En by fylld av framtidstro

Världen. Tillvaron i den idylliska djungelbyn Tutunendo utanför staden Quibdo i Colombia är hotad. Gerilla, paramilitär och militären befinner sig bara ett stenkast från byn. 20.10.2009 kl. 00:00

Johan Sandberg

Edwin Blanden tar sig ett dopp i ett vattenfall.

Johan Sandberg

I skuggan av sitt hus är det skönt en avrm dag i Tutunendo.

Johan Sandberg

Ungdomarna i Tutunendo firar byns skyddshelgon.

Ifjol drabbade militären och gerillan samman vilket kapade av landsvägen till Quibdo och isolerade byn från omvärlden. Ett internationellt gruvbolag har dessutom fått hyra byns mark för gruvdrift. Något som de flesta av de 4 112 byborna motsätter sig.

Men inne i byn gör man det bästa av tillvaron. Här skrattar man och har roligt. En ung generation bybor har tagit ansvar för byn och skapat en god samhörighet. Och framför allt framtidstro. Härifrån vill byborna inte flytta. Stämningen i Tutunendo – ja i hela provinsen Chocó – är på ett positivt sätt påtagligt annorlunda än i både Bogotá och Arauca.

Folk har vant sig

Tjugosexåriga Edwin Blanden är en av de unga ansvarstagarna i byn. Han visar stolt upp ungdomarnas nyodling av traditionella växter och ett nybyggt hus med gästrum som utgör byns samlingsplats. Han tar oss också ut på en båttur längs floden Rio Tutunendo, stannar vid en bäck och leder oss uppför bäcken till ett vattenfall där vi får ta oss ett dopp. Orden mikroföretag och turism är ledstjärnor för de unga i byn.

– Vi vill leva i fred och utveckla vårt kunnande och servicen i byn, säger han. Vi vill vara en förebild för hela Chocó.

Men i nästa andetag säger Edwin Blanden att det är svårt att vara en förebild i den verklighet de lever i.

– Det är besvärande politiserande som förs här i byn, säger han. Medel som budgeterats för Tutunendo når aldrig hit. Och de beväpnade styrkorna skapar en allmän oordning. I ett skede höll samhörighetskänslan på att försvinna men det har vi nu lyckats vända på.

Vad han inte säger är att gerillan FARC är så pass nära att de eventuellt såg oss bada i vattenfallet. Sådant talar man inte om i Colombia. Man talar i allmänna ordalag om konflikten eller väpnade styrkor. Det går inte att lita på någon, i synnerhet inte främlingar. Den som frivilligt eller påtvingat hjälpt gerillan, militären eller paramilitären kan bli utpekad som sympatisör och riskera att drabbas av de andras vrede. Så därför håller man helst tyst om vad man ser och hör. Men både FARC och paramilitära styrkor har förorsakat problem i Tutunendo.

– Folk här har vant sig vid att leva med konflikten, säger Blanden. Upplever man ett nederlag av ett eller annat slag gäller det bara att snabbt resa sig och inte låta rädslan ta överhand. För då vill ingen stanna kvar här.

Växter med stöd

Genom det Lutherska Världsförbundet stöder Finska Missionssällskapet utvecklingsprojekten i byn Tutunendo som grundats år 1772. Både samlingshuset i byn och odlingen av de traditionella växterna är projekt som fått del av stödet.

–  Stödet har gett oss en möjlighet att kunna stanna kvar här i byn. Och jag hoppas att vi ska kunna göra det.

Odlingen uppstod då Edwin Blanden och ungdomarna i byn såg en fara i att kunskapen om de traditionella växterna höll på att gå förlorad. De tog tag i saken och bad de äldre i byn berätta om växterna. Också Lutherska världsförbundets fältarbetare i Chocó, José Ortíz, bistår med råd.

–  Det är långt till läkare härifrån, säger Blanden. Nu söker vi ha kunskap om de traditionella växternas läkande kraft.

Odlingen är ämnad endast för byns behov och som exempel för grannbyarna. För börjar man sälja krävs medicinska tester.

Men att sälja Tutunendo som utfärdsmål vill man göra. När de väpnade styrkorna håller sig lugna kommer redan idag en del besökare från Quibdo till byn. Att göra en turistresa från Finland skulle vara extremturism av högsta rang. Men det skulle vara värt det

–  Jag tror på Gud, på Bibeln och mina möjligheter, säger Edwin Blanden. Jag tror att jag kommer att bo kvar i Tutunendo om fem år. Men då har jag familj.

Johan Sandberg



PÅSK. Påsken kan ses som en kulmination av känslor. Men egentligen kunde man säga att det är påsk året om när man ser till hela känslospektret av misslyckanden, lidande, felsteg, förlåtelse och att livet fortsätter, konstaterar Patrica Strömbäck. 5.4.2023 kl. 18:00

GLÄDJE. Ester Laurell har en medfödd inneboende livsglädje. Den har hon fått i sitt barndomshem och i sina tonårs första kristna gemenskap. Sedan följde en 40 års paus då livet fyllde på med annat; erfarenhet, upplevelser, sorger, som i dag ger hennes glädje djup. 9.4.2023 kl. 17:00

PEDERSÖRE. Kyrkoherden i Petrus församling i Helsingfors, Daniel Björk, söker motsvarande tjänst i Pedersöre. Han är den första som söker tjänsten, vars ansökningstid går ut den 19 april. 7.4.2023 kl. 17:15

sorg. Sorgen drabbar oss alla, förr eller senare. För den som kämpar sig igenom den kan långfredagen komma som en lättnad. KP talade med Katarina Gäddnäs dagen efter att hon jordfäst sin pappa. Hon tycker om långfredagens gudstjänst för att den är avskalad och hjärtskärande. Som våra liv, ibland. 7.4.2023 kl. 10:00

KOLUM. Kanske du vågar gå in i en kyrka, sätta dig längst bak och se på altaret som är draperat i svart. Kanske du kan sörja dina osynliga sorger. Kanske du kan sörja krossade drömmar, skilsmässor, missfall, husdjur och att ingen älskade dig så mycket som du behövde. 7.4.2023 kl. 10:53

Ukraina. Folket i Ukraina lider. De dödas, lämlästas och tvingas lämna sina hem. Familjerna är trasiga och lever under konstant tryck. Man vet inte vad nästa missil träffar. Pastor Oleksandr Pokas vill ändå inte jämföra det med Kristi lidande. Kristus är unik och hans lidande kan inte jämföras med någon persons eller nations, säger han. 6.4.2023 kl. 15:33

STRUKTUR. En utredning av församlingsstrukturen i Korsholm inleds i vår. – För att vi ska kunna säkerställa verksamhet i alla församlingar måste något göras, säger Mats Björklund som är kyrkoherde i Korsholms svenska församling. 5.4.2023 kl. 16:18

Åland. I Getakören är den yngsta sångaren fem år och de äldsta pensionärer, huvudsaken är att ha roligt – och kören dirigeras av rullstolsbrukaren Miina Fagerlund som dirigerar med ansiktet när armarna inte orkar. ”Graven är tom!” ska de sjunga triumferande i påsk. 5.4.2023 kl. 14:15

ORD. Räck upp handen den som vet varifrån dymmelonsdagen fått sitt namn! Och visste du att memman kanske också propsar på att vara lite religiös om man tittar långt tillbaka i tiden? Ifall du aldrig fått koll på när påsken infaller: Skyll på de tidiga kristna! 5.4.2023 kl. 11:54

KOLUM. Biskopens påskhälsning är en inbjudan att vandra vägen tillsammans och med Gud. 8.4.2023 kl. 08:00

gospel. Gospelgurun Ragnhild Hiis Ånestad leder gospelkören Oslo Soul Children. Hon besöker Helsingfors i april för en körfestival för barn och unga. 3.4.2023 kl. 08:00

Helsingfors. Mathias Sandell gillar den gamla musiken som hör ihop med stilla veckan inför påsk. Han är musikmagister från Sibelius-Akademin och vikarierar som kantor i Petrus församling. 23.3.2023 kl. 08:43

USA. När en tornado var på väg mot den amerikanska staden Amory i Mississippi valde meteorologen Matt Laubhan att börja be – mitt i direktsändning. 30.3.2023 kl. 11:37

Kolumn. Under fastan går jag med lärjungarna till Jerusalem. Liksom lärjungarna är jag varje år oförstående när Jesus undervisar om sin död. 28.3.2023 kl. 16:23

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36