Löften att be för

Ledare. Efter åtta års diskussioner, två utredningar och två böcker har kyrkans högsta beslutande organ fattat ett beslut som synliggör de homosexuella. 18.11.2010 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

Det skedde med uppenbar vånda, och i slutskedet med en nästan utmattningens suck, inte minst på grund av den oändligt långa talarsvadan.I beslutet har majoriteten i kyrkomötet ställt sig bakom:

• det osvikliga människovärde som gör att ingen medvetet får kränka homosexuella
• kyrkans syn på äktenskapet som en förening mellan man och kvinna
• samvetsfrihet för kyrkliga anställda inför förbönsstunderna.

När den teologiska diskussionen i kyrkomötets kabinett och plenisal klubbats av är suckarna knappast över.
För vad betyder beslutet egentligen? På riktigt? I Hufvudstadsbladet 13.11 kunde ärkebiskop Kari Mäkinen inte ge klara besked om det ger homosexuella församlingsmedlemmar en subjektiv rätt till förbön.

Den teologiska brottningen har kantslipat de kyrkliga beslutsfattarna. I varandra har de lärt känna de ”kyrkans många ansikten” som nämndes i plenum.
Men det stora flertalet finländare, präster som lekmän, har stått utanför. Det finns de som är insatta, de som är engagerade – både för eller emot  – och de som stillsamt sysslat med sitt i skydd av gamla modeller, och både undvikit och sluppit ta ställning. De har inte nödvändigtvis stått ansikte mot ansikte ännu.
Nu kommer onekligen vardagen emot. Och den väntar inte.
Sirpa och Susanne gläds eventuellt just nu (kanske?) lika mycket över den nya möjligheten som lokalprästen Juha (kanske?) våndas över deras telefonsamtal med förfrågan om förbön.
Kan Sirpa och Susanne få en förbönsstund i sin lokalförsamling, med släkt och vänner närvarande – fast bara om Juha vill?
Eller kan Sirpa och Susanne få en förbönsstund i sin lokalförsamling, med släkt och vänner – fastän Juha inte vill?
Och hur gör man när situationen är fullständigt låst och det bara finns Sirpa, Susanne och Juha att bolla med? Vem av dem förväntas komma med mössan i hand för att de är vad de är?
Ska domkapitlet träda in?

Efter all den uppmärksamhet som frågan fått, ska de alla tre faktiskt vänta på någon slags trafikregler från biskoparna till februari?
Kyrkomötesbeslutet är som en korsning där trafikljusens alla färger lyser på en och samma gång. Logiskt sett kan det bara betyda att det är upplagt för kollisioner.

Ur de homosexuellas synvinkel innebär löftet om de anställdas samvetsfrihet onekligen att bemötandet av dem varierar från församling till församling. De anställda igen är oroliga för att löftet om samvetsfrihet inte håller mot trycket utifrån.
Förbönsbeslutet kan ses som en minsta gemensamma nämnare för vad de olika fraktionerna kan enas om utan att kyrkan rämnar. I det avseendet stämmer säkert biskop Björn Vikströms tanke om att det behövs fler lösningsmodeller av det här slaget.

Men det kan hända att det inte räcker till utan mer drastiska förändringar. Kunde den evangelisk-lutherska kyrkan vara ett lösare förbund, med församlingar som öppet deklarerade sin schattering för medlemmarna? I praktiken är det ju ändå ofta redan åt det hållet, nu måste man bara vara insatt för att veta vilken teologisk ström som flyter starkast i hemförsamlingen.
Kyrkans många ansikten kunde kanske tillåtas se mer olika ut, ja rentav uppmuntras i en större valfrihet för de enskilda församlingarna att både forma praktik och teologi. Men det förutsätter också möjligheten för medlemmarna att fritt få välja församling. Det igen kräver att den evangelisk-lutherska kyrkan tänker om kring grunderna för församlingstillhörighet. Teologerna har ryggat tillbaka inför detta steg, som de tolkar som en rörelse mot kongregationalism. Men det är också möjligt att det är den enda vägen framåt. Varför hålla fast vid en teologisk enhets-
kultur i ett samfund som trots allt i kärnan bygger mycket på individens frihet att tolka Bibeln?

Den öppna möjlighetens väg är en vacker vision, men den kräver oerhört mycket av de individer som ska gå den. I praktiken är det inte svårt att redan nu – i vårt stift och i andra – förutse situationer där människor av kött och blod hamnar i kläm.
Fram till att biskopsmötet har preciserat de pastorala anvisningarna rör kyrkans medlemmar och anställda sig i ett ingenmansland där allt handlar om den goda viljan.
En och annan fri förbön för den är definitivt därför också på sin plats.

May Wikström



historia. När Emil Anton började skriva om den kristna trons historia i Irak upptäckte han sina egna rötter. Men boken resulterade också i en kamp med Gud som nästan kostade honom hans tro. 15.10.2020 kl. 16:01

Nekrolog. Det sociala engagemanget för de svagaste i världen utgjorde den bärande linjen för Ulf Särs under flera årtionden. Hans frånfälle var helt oväntat. 15.10.2020 kl. 17:14

Kolumn. Förr eller senare kommer vi alla att avlövas, skriver Mikaela Björk. 15.10.2020 kl. 16:20

Förändring. Brenda Serralde Luna föddes i Mexico City men bor i Borgå. Hon har upplevt en jordbävning, plötslig fattigdom och stor kärlek. Det svåraste var när hon förlorade sin mamma. 15.10.2020 kl. 15:33

Försäljning. Efter många års kämpande för att bevara församlingshemmet, men utan gehör, ger man nu upp den tanken. – Vi måste kunna gå vidare och utreda andra alternativ, säger Mats Lindgård. 15.10.2020 kl. 15:04

teater. När Josefin Silén står på musikalscenen i Mary Poppins gestalt är hon sval, lätt bitsk och värdig. Men i verkliga livet har hon insett att det är fruktansvärt tråkigt att alltid vara cool och stark. 14.10.2020 kl. 18:20

val. Inom utsatt tid har den ledigförklarade kaplanstjänsten i Pedersöre församling sökts av två personer. 14.10.2020 kl. 17:18

restriktioner. Offentliga tillställningar och allmänna sammankomster med fler än tio personer är förbjudna i Vasa sjukvårdsdistrikt till slutet av oktober. Församlingarna följer samma direktiv. Tre kyrkoherdar vittnar om en viss coronavana – men också om coronatrötthet. 14.10.2020 kl. 13:58

Kyrkpressen. Veckans nummer av Kyrkpressen innehåller två mindre förändringar. Den ena är estetiskt och den andra är kopplad till formatet. 13.10.2020 kl. 16:20

Lokalt. Hej då perfektionisten! säger Tinca Björke, informatör i Mariehamns församling. 14.10.2020 kl. 08:00

Höst. "När peppen och inspirationen är borta är det ofta människorna runt omkring oss som blir stödet." 14.10.2020 kl. 00:01

konfirmandarbete. Under sommaren har unga haft roligt och känt sig trygga i skriftskolan. Det här framgår av en enkät som 16 000 ungdomar svarat på. De unga gav skriftskolan det nationella skolvitsordet 9-. 8.10.2020 kl. 16:24

covid-19. Begränsningarna baserar sig på beslut fattade av Vasa stads social- och hälsovårdsnämnd den 5 oktober och är i kraft till och med den 25 oktober. Samfällighetens ledningsgrupp har också gett anvisningar om att deltagare i församlingarnas gudstjänster och övriga evenemang ska använda ansiktsmask. 5.10.2020 kl. 22:26

profilen. Hon kom till Helsingfors som svar på någon annans bön. Frisören blev ledare för lärjungskolan. Nu vill Ida-Maria Pekkarinen skaffa mandat att fortsätta i en uppgift som känns som hennes. 1.10.2020 kl. 17:04

parrelation. Tua Mäenpääs man Frank hade i flera år varit otrogen mot henne. Idag präglas Frank och Tua Mäenpääs relation av lugn och trygghet, men vägen till ett nytt liv tillsammans har varit lång. 1.10.2020 kl. 10:08

HÖSTDAGARNA. Årets Höstdagar arrangeras det här veckoslutet i Toijala. Årets tema är "Kamp". Dagarna bjuder på traditionellt upplägg med verkstäder, café, musik, show, mässor, andakter, glada människomöten, bön, gemenskap och skratt. 4.11.2023 kl. 15:52

Kolumn. Jag slogs en morgon av hur mycket det finns att förundras över när sommar går över till höst och höst till vinter. Färgerna, dofterna, tystnaden. Det är något speciellt när naturen skiftar och går in i en annan säsong. Det påminner mig om att världen och livet har en rytm att följa. 6.11.2023 kl. 08:00

Stiftsdagar. Firandet av Borgå stifts 100-årsjubileum kulminerade i en festmässa i Borgå domkyrka. Kyrkpressen frågade några festdeltagare vad de tyckte mest om under stiftsdagarna i Borgå – och vad de tror om de följande 100 åren. 29.10.2023 kl. 15:22

Kolumn. På vägen till kyrkan möter jag tiggare och brödköer. Nyheterna har påmint mig om krig, människor på flykt, ensamhet, våld i hemmen och om hur dåligt vår underbart vackra planet mår. Det gör ont och jag känner mig maktlös. Helst skulle jag stänga ut alltsammans, leva i min egen bubbla, sluta bry mig. 28.10.2023 kl. 21:38

BORGÅ STIFT 100 ÅR. Att Borgå stift finns är ingen självklarhet, det hängde på ett hår. När stiftet inledde firandet av sitt 100-årsjubileum i Borgå idag, fredag, diskuterades bland annat behovet av en plats där vi kan träna på att se på saker från olika håll. 27.10.2023 kl. 18:29