– I församlingen fanns det underbara, vänliga människor. Med barnets logik drog jag slutsatsen att om de vuxna i församlingen var så här vänliga, då är Gud det också.
Och på frågan om den tron finns kvar i dag svarar Finlands första kvinnliga biskop utan tillstymmelse av cynism omedelbart:
– Jo! För mig är det just så här kyrkan ska vara – ett vardagsrum dit alla är välkomna.
Det var i Lauritsala församling som Irja Askola fick sin första uppfattning om kvinnligt ledarskap i kyrkan.
– Söndagsskollärarna var kvinnor, prästerna såg man i söndagsgudstjänsten – men det var ju inte de som var våra ledare. För mig var det kvinnorna som ledde kyrkan.
Irja Askola har nu en specialsydd lila biskopsskjorta hängande i garderoben. Den första av sitt slag och snitt hos oss. Vad betyder det?
– Det är en stark, synlig symbol för att jag har blivit kallad till ett viktigt och ansvarsfullt ämbete – för mig själv, men även för en del manliga biskopar. De har varit glada över att det syns att den lila dräkten också kommer i kvinnliga mått, säger Irja Askola.
Läs mer i Kyrkpressen nr 37/2010!
