En bikt som helar

Ledare. På film möts vi av prästen som tigande måste bära ogärningsmäns våldsamma bekännelser utan att kunna lyfta biktens insegel. 17.2.2011 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

I verkligheten är själavård oftast något helt annat. Kyrkan skiljer mellan bikt och själavård, men i den lutherska teologin går de så tätt intill varandra att det ena ofta utmynnar i det andra. I diskussionen om tystnadsplikt blir det därför svårt att särskilja dem.I en enkät svarar 88 procent av prästerna och lektorerna att de aldrig varit med om en bikt där någon bekänt att de har utnyttjat barn. I de situationer där sådant framkommit var det oftast offren själva som berättat om övergreppen. I vart tionde fall berättade gärningsmannen själv om dem.

Det svåra dilemmat är detta: Ett enda barn är ett barn för mycket. Ett barn i riskzonen är ett risktagande för mycket.
Men kan man trots detta lagstifta bort mänsklig ondska? Och kan kyrkan bistå med sitt arbete på det andliga planet, det som är utfört av präster och lektorer vilka, enligt citat från biskopsmötets utredning, ”inte är snokare och angivare, utan förkunnare av Guds ord och själavårdare”? Hur utdaterat det än kan låta, måste kyrkan få hävda det andliga perspektiv som också handlar om andra än juridiska dimensioner. Bikt och själavård är mer än terapi, och betydligt mer än att någon lyssnar och välvilligt förlåter.
Bikten är ett själsligt instrument att styra snedgångna liv in i rätta banor igen, inte av allmänmoraliska skäl, utan för att vartenda människoliv är för värdefullt för att gå förlorat. Det är därför vi inte har dödsstraff i vårt land. Och det är därför det är viktigt, avskyvärda brott till trots, att komma ihåg att både förövare och offer har rätt till själens hjälp och vård.
Det handlar däremot inte om att söka och automatiskt få berättigande för brott, vare sig begångna eller planerade sådana. Förlåtelseprocessen är ett skurmedel, inte en täckmantel för förövaren och absolut aldrig en munkavle på offren.
Den Augsburgska bekännelsen talar om bikten som nyckeln som kan lösa upp – men också låta bli – ”när en syndare som slagit in på fel väg inte är beredd att omvända sig”. Om det inte finns förutsättningar är prästen inte skyldig att förkunna förlåtelse. Det går att vänta tills hindren är undanröjda, och det är också prästens plikt att uppmana den biktande att gottgöra förbrytelsen både inför människor och Gud.

Prästens plikt är alltså att uppmana den som förgripit sig mot barn att anmäla sig och bekänna. Först då kan själavårdsprocessen ta slut. Prästens plikt är likaså att meddela myndigheterna ifall det finns risk för nya brott – utan att identiteten hos gärningsmannen blir röjd.
Det senare är med rätta något som verkar lite svårmanövrerat. Samtidigt som man ska rädda ett barn i fara, får man inte avslöja var faran lurar. Det ställer stora krav på själavårdarna. Men det betyder inte att de får underlåta att försvara barnens okränkbarhet.
Det är det här som biskoparna velat klargöra med sitt besked, att tröskeln för att slå larm till myndigheterna hellre ska vara låg än hög. Den möjligheten är skriven i kyrkolagen redan nu, och därför anser kyrkan att en ändring av kyrkolagen inte behövs, utan försöker medvetandegöra de anställda om tolkningspolicyn för att slå vakt om barnet.
 
Den slutsatsen följer samma tankespår som de rundhänta anvisningarna för bön för samkönade par som biskopsmötet levererade under sin vårsession.
De för bägge ner tyngdpunkten för samvete, ansvar och omsorg till individplanet där kyrkans tjänare  möter dem de är satta att tjäna, öga mot öga, och inför Gud. Ur den synvinkeln betraktat känns budskapet från biskoparnas bord rätt och riktigt.
Frågan är om det räcker för lagstiftarna. Omsorgsminister Paula Risikko verkade dagen efter redogörelsen inte helt övertygad.

May Wikström



Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36

LIKABEHANDLINGSFRÅGOR. Sedan 2021 har Borgå stift haft två kontaktpersoner för jämställdhets- och likabehandlingsfrågor. Sini Aschan är en av dem. 1.10.2024 kl. 10:00

kyrkostyrelsen. Upp till 40 av 190 anställda i kyrkans centralförvaltning kan få sluta inom de närmaste åren. Ge över jobbet med material- och idéstöd till stiften först av allt, föreslår en kritisk rapport. 30.9.2024 kl. 10:00

SANKT OLAV OSTROBOTHNIA. Arbetet med att utveckla pilgrimsleden Sankt Olav Ostrobothnia har inte tagit slut, även om biskop Bo-Göran Åstrand nu invigt både leden och pilgrimscentret i Trefaldighetskyrkan i Vasa. 28.9.2024 kl. 18:38

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Borgå stift kommer att få två nya präster i slutet av oktober. Bland annat det meddelar domkapitlet i Borgå stift. 27.9.2024 kl. 17:51

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Jan Nygård blir ny tillförordnad kyrkoherde i Larsmo. Domkapitlet har förordnat Nygård att efterträda Max-Olav Lassila som går i pension. 27.9.2024 kl. 17:26

KYRKHELG NORD. Kyrkhelg Nord är kaffe, glass och vänner. Men också Ray Baker som både ursäktar och uppmuntrar konservativa kristna. Det övergripande temat under årets kyrkhelg kan sammanfattas som ”anpassa er inte”. 26.9.2024 kl. 11:05

podcast. Bröllopskollektivet varvar snack om estetik och fix med reflektioner kring relationer. – Att man bråkar betyder inte att man har ett dåligt förhållande, utan att man har ett förhållande, säger Saara Schulman. 25.9.2024 kl. 17:10

KYRKHELG NORD. Då Ray Baker tar till orda under inledningsmötet av Kyrkhelg Nord ger han kängor åt såväl Mark Levengood som bibeltrogna konservativa kristna. 20.9.2024 kl. 21:10

HAVSNÄRA. Äventyrslusten och kärleken till havet har fått Mikael Hagman att korsa Kvarken i sin öppna båt när han pendlar till jobbet i Umeå. – Jag tycker om spänning i livet och sommartid är arbetsresorna mina utflykter, säger han. 19.9.2024 kl. 13:40

kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsens tjänstemän fick rapp: Uppmanades snabba på omställningen för att banta ner gruppen av dyra centrala ämbetsverk inom kyrkan. Esbobiskopen Kaisamari Hintikka övervakar arbetet. 18.9.2024 kl. 16:20

mat. När Thomas Lundin är utmattad lagar han mat. – När jag är helt slut gör jag ett långkok på två timmar. Då kan jag inte störas med jobbsamtal. Jag är i stunden, jag lyssnar på musik. Jag hör ju hur provocerande det här låter! 18.9.2024 kl. 11:58

orgel. Elis Helenius tog sig an Ekenäs kyrkas orgel för ett och ett halvt år sedan. Trots sin unga ålder har han spelat i tolv olika kyrkor – och uppträtt på konsertsalorgeln i Musikhuset i Helsingfors. 17.9.2024 kl. 18:24

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45

NY I USA. Heidi Storbacka med familj blev erbjudna, via den firma hennes man jobbar på, att flytta till USA under en begränsad period. – Jag älskar äventyr, så vi tackade ja direkt. Jag började söka jobb redan förra året – att bli hemmafru var inte aktuellt. 1.4.2025 kl. 13:28

SKAPELSETRO. Kreationismen såg ut att ebba ut i slutet av 1900-talet. Men i delar av Borgå stift tar man fortfarande strid för att evolutionsteorin vetenskapligt en dag kommer att få vika för Bibelns berättelse om hur jorden och mänskligt liv kommit till. 1.4.2025 kl. 10:00

METODISTKYRKAN. Den tidigare metodistbiskopen Hans Växby är död. Han tjänstgjorde för den i Europa lilla frikyrkan i de nordiska länderna och efter Sovjetunionens fall i Ryssland. 31.3.2025 kl. 11:48