14

skiva. Att göra egna versioner av sånger som älskats i över hundra år fordrar respekt och varsamhet. Med skivan vill de göra sitt för att sångerna och Lina Sandells historia ska leva vidare. 29.10.2020 kl. 16:31

församlingsföreståndare. Efter tio år i en synlig roll som Folktingssekreterare blev Markus Österlund församlingsföreståndare i Andreaskyrkan. Beslutet var ett resultat av många års längtan. 29.10.2020 kl. 09:13

Lärkkulla. – Jag har varit Lärkkulla trogen i princip under hela mitt arbetsliv och kan med fog säga att jag känner Lärkkulla och dess verksamhet väl, säger Juhani Jäntti. 29.10.2020 kl. 08:44

dans. Dans är inget kristna i historien hållit på med – eller? Laura Hellsten grävde och hittade både spår av dans i den medeltida kyrkan och forskare som förnekade dess existens. 28.10.2020 kl. 16:01

Väståboland. Anna-Greta Sandell sköter gravarna på Nötö och är begravningsentreprenör i Pargas. Jobbet har gjort att hon ser annorlunda på döden, men allra mest på livet. 28.10.2020 kl. 13:51

lägerverksamhet. Coronasituationen får församlingarna att stänga lägergårdarna åtminstone fram till årsskiftet – men Matteus församling ordnar läger på annat håll. 27.10.2020 kl. 14:38

familjeliv. Väldigt få människor har liv där allt går som man tänkt, säger Sandra Holmgård. 28.10.2020 kl. 10:00

Höstdagarna. I år ordnas Höstdagarna virtuellt. Dagarna brukar samla hundratals ungdomar varje höst. – Det var både ett svårt och lätt beslut, säger Patricia Högnabba. 26.10.2020 kl. 16:01

dataintrång. Vi för inga anteckningar om själavårdssamtal, säger diakoniarbetare Ann-Christine Wiik på tal om dataläckan vid vårdbolaget Vastaamo. 26.10.2020 kl. 12:40

FDUV. Nalle Öhman tilldelas Sigfrid Törnqvist-priset för att han på ett banbrytande sätt utvecklat samspelet med personer med intellektuell funktionsnedsättning. Sigfrid Törnqvist-priset är instiftat av FDUV:s styrelse. 24.10.2020 kl. 11:00

klosterliv. Om man älskar något måste man offra något. Så är det för alla, oberoende av om det är sin frihet, sin familj eller sin Gud man älskar. Det här säger birgittinnunnan och abbedissan syster Dia i Åbo. 20.2.2024 kl. 16:43

ISRAEL-PALESTINA. Noga Ronen från Israel ville i åratal lyssna till palestinierna och vara pacifist. Men fyra månader efter 7 oktober-massakern vet hon inte om hon vill det längre. 19.2.2024 kl. 13:29

ISRAEL-PALESTINA. Mohammed från Nasaret går här fram. Själv är han inte född i Jesus barndoms stad, utan i en före detta fransk armébarack i Syrien. Sedan över 30 år bor han i Borgå. Men sitt blåa palestinska flyktingpass ska han aldrig ge upp. 19.2.2024 kl. 13:55

UTSEENDE. Eva Kela blev förskräckt när hon plötsligt såg sig bli en ”medelålders tant” och gjorde ett tv-program om det som hon aldrig trodde skulle drabba henne själv. 19.2.2024 kl. 16:41

Kolumn. Då jag skriver dessa ord är det några dagar kvar tills valet till kyrkomöte. Då du läser dessa ord är valet över och vi har fått en ny samling människor som får fatta beslut om kyrkans framtid. 19.2.2024 kl. 08:00