Väckelsetider

Ledare. TD Hanna Salomäkis grundliga inventering av de inomkyrkliga väckelserörelserna dimper ner i ett läge när de som lotsar det finländska folkkyrkoskeppet har all anledning att fördjupa sig i analyserna.
2.12.2010 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

Det finns grundläggande missuppfattningar om väckelserörelserna i vår kyrka. De har präglat och präglar det finländska samhället starkt. En av tio finländare är medlem i någon av dem, ytterligare en tiondel har starka band genom familj, släkt eller vänner. Historiskt sett finns det regioner, där väckelserörelserna är en viktig ingrediens till hur byar ser ut, vare sig släkter och byar varit för eller mot dem.

För att känna till väckelserörelserna krävs det en dos kyrkohistoria – och här skymtar ett av de grundläggande argumenten för religionstimmarna i skolan fram. Fakta är fakta, också med religiösa förtecken. Sådana kan man känna till bara genom att lära sig.
Nedprioriteringen av religionsalfabetiseringen har satt sina spår. Ibland verkar det nästan som om brist på allmänbildning om vad ens egna landsmän är för ena kan ursäktas om den råkar ha religiösa förtecken. En kyrkligt anställd berättade vid ett tillfälle om att förbipasserande kommenterat en yrkeskårs konferens (med ett hundratal präster i krage) som något fullt av ”frikyrkliga laestadianer”. Om vilken annan grupp hade det varit okej att säga så? Det är nonchalant mot såväl de finländare som är aktiva i någon frikyrka,  som laestadianerna och de lutherska präster som det råkade handla om den gången.
En baskunskap om de inomkyrkliga väckelserörelserna är till exempel att väckelserörelse och frikyrka inte är samma sak. Det kunde och kan ibland vara så. Men ett särdrag i den finländska folkkyrkligheten är att starka väckelsebrasor som flammat upp ofta lyckats hålla sig kvar i kyrkans eldstad. Begreppet ”inomkyrklig väckelserörelse” handlar därför i grunden om helt vanliga brunsås-lutheraner, med en gemensam kryddblandning som pikant tillägg.
De gamla väckelserörelserna i Finland har rötterna i den tyska 1600-talspietismen, som ville skuffa tillbaka lutherdomen i en enklare, klarare och personligt förankrad religiositet. De gamla väckelserna i vårt land är bedjarrörelsen, pietismen, den evangeliska rörelsen och laestadianismen. De nyare är barn av en nypietistisk våg under efterkrigstiden och samlas i begreppet ”den femte väckelsen”. Representanter för den är av en rad organisationer, till exempel Finska Bibelinstitutet och Finlands evangelisk-lutherska Folkmission.

Inslaget av protest och förnyelse har rörelserna gemensamt, men något ”lämna-kyrkan-fenomen” var det sällan frågan om, tvärtom var och är traditionen och hemvistet i kyrkan viktiga.
Det som blev klart för Salomäki under undersökningens gång var att väckelsefolket inte längre är riktigt säkra på om de är önskade i kyrkan eller inte.
Det är oroväckande. Det har alltid funnits spänningar mellan folkkyrkan och väckelserörelserna. Det hör till och är en del av den berikande verkan rörelserna har haft på kyrkan och tvärtom. Kyrkoherdar, biskopar och domkapitel har med myndighet och yttre ramar hållit undan den sekterism som alltid är en uppenbar fara för en grupp som samlar likasinnade. Väckelserörelserna har ur sina led levererat otaliga hängivna kyrkans tjänare, både i prästdräkt och med lön eller utan bådadera. Dessutom har de med sin närvaro utmanat och ibland gett folkkyrkan en väckande spark i baken genom att visa hur det går att engagera massor kring budskapet om Kristus i nya och fräscha former också utan tungt administrativt maskineri.

Men nu efterlyser väckelsens folk signaler – från ledande håll – på huruvida den evangelisk-lutherska kyrkan fortfarande kan se på dem som sina legitima barn. Eller om de är pinsamma element, som stillatigande kan utnämnas till nyanslösa moraltalibaner när de offentliga debatterna rasar.
De vet alltså inte riktigt om kryddan de har att bidra med i såsen eventuellt hamnat på listan över förbjudna ämnen. Om den ses som en viktig ingrediens vore det ett gyllene tillfälle att säga det nu.
Annars finns det en risk för att såsen i framtiden blir oändligt mycket gråare.

May Wikström



Kyrka. Lappobiskopen Simo Peura ställer inte upp i vårens ärkebiskopsval, skriver pod.fi. 14.10.2009 kl. 00:00

Världen. Inom den anglikanska kyrkan i Storbritannien debatteras en planerad ändring i kyrkolagen vad gäller kvinnliga biskopars ämbetsutövning. 14.10.2009 kl. 00:00

Kyrka. Gemensamt Ansvar-insamlingen gjorde ett gott resultat trots lågkonjunkturen. Vinsten överräcktes i dag till insamlingens beskyddare, president Tarja Halonen. 13.10.2009 kl. 00:00

Kyrka. Många församlingar och samfälligheter i Sverige har på sista tiden drabbats av bluffakturor. 13.10.2009 kl. 00:00

Världen. Kristna och andra religiösa minoriteter ska inte längre förföljas för sin tro, lovade pakistanska ministern Shabaz Bhatti i ett tal i London i lördags. 12.10.2009 kl. 00:00

Världen. Tack vare understöd från finländska församlingar har tio män och sju kvinnor utexaminerats från kyrkans Ebenezer-seminarium i Kathmandu i Nepal. 12.10.2009 kl. 00:00

Kyrka. Den ekumeniska missionshelgen firas 11.10 runtom i landet. Över 240 predikanter deltar i gudstjänster under helgen. 11.10.2009 kl. 00:00

Samhälle. Kyrkans centralfond sålde sammanlagt 570 hyreslägenheter i Vanda och Esbo åt SATO. Lägenheterna är i huvudsak byggda på 1970-talet. 9.10.2009 kl. 00:00

Kyrka. Ekumeniska rådet i Finland (ERF) valde den 8.10.2009 enhälligt Helsingfors katolska stifts biskop Teemu Sippo till ny ordförande. 10.10.2009 kl. 00:00

Samhälle. Italienska forskare säger sig ha kopierat svepduken i Turin, som har påståtts vara Jesu liksvepning. 9.10.2009 kl. 00:00

Kyrka. En internationell skriftskoleundersökning visar att skriftskolan inverkar positivt på finländska ungas religiösa attityder och deras intresse för församlingen. 8.10.2009 kl. 00:00

Samhälle. När ett åländskt brudpar och bröllopsgästerna kom till vigselkyrkan var den stängd och ingen från församlingen var på plats, rapporterar Nya Åland. 7.10.2009 kl. 00:00

Kyrka. Borgågemenskapen, det vill säga de anglikanska, baltiska och nordiska kyrkornas ledande biskopar samlas i Borgå 12–13 oktober. 7.10.2009 kl. 00:00

Samhälle. Barn- och ungdomsarbetsledare från hela Borgå stift samlas 6-8 oktober till rådplägningsdagar i Borgå. 7.10.2009 kl. 00:00

Människa. – Det fina med att vara kantor är att man möter människor i olika livssituationer. Satt jag bara hemma och komponerade skulle världen snart bestå av bara notblad och mikrofoner. 8.10.2009 kl. 00:00

sorg. Pamela Granskog skriver om sorgen i att mista en förälder och om hur man talar om för sina barn att deras mormor inte kommer finnas hos dem. Hon tror det är nödvändigt att tala med barn om döden – för henne var det en viktig bit i den egna sorgeprocessen. Samtidigt måste vi ge dem hopp. 27.6.2019 kl. 10:00

livsberättelse. En natt under Bosnienkriget drevs Emina Arnautovic genom en svår frontlinje. Granaterna regnade ner runt henne och dottern hon bar i sin famn. – Då tänkte jag att om jag överlever måste jag göra något av mitt liv. 11.7.2019 kl. 12:00

musik. ”Jag är ju bara från Kokkola”, kan Nina Åström tänka när hon rör sig bland musikvärldens stora eller spelar i ett fängelse. Efter trettio år i branschen och ett femtontal skivor ger hon ut sitt första album på svenska. 28.6.2019 kl. 15:34

pride. Elva ledare för kyrkliga organisationer och väckelserörelser stöder en insändare som publicerades i tidningen Itä-Savo där fyra kyrkoherdar ifrågasätter kyrkans engagemang i Pride. 25.6.2019 kl. 17:33

jourhavande präst. I sommar har prästerna jour på begravningsplatserna i huvudstadsregionen och hoppas på att få samtala med besökare och anställda om livet, döden och allt som ryms däremellan. 27.6.2019 kl. 00:01