"Made in the Middle East"

Ledare. Samtidigt med de israelisk-palestinska fredssamtalen pågår en betydligt mindre påpassad överläggning, nämligen den romersk-katolska kyrkans specialsynod om de kristnas situation i Mellanöstern som Kyrkpressen rapporterade om förra veckan. 14.10.2010 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

Vid första anblicken tycks de politiska fredssamtalen och det som sker i Vatikanen inte ha direkta kopplingar. Vid en närmare granskning är de intimt sammantvinnade, så som det mesta i den här regionen.

Därför är det rentav skamligt att se hur västvärlden ofta glömmer eller ignorerar den trängda kristna minoriteten i regionen där Jesus från Nasaret en gång inledde det som blev en ny världsreligion. Det sker tyvärr ibland även i uttalat kristna kretsar. Som en arabkristen vän torrt konstaterade är kristendomen ”Made in the Middle East”. Ändå har mer än en av dem, som har rötter i tusenåriga kyrkor fått frågan: ”Genom vilken organisation har du blivit kristen då?”

Okunnigheten är den stora boven i dramat. Okunnighet som i dag resulterar i passivitet från världssamfundets sida, när kristnas grundläggande mänskliga rättigheter på olika håll i regionen inskränks.

Stämpeln ”religion” är den andra boven. Det är paradoxalt att det västerländska post-kristna samhället så ofta löser sitt eget traumatiska förhållande till religiöst kopplade problem med att två sina händer. I vissa fall är det ju fullt möjligt att kliniskt snitta ut det som kan betraktas som rent ekonomiska eller politiska frågeställningar. Men i andra fall, och inte minst i Mellanöstern, är religionen en faktor som det inte går att kringgå. Taktiken från väst har varit att rikta energin på det som känns ofarligare, att lämna religiösa trassligheter åt religiösa aktörer.

Det här är problematiskt och ödesdigert för de människor som i verkligheten kommer i kläm. Trakasserade utelämnas åt sitt öde, och trakasserare får fortsätta med världssamfundets goda minne – och det leder till en avsaknad av religionsfrihet som i slutändan drabbar alla, såväl muslimer som kristna. Det är därför NGO:s som arbetar mot religionsförtryck på olika nivåer, ofta i sekretess på grund av säkerhetsriskerna, har en så viktig uppgift. De har fått axla rollen som samvete för stora, tröga organisationer som inte får religionsbiten att sitta rätt.

Men också bland de kristna förekommer det svek av religiösa skäl. I det hårddragna teologiska scenariot om det förlovade landet och kristen eskatologi blir kombinationen ”kristen palestinier” något som försvårar när man vill köra enkel matematik när det gäller att räkna vänner och fiender.

Även här blir resultatet tyvärr ofta tystnad. Det som inte passar in förtigs, eller i enstaka sorgliga fall rentav ifrågasätts. National Geographics journalist Don Belt konstaterar att de drygt 190 000 kristna araber som bor i Israel och på de palestinska områdena lever ”i ett syrefattigt rum mellan traumatiserade israeliska judar och traumatiserade palestinska muslimer, de senare med militanta kopplingar till regionala islamister som ibland attackerar de arabkristna.”En lokal arabkristen beskriver träffande: Vi är fullständigt övermannade och omgivna av arga röster.

Ironiskt nog var det korstågen som inledde de arabkristnas kräftgång i Levanten, det geografiska område som i dag omfattar Syrien, Libanon, Jordanien, Israel och de palestinska områdena. Kejsar Konstantin stadfäste provinsen som helig mark på 300-talet, och ännu efter den muslimska erövringen 638 var regionens invånare, från Syrien ända till Egypten, huvudsakligen kristna och klostren och kyrkorna otaliga. Under 1900-talet sjönk de kristnas andel av befolkningen från 25 procent till ungefär åtta.

I vår tid bokstavligen töms regionen på kristna, som väljer att börja om någon annanstans.

”De arabkristna är medlarna, den levande länken mellan ett kristet väst och den arabisk-muslimska världen”, konstaterar munken Paolo Dall’Oglio som modererar interreligiös dialog i klostret Deir Mar Musa i Syrien.

Den dagen de försvinner ur sitt eget sammanhang är den totala polariseringen i väst-oriental, kristen-muslim ett oåterkalleligt faktum.
Det förorsakar ännu en svår balansrubbning i världspolitik, världsekonomi och världsfred.

May Wikström



sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32

KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32

konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför. 28.6.2024 kl. 15:17

Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44

INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

ungdomsarbete. TV-talang blir ny sakkunnig för ungdomsfrågor vid kyrkans svenska central. Han får bland annat ansvar för UK - Ungdomens kyrkodagar 6.6.2024 kl. 12:00

BESVÄR. Två medlemmar i Petrus församlings församlingsråd har lämnat in ett så kallat kyrkobesvär till Helsingfors förvaltningsdomstol över domkapitlets beslut att välja Pia Kummel-Myrskog till kyrkoherde i Petrus församling. 5.6.2024 kl. 21:13

ETT GOTT RÅD. Om Yvonne Terlinden fick en pratstund med sitt yngre jag skulle hon diskutera sin rastlöshet och sin perfektionism. 6.6.2024 kl. 08:00

Personligt. Som barn drabbades Lina Forsblom av leukemi och räddades till livet av en ryggmärgstransplantation. 23 år senare höll hon på att dö av blodförgiftning. – Jag tror inte det var Guds vilja att jag skulle bli sjuk. Men Gud kan använda sjukdomarna, bara jag låter mig bli använd, säger hon. 5.6.2024 kl. 10:18

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan behöver se över sitt nätverk av församlingar. Omkring 40 av dem överlever inte årtiondet ekonomiskt. 5.6.2024 kl. 10:00

KLIMATKRISEN. KP-redaktören Rebecca Pettersson bevittnar en soluppgång hon aldrig borde ha sett. Det blir början till en ekologisk skuldspiral, och jakten på ett hopp som håller. 4.6.2024 kl. 09:46

SAMKÖNADE PAR. Jenny Jansson var delegat vid Metodistkyrkans generalkonferens när samfundet fattade beslut om att godkänna samkönade vigslar. 3.6.2024 kl. 20:28

INGERMANLANDS KYRKA. Den ingermanländska kyrkans präster skapar förvirring bland kyrkfolket, säger ärkebiskop Tapio Luoma. I vems mässa går man, till vilken kyrka blir ens barn döpt? 3.6.2024 kl. 10:00

PULS. Den friare eftermiddagsgudstjänsten Petrus Puls läggs ner i sin gamla form, meddelar Petrus församlings tf kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog. I stället ordnas nya Petrus Liv. 6.8.2025 kl. 10:00

STORM. Stormen slet av taket på Esse församlingshem igår – nu måste Pedersöre församling hitta nya utrymmen för sin verksamhet i Esse för ett år framåt. – Det som är glädjande är hur många samtal vi fått av folk som vill hjälpa till, säger kyrkoherde Daniel Björk. 5.8.2025 kl. 13:21

BORGÅ DOMKAPITEL. Fyra personer har sökt jobbet som lagfaren assessor vid domkapitlet i Borgå. Bland dem finns biskop Bo-Göran Åstrands son Sebastian Åstrand. 4.8.2025 kl. 16:35

domprost. Tjänsten som domprost i Borgå stift har lockat två sökande. Båda sökande uttrycker på sina privata Facebooksidor en tillit till processen och respekt för varandra. 1.8.2025 kl. 19:14

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41