Öknen släcker törst

Människa. Öknens fäder och mödrar är Ezra Gebremehdins teologiska specialitet.

22.7.2010 kl. 00:00

Johan Sandberg

Hjärtat är slagfältet mellan gott och ont, menar Ezra Gebremehdin. Ökenfäderna han har studerat backar upp honom.

I och för sig ter sig inte hans val helt osökt. Ezra Gebremehdin har sina rötter i Eritreas och Etiopiens solstekta landskap.
Han kom redan där i kontakt med rikssvenska Evangeliska Fosterlandsstiftelsens arbete i den lutherska Mekane Yesuskyrkan. När det blev dags för honom att doktorera hamnade han i Sverige. På den vägen blev han. Trots att han nu bott 40 år i Sverige och talar en grammatikaliskt perfekt och rik svenska känner han väl till sitt arv och öknens kloka kvinnor och män.

Alltemellanåt kryddas Gebremehdins repliker av något guldkorn –  eller kanske sandkorn? – från asketerna. Och hans tanke om att de har mycket att lära oss känns alltmer attraktiv ju mer han öppnar dörren på glänt till öknens hemligheter.

Det handlar om hjärtat

Ezra Gebremehdin har skrivit en lärobok, Arvet från kyrkofäderna, som används både i Sverige och övriga Norden. Där tar han upp den spiritualitet som föddes ur öknarna i Egypten, Palestina och Kappadokien.

– Platser är viktiga i Bibeln och eremiterna drog sig tidigt undan i öknen. Egyptiern Antonios, han som blev klosterväsendets fader, hade själv först gått i lära hos en ökeneremit, berättar Gebremehdin.

Askesen och viljan att dra sig undan det världsliga har ibland kritiserats. Det är lätt att vara en god medmänniska när man bara har sig själv och ingen påfrestande omvärld. Men samtidigt lockar ökenfädernas hängivna andlighet den moderna generationen, som girigt slukar bland annat den svenske pingstpastorn Peter Halldorfs populära böcker i ämnet.

– Min känsla är att ökenfäderna talar till många människors starka längtan efter djup och äkthet. Deras budskap handlar om mer än att späka och förakta kroppen. De säger att vi är mer än kropp, både hjärna och hjärta. En del använder ordet själ. För mig är ”hjärta” ännu bättre.

Han konstaterar att det är just hjärtat som ökenfäderna hela tiden framhåller som det viktiga. ”Mer än allting annat, vakta ditt hjärta, ty hjärtat styr ditt liv”, som det sägs i Ordspråksboken.

Ökenfäderna uppmanar oss att prioritera, och det här är en förmåga Ezra Gebremehdin tror nutidens människor saknar. Gebremehdin citerar en ökenfader, som konstaterade att en människa inte får ro förrän hon säger: ”Bara Gud och jag finns i världen”.

– Vi kan inte bre ut oss över allt, vi kan inte förakta vår kallelse. Det finns en stor vilsenhet. Många gånger är man så nära källan och struntar i den. Abba Theseios frågar sig hur vi kan bevara vårt hjärta när vår mun och vår mage står öppna. Ibland är hindret kanske just det att man har så mycket gott i livet, kläder, mat och hälsa. Tårarna är borta. Å, vad ökenfäderna har mycket att säga om tårarnas betydelse! Det handlar om hunger, längtan och passion.

Han säger att glupskhet i livet är rädslan för tomhet. Än en gång öser han upp en insikt från öknen som klingar tankeväckande logisk. Visdomskornet kommer från Abba Izak: ”Vad är habegär? Det är att tro att Gud inte tar hand om en, att misströsta.”

I öknen klockan åtta

Måste då alla söka sig ut i öknen? Det är kanske bara några få förunnat att klara en sådan andlig resa både fysiskt och ekonomiskt. Nej, menar Ezra Gebremehdin.

– Öknen kan finnas på alla plan. Den kan vara ett litet hörn eller en vrå någonstans. Men den kan också finnas i vår förståelse av tiden, så att vi bestämmer att ”klockan åtta på morgonen, det är min öken”.

Läs mer i Kyrkpressen 29-30/2010

May Wikström



kyrkoherdeinstallation. Mycket människor, mycket värme och adventsstämning. Det var söndagen i Sibbo i ett nötskal då församlingen fick en ny kyrkoherde i Camilla Ekholm. Samtidig gjorde också nya kaplanen Helena Rönnberg också sin första arbetsdag. 1.12.2019 kl. 20:09

adventstid. Författaren Kjell Westö är svag för adventstiden och julen. Han brukar besöka kyrkor för att sitta ner och fundera en stund – trots att han inte själv är medlem i kyrkan. 28.11.2019 kl. 12:00

julkalender. Församlingarna i huvudstadsregionen delar ut en julkalender till sina medlemmar. Glad adventstid önskar din församling! 28.11.2019 kl. 11:37

betraktat. "Det går så lätt att förvandla den här tiden till ett enda långt fredagsmys. Glögg och pepparkakor för hela slanten. Men ska vi under den här adventstiden försöka slå följe med mannen som lånar en åsna för att komma närmare oss?" frågar Juanita Fagerholm-Urch. 30.11.2019 kl. 09:00

utdelning. Poststrejken är slut och idag trycks Kyrkpressens adventsnummer. På många håll hinner tidningen tyvärr inte fram till första advent 27.11.2019 kl. 14:58

Migrationsverket. Efter Europeiska människorättsdomstolens avgörande meddelar nu Migrationsverket att man kommer gå igenom femhundra negativa asylbeslut. 22.11.2019 kl. 13:57

betraktat. "Domedagen är som en helig dans då Jesus kommer att blåsa ut, rensa ut, döma ut all synd, all smärta, all ondska och allt lidande från världen." 23.11.2019 kl. 12:00

nytt från domkapitlet. Domkapitlet i Borgå stift hade möte på torsdagen och i vanlig ordning var det en diger föredragningslista man behandlade. 22.11.2019 kl. 13:28

val. Kandidatuppställningen inför valet av kyrkomötesombud bjuder på överraskningar och glädjeämnen. Det blir ett spännande val, tror Lucas Snellman. 22.11.2019 kl. 12:28

psalmsång. "Psalmsång är också något som vi skapar tillsammans, det är ingenting som jag kan uppnå ensam." 22.11.2019 kl. 11:53

dop. Ett enda möte kan avgöra om en människa vill ha med kyrkan att göra. Sjur Isaksen tror att dopsamtalet har stor potential. 22.11.2019 kl. 09:12

språk. Teologistuderande vi Helsingfors universitet fick besök av prästen och språkambassadören Tuomas Metsäranta som berättade hur svenskan öppnat dörrar för honom. 21.11.2019 kl. 09:48

val. Både på listan "Tillsammans" och "En kyrka för alla" vill kandidaterna till stiftsfullmäktige arbeta för att alla par ska ha möjlighet till kyrklig vigsel. 18.11.2019 kl. 10:49

val. Listan ”För Kristi kyrka” har nu en programförklaring – och 18 kandidater för stiftsfullmäktige. 14.11.2019 kl. 13:40

film. Filmaffischen visar en pojke i dunklet framför en kyrkas fönster där ljuset skiner genom de praktfulla glasmålningarna. Så är också I Guds namn en film om den lilla människan som farit illa i den ståtliga institutionen – och som trettio år senare kämpar för upprättelse och för att rättvisa ska skipas. 14.11.2019 kl. 11:02

LEDIGA TJÄNSTER. Johannes församling i Helsingfors vill anställa en citykaplan, som särskilt ska arbeta med den åldersgrupp som har en svag relation till församlingen. 11.10.2023 kl. 16:09

Svenska kyrkan. I KP:s serie om kyrkoherdar i Norden: Sverige. – – – Den svenska kyrkoherden är allt oftare både andlig herde och daglig chef i stora "superpastorat" i Svenska kyrkan. Henrik Törnqvist blev kyrkoherde för en nyfusionerad storförsamling i Trollhättan. 9.10.2023 kl. 16:32

kyrkoherdar. Den finländska kyrkoherdens roll och makt i församlingen är ett stående tema. Därför tittade Kyrkpressen på hur deras kolleger i tre andra nordiska länder, Henrik, Erik och Louise jobbar. 10.10.2023 kl. 18:24

den norske kirke. I KP:s serie om kyrkoherdar i Norden: Norge. – – – Den norska kyrkoherden jobbar i en kyrka som söker sina former efter att ha slutat vara statskyrka 2012. Soknepresten är en av medlemmarna i församlingsrådet. Men chef på församlingskansliet är en "daglig leder", inte prästen. 9.10.2023 kl. 16:36

FOLKEKIRKEN I DANMARK. I KP:s serie om kyrkoherdar i Norden: Danmark. – – – Den danska kyrkoherden är traditionellt präst i en enprästförsamling i ett "sogn" som kan vara mycket litet. Sognepræsten är inte förman för församlingens anställda. Louise Britzes telefon i Köpenhamns förorten Nørrebro ringer dygnet runt ändå. 9.10.2023 kl. 16:34