Uppdrag överlevnad

Människa. Biskop Humphrey Peters vill finnas till för sitt folk mitt i deras tuffa verklighet i Pakistan.
23.6.2010 kl. 00:00

Bianca Holmberg

Humphrey Peters är biskop för de cirka 100 000 medlemmarna av Pakistans protestantiska kyrka i den nordvästra delen av landet.

Det första som syns är korset. Ett stort träkors som står i skarp kontrast till biskop Humphrey Peters i övrigt pakistanska utstyrsel.

– Jag brukar klä mig i pakistanska kläder i stället för i västerländska, för det är mer accepterat. Talibanerna klär sig så här, säger han och visar på sina mörka, luftiga kläder.

Det är en av de saker som Peters och hela resten av den pakistanska kristenheten får kämpa med – att upprätthålla sin identitet som kristna och ändå försöka bli accepterade i ett samhälle där kulturen och den islamska religionen går in i varandra och där 96 procent av befolkningen är muslimer.

– Många kristna blir frustrerade och känner sig som flyktingar i sitt eget land, säger Peters.

Humphrey Peters är den fjärde biskopen i Peshawars stift i nordvästra Pakistan. Han besökte Finland för att delta i både den finska och svenska missionsfesten. I år har det gått femtio år sedan Finska missionssällskapet började sitt arbete i Pakistan.

Fattigaste av fattiga

Humphrey Peters är tredje generationens kristen. Hans farfar konverterade till kristendomen från sikhismen. Peters har vuxit upp i nordvästra Pakistan, i samma område där han nu är biskop för Pakistans protestantiska kyrka (The Church of Pakistan).

– Det var inte svårt att växa upp i en kristen familj. Det religiösa är inte svårt, det är det kulturella för att kulturen och islam hör ihop, säger han.
Peters studerade först vid universitetet i Peshawar, sedan i USA. Sin teologipraktik fick han i Oxford i England. Nu har han arbetat inom kyrkan i 25 år och i mars blev han vald till biskop i Peshawars stift.

Fastän det är i Pakistans protestantiska kyrka han är biskop kommer folk från olika samfund till honom om det blir problem.

– I vår region har vi en väldigt fin relation med de övriga samfunden, katoliker, pingstvänner och andra.
Han medger att det antagligen har med situationen i landet att göra – de kristna lever under press.

– De är inte fattiga. De är de fattigaste bland de fattiga. Som kristen måste man dels kämpa för att kunna försörja sig, dels för att hålla fast vid sin kristna identitet.

I den region där Peters arbetar förekommer inte direkt förföljelse av kristna men i andra delar av landet blir kyrkor attackerade och det händer att de kristnas hem bränns ner. Också Peters vänner har blivit utsatta.

– De fick bra positioner och andra blev avundsjuka. Det är svårt för de muslimska extremisterna att acceptera att andra religioner är på samma nivå som islam, säger Peters.

Enligt Peters är förföljelserna ett uttryck för hat mot västvärlden.

– Extremisterna anser att kristendomen är västvärldens agent i Pakistan. Men den kom ursprungligen från öst! Jesus var från öst, precis som profeten Mohammed. Vi försöker betona att kristendomen är universell, säger Peters.

Peters talar om ”followers of Isa”, Jesu efterföljare. Jesus är en av de största profeterna i islam och det är mer accepterat att vara hans efterföljare än att vara kristen.

Bundna händer

För en tid sedan fick Pakistan sin första minoritetsminister, Shahbaz Bhatti. Har något förändrats sedan han tillträdde?

– Egentligen inte. Det var ett bra initiativ, ministern kämpar hårt och försöker göra allt som står i hans makt. Men det politiska systemet är extremt dåligt för minoriteter, säger Peters.

Läs mera i Kyrkpressen 25-26/2010

Bianca Holmberg

Människa. Eveliina Kujala är volontär i Taizé. – Första gången jag var här avskydde jag det. 24.8.2011 kl. 00:00

Insändare. Jag vill tacka Eva Hietanen för hennes synnerligen visa och tänkvärda insändare i KP nr 33! Jag håller med  Eva om att vi nog måste söka orsakerna i den andliga och osynliga världen, då vi talar om det hemska som Breivik gjorde i Norge,. Jag gillade särskilt denna mening i Evas insändare: "Så handfallna som vi nu står inför det onda borde vi kristna inte behöva vara". Precis som Eva har också jag ständigt förundrat mig över den handfallenhet och förvåning som många, även kristna, har visat efter våldsdåden i Norge. Man hör ofta kommentarer som: "det här är ofattbart", "hur KAN nåt sådant här hända?" eller "varifrån kommer denna ondska?". Men, ÄR det nu verkligen så ofattbart det som har hänt? Bibeln säger trots allt att det finns en personlig djävul, en fallen ängel som enbart är ute efter att: "stjäla, slakta och döda"(Joh 10:10). 1 Petrusbrevet 5:8 säger: "er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka". Jag finner det tragiskt att vissa kristna kan sin Bibel så dåligt, att de inte kan lokalisera varifrån ondskan kommer. Om djävulen bara vill stjäla, slakta och döda, och går runt som ett rytande lejon, behöver vi då verkligen vara osäkra på vilken andemakt som inspirerade Breivik till att meja ner oskyldiga människor? Med tanke på att djävulen och hans många demoner är närvarande här i denna fallna värld, är det snarare mer ofattbart att det inte händer ännu mer elände i världen än vad det faktiskt gör. Till all lycka behöver vi som kristna dock inte vara rädda för satan. Vi vet att Jesus har vunnit seger över all ondska på Golgata kors, då han dog och uppstod för att ge oss liv och liv i överflöd. Tror vi på Honom, så har vi evigt liv, och ingen kan ta det livet ifrån oss. Dödar någon vår jordiska kropp, så kommer vi till himlen, där vi får njuta av en mycket godare värld än denna. I Guds närhet är vi trygga och skyddade mot djävulen. 23.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Samma kapell. Ena församlingen går i procession med rökelsekar. Andra har ett lovsångsteam. Håller församlingarna på att nischa sig? 23.8.2011 kl. 00:00

Teologi. Teologernas åsikter om yoga går i sär. Max-Olav Lassila avråder kristna från yogaträning, men Patrik Hagman tycker inte att man kan dra allt österländskt över en kam. 22.8.2011 kl. 00:00

Människa. För drygt fem år sedan förlorade Heidi och Ove Hagnäs sin dotter Moa i en tragisk drunkningsolycka hemma på gården i Kronoby. Kort därefter insjuknade Heidi i cancer. 19.8.2011 kl. 00:00