Större, snabbare - och längre bort?

Ledare. Det blåser kraftiga centraliseringsvindar inom den kyrkliga förvaltningen. Resultaten av dem tar nu form och skepnad i rask takt, med tekniska, ekonomiska och personalpolitiska argument. 3.9.2010 kl. 00:00
Var är kyrkans centrum?
I församlingen  – eller i centralförvaltningen?
Och var ligger tyngdpunkten för det kyrkan sysslar med?
På det andliga arbetet i församlingen – eller på en effektiv förvaltning?

Naturligtvis griper det ena in i det andra. För att utföra ett uppdrag behövs det medel. För att hushålla med medlen behövs det förvaltning. En effektiv förvaltning ger mer medel över till det uppdrag man vill utföra, och så är cirkeln sluten.

Först kom IT-centralerna. Målet var att standardisera kyrkans dator- och programpark i hela landet. Gemensam programvara skulle driva ner kostnaderna och datasäkerheten förbättras. De nya spindlarna i nätet blev tretton IT-centraler runtom i landet, som inledde sin verksamhet 2010. Varje församling måste ansluta sig till någon av dessa.
 
En av de tretton, Kustens IT-central, bildades för att säkra datastöd på svenska. Men här slogs en kil in i det svenska stiftet. Förvaltningsmässigt hänförs de svenska församlingarna i samfälligheter som tillhör finska stift och de tvåspråkiga församlingarna med finsk majoritet automatiskt till de centraler som betjänar deras finskspråkiga väggrannar. Alla svenska församlingar är alltså inte med i den svenska centralen.

Nästa steg närmar sig med fart. I slutet av 2011 ska församlingarna ta ett nytt medlemsregister i bruk. Kyrkböckerna digitaliseras och blir gemensamt åtkomliga från vilken församling som helst. Den som vill ha en släktutredning kan gå in på närmsta pastorskansli. Registret, som går under namnet Kirjuri, är specialdesignad programvara som ägs av Kyrkostyrelsen, med motiveringen att befria församlingarna från att betala utomstående programleverantörer för uppdateringar och underhåll.

Samtidigt sker en annan operation, HeTa, som snittar till i hjärtat av församlingarnas ekonomi. Stegvis från och med nästa år kommer alla församlingars fakturering, bokföring och löneräkning att skötas av tre eller fyra jättecentraler. Fortsättningsvis ska någon – kanslisten? – mata in ungomsgruppens bullakvitton på pastorskansliet i Kronoby eller Lempäälä för att servicecentret ska få tillgång till det elektroniskt. Men snart är det någon annan, åtskilliga kilometer bort, som slutligen trycker på knappen. Fortsättningsvis är det också församlingen eller samfälligheten som ansvarar för budgeten.
De förväntade inbesparingarna har inte synts ännu, tvärtom.
Att införa HeTa är en arbetsam process för församlingarna. Den innebär att ekonomipersonal flyttar från de stora samfälligheterna till servicecentralerna. Små församlingar sparar inte. I själva verket har Kyrkostyrelsen skjutit till morotspengar till de små under fyra år för att täcka deras utgifter.

Stiftsdekanen Sixten Ekstrand redogjorde för planerna för förtroendevalda under Kyrktorgsturnén i församlingarna nu i veckan. Han uttryckte särskilt sin åga om den svenskspråkiga servicen, som fått en tidsfrist till 2013. HeTa i Svenskfinland tar sin skepnad i en svensk fullservicecentral, möjligen i Borgå eller Jakobstad, med 10–12 anställda. Centralen kommer att betjäna samma grupp som ingår i Kustens IT-central.

Visst kan man se fördelar med HeTa: ett strömlinjeformat system som försnabbar både insyn och redovisning i församlingarnas ekonomi.
Men osökt infinner sig frågan: Om församlingen redan nu har en egen, öppen ekonomi och lokala förtroendevalda som både styr och övervakar den, vem är det som har behov av att standardisera och jämföra? Och med vilka motiv? Återigen: Var är kyrkans centrum?

Och visst är det ändamålsenligt att kyrkan äger sina bokförings- och registerprogram själv. Men likaväl som församlingarna nu varit i händerna på utomstående leverantörer är de nu i händerna på kyrkans centralförvaltning. Om och när diktat om uppdateringar, rutiner eller rationaliseringar kommer finns det inga alternativ kvar för den enskilda församlingen. Maktcentrum har förskjutits. 

Vid en första anblick kan det tyckas att utvecklingen inte handlar om teologi, men liksom i resonemanget om verksamhet och medel sluts cirklarna även här. Mest oroväckande är kanske den tystnad som omgett processen. Stiftsdekanen möttes av förvånade och bekymrade blickar från förtroendevalda som inte vetat att det såg ut så här.
Ska Kyrkan faktiskt styras som en koncern och vem är det i så fall som bestämmer?

May Wikström



bön. Herrens bön – eller Fader vår som den ofta kallas – byts ut till Vår fader i Johannes församlings gudstjänster och högmässor. Det kan kännas konstigt att be en välkänd bön på nytt sätt, men både språkvetare Monica Äikäs och församlingspastor Johan Terho tror att de delvis nya orden kan få oss att tänka mer på vad bönen egentligen innehåller. 9.11.2020 kl. 11:07

Kroppen. "Visst är det konstigt att något som är så grundläggande kan bli så kritiserat, föraktat och till och med kännas förbrukat i förtid." 11.11.2020 kl. 07:00

Kyrkomötet. Kyrkomötet bjöd på öppnare förutsättningar för vigsel, steg mot mer jämställd terminologi och gav tummen upp för elektroniska möten. 7.11.2020 kl. 12:32

konflikt. Kaplansvalet i Väståbolands svenska församling har lett till slitningar i församlingen. Konflikten har nu också lett till spänningar mellan kyrkoherden och biskopen. 6.11.2020 kl. 11:44

Kyrkomötet. Kyrkomötet beslöt att principerna för hur statistik samlas in i kyrkan ska ses över. Kyrkan samlar idag in omfattande statistik om sin verksamhet. 5.11.2020 kl. 19:14

uteblivna kollektintäkter. Kyrkomötet godkände sammanlagt en miljon euro i understöd till kyrkliga organisationer på grund av uteblivna kollektintäkter under coronapandemin. 5.11.2020 kl. 19:07

forskning. Kyrkans färska fyraårsberättelse: Mindre troende – mera sökande i de yngre generationerna. 5.11.2020 kl. 14:33

kampanj. Kampanjbudskapet ”Här bor kärleken” kombineras med Touko Hujanens dokumentärfotografier av Esbo och Esbobornas vardag. 3.11.2020 kl. 14:22

Saknad. – Jag fick en märklig känsla i kroppen, det var som om Ole ville mig något, säger Åsa Dalkarl-Gustavsson. De var äkta makar och kolleger, och de hade många planer för framtiden. 30.10.2020 kl. 13:20

Coronapandemin. THL:s Mika Salminen tror inte på coronaskuld: vem som helst kan smittas, och ingen ska ha dåligt samvete över det. Vad munskydden gäller tror han på grupptryck i stället för tvång. 29.10.2020 kl. 17:16

nykarleby. Vad behöver unga idag, och hur ska församlingen nå dem? I Nykarleby församlings styrgrupp för ungdomsarbetet får unga själva vara med och påverka. 29.10.2020 kl. 16:59

Webben. Simon Lampenius vet en hel del om hur man får trafik till sin webbplats. Vilka missar gör vi? Och vad kännetecknar en lyckad statusuppdatering? 29.10.2020 kl. 15:14

skiva. Att göra egna versioner av sånger som älskats i över hundra år fordrar respekt och varsamhet. Med skivan vill de göra sitt för att sångerna och Lina Sandells historia ska leva vidare. 29.10.2020 kl. 16:31

församlingsföreståndare. Efter tio år i en synlig roll som Folktingssekreterare blev Markus Österlund församlingsföreståndare i Andreaskyrkan. Beslutet var ett resultat av många års längtan. 29.10.2020 kl. 09:13

Lärkkulla. – Jag har varit Lärkkulla trogen i princip under hela mitt arbetsliv och kan med fog säga att jag känner Lärkkulla och dess verksamhet väl, säger Juhani Jäntti. 29.10.2020 kl. 08:44

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00