Julgubben och patriarken

Ledare. ”Santa Claus!” Hantverkaren i Antalya räcker fram täljstenen. Den korsfästa figuren som avbildas är så uppenbart Kristus som den kan bli. Men julgubben säljer bättre. Och S:t Nicholas rötter finns förvisso här, i det som i dag är hjärtat i det moderna Turkiet. 16.12.2010 kl. 00:00

En tragikomisk ögonblicksbild av vad kristendomen i Turkiet riskerar att bli, utsopad och bibehållen bara till de delar där det finns ekonomiska fördelar.Den ekumeniske patriarken av Konstantinopel är en av den religiösa världskartans paradoxer. Bartholomeus I är den 270 patriarken av Konstantinopel, och anses i rakt nedstigande succession vara en efterföljare till aposteln Andreas. Även om hans roll som överhuvud för den grekisk-ortodoxa kyrkan inte är oomstridd, bland annat från den rysk-ortodoxa kyrkans håll, är han otvetydigt den främsta symbolen för 250 miljoner grekisk-ortodoxa kristna över hela världen. Den ortodoxa världens motsvarighet till påven, om man så vill.

Bland ruinerna av det nya, kristna Rom som kejsar Konstantin en gång grundade finns bara en minoritet på cirka 3000 grekisk-ortodoxa kvar. Och patriarken, liksom hela den ortodoxa kyrkans närvaro i landet, sitter stadigt fast i den turkiska statens grepp. Den turkiska regeringen har vägrat att erkänna det ekumeniska patriarkatet. Inte heller har den vidkänts patriarkens ställning som en världsvid religiös ledare, utan håller fast vid att han bara är en lokal biskop för en krympande grekisk minoritet.
Länge har det varit all orsak att undra om det är patriarken eller julgubben som överlever järngreppet. Över Bartholomeus I har det vilat en lång och ödesmättad skugga som ”den siste patriarken av Konstantinopel”.

Medborgarskapet har varit en av de många statliga tumskruvarna på den ortodoxa kyrkan. Patriarken Bartholomeus I är redan över 70 år, och han kan efterträdas bara av en präst, som liksom han kan uppvisa ett turkiskt pass. De utländska präster som anhållit om medborgarskap har hittills fått avslag.
Samtidigt har den turkiska staten förhindrat prästutbildningen i landet. 1971 beslöt landets högsta domstol att stänga det anrika prästseminariet Halki i Ankara, och trots upprepade påstötningar från kyrkan och åratal av oinfriade löften från premiärminster Recep Tayyip Erdogan har det inte öppnats igen. Det som en gång var hjärtat i utbildningen av framtida biskopar, teologer och patriarker är fortfarande dött.

Men nu randas en oväntad, tidig julafton för den ortodoxa kyrkan. I tysthet har regeringen lättat på restriktionerna mot kyrkan. CNN rapporterar att ett flertal grekisk-ortodoxa biskopar under de senaste två veckorna har rest till en polisstation i Istanbul och löst ut beviljade turkiska medborgarskap. Sedan september har 17 präster av hög rang fått turkiska pass. Det här ökar dramatiskt utbudet av kandidater till framtida patriarker i Konstantiopel. Till CNN säger patriarken Bartholomeus I att hans krav på återöppnade av seminariet i Halki fortfarande står fast, trots att beviljandet av medborgarskap nu sätter framtiden för patriarkatet i ett helt nytt ljus.

Sett mot bakgrunden av en räcka andra skeenden på senaste tiden verkar det som om den turkiska staten är beredd att visa en större välvilja mot patriarkatet och de grekisk-ortodoxa i landet. Nyligen returnerade myndigheterna en hundraårig barnhemsbyggnad, som konfiskerades 1997, till patriarkatet. I augusti lät Ankara patriarken resa till det bysantiska klostret Sumela vid Svartahavskusten och förrätta mässa, för första gången på nittio år. Det symboliska värdet av den här handlingen var mycket stor.
Naturligtvis handlar eftergifterna till stor del om drömmen om ett EU-medlemskap. Turkiets minister för EU-ärenden, Egemen Bagis, blev i höst tilldelad ett pris i Bryssel från den amerikanska grekisk-ortodoxa kommuniteten för sina insatser för de religiösa minoriteterna i landet. Vid prisceremonin konstaterade Bagis att ett mera tolerant turkiskt samhälle håller på att växa fram. ”Situationen är inte perfekt. Men definitivt bättre, och den förbättras varje dag”, menade ministern.

Från patriarkatet uttrycker man sin överraskning över den senaste vändningen kring de beviljade medborgarskapen. Vem som har verkat, och med vilka motiv har tydligen skett mycket diskret.
Det följer i och för sig samma principer som Sankt Nicholaus i tiderna. Han kastade in sina gåvor till de fattiga och smög sig snabbt iväg för att inte bli röjd.

May Wikström



Nekrolog. När det blev möjligt för kvinnor att bli präster i Finland 1988, hörde Ulla Östman till de första som prästvigdes. 29.3.2021 kl. 11:55

värderingar. Vi för Luthers arv vidare utan att vara medvetna om det. Till och med ateisterna påverkas av de lutherska värderingarna. 29.3.2021 kl. 11:01

sårbarhet. "Likt lärjungarna har jag ofta upplevt att jag befinner mig i någon slags mellantid, mitt emellan långfredag och påskdag: Jag vill tro, men har ej krafter att göra det. Jag vill hoppas, men vet ej om jag förmår eller vågar det." 31.3.2021 kl. 00:00

Burma. Att kunna hjälpa kyrkan är den överlägset svåraste utmaningen för biskopen av Burma. Johan Candelin arbetar från Karleby för att få hjälp till en av de fattigaste lutherska kyrkorna i världen. 25.3.2021 kl. 11:08

Bibelfynd. Israeliska arkeologer har gjort nya fynd av bibliska textfragment i Dödahavsområdet för första gången sedan dödahavsrullarna i Qumran hittades 1947. 24.3.2021 kl. 12:40

Kyrkans Ungdom. I fjol ersattes Kyrkans Ungdoms sommarläger med Digimäki. I år blir det "Pieksämäkidagar" sista veckan i juli, på olika håll i stiftet. Mats Nyholm, direktor i S:ta Clara–kyrkan i Stockholm, är huvudtalare. 23.3.2021 kl. 18:43

nykarleby. Telin-orgeln från 1768 flyttas inte från Nykarleby kyrka. 23.3.2021 kl. 15:38

närståendevåld. Sara Mikanders jobb är att stöda personer som drabbats av närståendevåld eller sexuella övergrepp. – Jag har lärt mig att den som inte behöver hålla uppe en fasad mår ganska okej. 19.3.2021 kl. 15:04

relation. Louise Häggström hade en varm och rolig pappa som såg och bekräftade henne. Han dog när hon var tonåring. Hennes behov av bekräftelse finns kvar, något hon pratar om utan att förställa sig. 18.3.2021 kl. 15:01

Bok. Kan vi förändra andra människor? Antagligen inte, tänker Magnus Londen, som skrivit en satir om en konsult vars motto är ”no change” – ingen förändring. – Men om vi själva kommer till att vi vill förändras kan vad som helst ske. 18.3.2021 kl. 09:42

profilen. Thomas Lundin är aktuell med en ny talkshow där alla gäster är en överraskning för honom. 17.3.2021 kl. 10:32

bröllop. Går det att fira bröllopsfest i sommar, eller måste man skjuta på festen eller fira i mindre skala? Susanna Nygård hoppas få fira ett stort bröllop och Michaela Rosenback tänkte om i fjol. 17.3.2021 kl. 09:00

religionsundervisning. – Hur tryggar vi likabehandling och minoritetsbarnets välmående? frågar Milena Parland. Det är långt ifrån okomplicerade frågor. 16.3.2021 kl. 09:53

religionsundervisning. Religionsläraren Sune Alén har varit en drivande kraft bakom det nya ämnet religions- och livsåskådningskunskap på Åland. Att få till stånd ett likvärdigt ämne för alla har varit hans främsta mål. 16.3.2021 kl. 09:46

pris. Regissören Suvi West får Kyrkans mediestiftelses pris för filmen Eatnameamet – Vår tysta kamp. Dokumentärfilmen handlar om samernas kamp för överlevnad. 15.3.2021 kl. 15:42

profilen. Daniel Asplund är kristen, make, pappa, predikant, själavårdare, företagare – och ny verksamhetsledare vid LFF, Laestadianernas Fridsföreningars förbund. 9.1.2024 kl. 18:27

ÅRETS PRÄST. Elefteria Apostolidou gick in i prästjobbet med själ och hjärta – men höll på att slita ut sig. 8.1.2024 kl. 20:38

esbo. I början av året gör Esbo svenska församling en satsning på frivilligverksamheten. – Det har varit mycket meningsfullt, säger Marianne Blom, som är sjukhusvän. 9.1.2024 kl. 18:58

kyrkoherdeval. Den lediganslagna tjänsten som kyrkoherde i Petrus församling i Helsingfors har lockat två sökande. De som visat intresse för tjänsten är Ronny Thylin och Pia Kummel-Myrskog. 8.1.2024 kl. 13:21

PRÄSTVIGNING. På trettondagen fick Borgå stift fyra nya präster. 8.1.2024 kl. 11:18