Skäms inte för evangeliet

Ledare. Suomen Kuvalehti behandlade för en tid sedan (23.4) Finlands evangelisk-lutherska kyrkas situation här och nu. Detta dels i en ledare, dels på nästan tio sidor inne i tidningen. Rubriken för ledaren var Kirkon kriisi (Kyrkans kris) och huvudrubriken för artikeln inne i tidningen Kuka pelastaisi kirkon? (Vem kunde rädda kyrkan?). 20.5.2010 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

Rubrikerna lämnar ingen i ovisshet om den allmänna färgen på tidningens kyrkopaket: mörkgrått, ibland på gränsen till svart.

Kyrkans allmänna eländeselement är klara: utskrivningarna och ekonomin.
Utskrivningarna har kyrkan dragits med i årtionden och de har bidragit till en försämrad ekonomi. Men kyrkans ekonomiska utmaningar har också andra orsaker som är relaterade till den allmänna ekonomiska utvecklingen både på nationell och på global nivå.
Utskrivningarna har kyrkan med varierande framgång försökt komma till rätta med, men den allmänna ekonomiska utvecklingen undandrar sig förstås dess påverkningsmöjligheter.

En intervju med kyrkans nyvalda ärkebiskop Kari Mäkinen ingår som ett element i Suomen Kuvalehtis kyrkopaket. Rubriken för den intervjun är äckelrealistisk: Kirkon on opittava luopumaan (Kyrkan måste lära sig att avstå).
Mäkinen har helt rätt. Det är just detta det nu är fråga om: att avstå. Kyrkans måste lära sig att avstå från tanken på ökade ekonomiska resurser, ökade personalresurser, flyglar och/eller dyra orglar i snart sagt varje litet församlingsutrymme, nya fina utrymmen och så vidare.

Under kyrkans feta år var det en och annan som med romantik i blicken talade om den tid då de kristna levde i armod och under hot och hur kyrkan då växte. Man tyckte sig nästan se ett ödessamband mellan armod och andligt liv. Ungefär som många ser ett romantiskt samband mellan mellan armod och konstnärligt skapande.
Visserligen är kyrkan ännu långt ifrån allt vad armod heter, men faktum är att den måste söka sin väg framåt under allt kallare resursstjärnor.
Om de kärvare villkoren leder till andligt uppsving eller inte återstår att se.
Det som man redan nu med säkerhet kan säga är att strukturerna och verksamhetsformerna måste ses över. Kyrkan har med andra ord en allt för stor administrativ kostym och en allt för stor skara anställda.
Det som man också med säkerhet kan säga är att anpassningarna till dagens och morgondagens verksamhetsrealiteter kommer att vara smärtsamma.  Med anpassningen måste göras och den måste göras nu.
Det börjar ansvarsbärarna i kyrkan också vara mycket medvetna om.

Nu skulle det inom kyrkan och i församlingarna gälla att mera fokusera på möjligheterna med det nya än att envist hålla fast vid det gamla och hur man alltid har haft det eller hur man alltid gjort.
Det skulle med andra ord gälla att inte fokusera på hur bra man haft och har det, utan hur man i en nuvarande verklighet bäst kan sköta de uppgifter som kyrkan och församlingarna i grunden finns till för: att predika evangeliet och förvalta sakramenten.

Detta är en positiv utmaning eftersom den uppfordrar till självkritisk eftertanke och utvärdering av vad vi i kyrkan och i församlingarna riktigt håller på med. Samtidigt som denna utmaning är positiv är den förmodligen också den svåraste.
Att börja bygga upp något från noll är nästan alltid lättare än att revidera något som redan finns. I det senare fallet dyker förändringsmotståndet upp lika säkert som amen i kyrkan.

För att återgå till Suomen Kuvalehti och dess ledare om kyrkans kris. Den avslutas så här:
”Kyrkan får inte fly från trons mysterium, sitt innersta väsen, till etik och sociala aktivitet. Den är mera än värdediskussion och terapi. Skäms inte för det enkla evangeliet. I det göms förnyelse, människans frihet, hopp i lidandet och dödens värld.”

Till det finns bara en sak att säga: amen.
Den ungefärliga översättningen av detta hebreiska ord är ”sannerligen”, ”trovärdigt” och ”låt det så ske”.

Stig Kankkonen



Människa. När Irja Askola var åtta år dog hennes far. Familjen flyttade från Villmanstrand till Lauritsala. Mitt i den främmande och otrygga nya världen styrde hon stegen till kyrkan – och hittade hem. 16.9.2010 kl. 00:00

Marina Wiik. Jag har nyligen bytt adress och vardagsrummet i det nya hemmet svämmar över av flyttlådor. En salig röra av gamla föreläsningsanteckningar, manualer och trasiga ficklampor, men också en hel del minnen. 16.9.2010 kl. 00:00

Ledare. Biskopsvigningarna har duggat tätt det här året. Inom ett år har den evangelisk-lutherska kyrkan fått en ny biskop för det svenska stiftet, en ny ärkebiskop och i helgen skrevs kyrkohistoria med vigningen av vår första kvinnliga biskop. 16.9.2010 kl. 00:00

Ledare. Biskopsvigningarna har duggat tätt det här året. Inom ett år har den evangelisk-lutherska kyrkan fått en ny biskop för det svenska stiftet, en ny ärkebiskop och i helgen skrevs kyrkohistoria med vigningen av vår första kvinnliga biskop. 16.9.2010 kl. 00:00

Kyrka. Anvisningar för prästernas klädsel är godkänd liksom en ny arbetsordning för biskopsmötet. 15.9.2010 kl. 00:00

Samhälle. – Skolornas religionsundervisning har en nyckelställning då det gäller att stärka den ömsesidiga respekten, säger biskop Repo. 15.9.2010 kl. 00:00

Kyrka. När det är några dagar kvar att ställa upp kandidater i församlingsvalet visar det sig att församlingarna lyckats olika bra med att rekrytera unga kandidater. 14.9.2010 kl. 00:00

Kyrka. Den 31 oktober kan familjer låta döpa sitt barn tillsammans med andra barn i församlingarna i Vanda. På det här sättet vill församlingen flytta fokus från storstädning och matlagning till själva dopet. 13.9.2010 kl. 00:00

Kyrka. I dag, söndag, vigs Irja Askola, Finlands första kvinnliga biskop, i Helsingfors domkyrka. 12.9.2010 kl. 00:00

Kyrka. – Det sker hela tiden en skapelse och den ska också ske i kyrkan. Vi måste kunna erbjuda människorna ett möte med det heliga, säger Juanita Fagerholm-Urch. 11.9.2010 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkhelgen i Karleby, som nu ordnas tredje året i följd, väcker blandade känslor. 10.9.2010 kl. 00:00

Människa. Sune Häggblom är uppfödd och har levt hela sitt liv i Björsby i Jomala på Åland. Föräldragården ligger bara ett stenkast från huset där han i dag bor med dottern Mia. I barndomen åkte han av bara farten med grannfamiljens många barn och deras föräldrar på väckelsemöten och trevliga lägerveckor. 9.9.2010 kl. 00:00

Nina Österholm. I vår kokvrå på jobbet saknades länge skedar. Och vilket tröstlöst projekt det är att försöka få i sig lunchsoppan med gaffel. Att dricka direkt från tallriken och hoppas på att ingen ser är nästan bättre, men med risk för ärter i näsan som Lisabet. Skeden är helt klart ett underskattat redskap. 9.9.2010 kl. 00:00

Ledare. Det är insamlingstider. Kampanjer och huttrande sparbössefolk utmanar vår goda vilja. ”Jag kan fast ge hundra mark. Men då vill jag ha ett foto på mottagaren med min hundralapp i handen. Före det ger jag inte ett penni.” 9.9.2010 kl. 00:00

Kyrka. 97 procent av de riksdagsledamöter som hör till kyrkan tänker rösta i församlingsvalet i november. 9.9.2010 kl. 00:00

Coronapandemin. Finska Missionssällskapet inleder samarbetsförhandlingar som berör hela personalen. 1.4.2020 kl. 15:44

Coronapandemin. Det finns gratis hjälp för familjen också under undantagstillståndet via kyrkans familjerådgivning. 1.4.2020 kl. 14:43

kyrkans samtalstjänst. Ensamhet, relationsproblem och självkänsla, är sådant som människor grubblar över. Frågor om coronaviruset har också dykt upp nu. 1.4.2020 kl. 13:35

samarbetsförhandlingar. Vasa kyrkliga samfällighet inleder samarbetsförhandlingar med hela personalen. Förhandlingarna kan leda till omorganisering av arbetsuppgifterna eller permitteringar. 27.3.2020 kl. 13:02

arv. Vad som formar oss är något Ann-Luise Bertell grubblat mycket på, inte minst i sin senaste roman Heiman. En berättelse som fångar in österbottnisk mentalitet, krigets antihjältar, elände och livsmod. Förlagan till huvudpersonen Elof är hennes egen farfar. – Hans själ log mot min, säger hon. 27.3.2020 kl. 12:38