Många krav – ett budskap

Ledare. Senaste vecka fick de som följde med de kyrkliga nyheterna vara med om nästan ett fyrverkeri av dels budskap från kyrkans sida, dels krav på kyrkan.
27.8.2009 kl. 00:00

Jan Lindström


Fyrverkeriet inleddes med att kyrkostyrelsens plenum godkände en ägarpolitik. Dokumentet är bindande för kyrkans storägare och placerare, Kyrkans centralfond, och en rekommendation för de självständiga församlingarna.

Fortsättning på fyrverkeriet var veckoslutets imponerande och allmänt taget mycket positiva finska kyrkodagar i Jyväskylä. Under dem producerade Kyrkans socialforum ett socialetiskt/socialpolitiskt ställningstagande och från olika samlingar rapporterades om varierande förhoppningar och krav på kyrkan. Ett var att kyrkan måste hitta en lösning som gör det möjligt att välsigna homosexuella parförhållanden. Ett annat att framtidens kyrka bör byggas på medlemmarnas behov. Och biskoparna uppmanades att servera medierna sina egna åsikter i olika frågor.

Den dominerande trenden i allt detta förefaller vara en vilja och ett behov av att anpassa kyrkan till tiden. Att göra kyrkan till något som Göran Skytte i sin bok Omvänd kallar för ”kungliga salighetsverket”, för vår del alltså ”republikens salighetsverk”..
Dokumentet om kyrkans ägarpolitik har utan tvekan tillkommit efter – som det heter – moget övervägande och mycket filande på formuleringar. En formulering av kyrkans syn på sitt eget ägande är säkert också på sin plats.
Helt problemfritt är dokumentet ändå inte.

En genomläsning av dokumentet, som kan sökas på evl.fi/uutiset, väcker frågan om kyrkans ägande skiljer sig från vilket ansvarsfullt ägande som helst.

Den frågan snarare accentueras än besvaras av de dominerande hänvisningarna till olika internationella, för alla gemensamma överenskommelser om ansvarsfulla placeringar och ansvarsfullt ägande.

Även om det säkert inte är tänkt så, känns hänvisningen till den gyllene regeln närmast som en undanflykt för att kyrkan inte har något annat specifikt att komma med.

Men också den gyllene regeln kan säkert omfattas av vilket ansvarsfullt företag som helst som en ledande princip för verksamheten.
Det finns enkelt sagt inget företag som går ut och säger att det endast och enbart tänker på sig självt och inget annat.

I fråga om ägande och placering är den stora frågan för kyrkan inte hur den ska handla, utan om den ska ägna sig åt dessa saker över huvud taget. Men den diskussionen går vi inte in på här.

Vad de frågor som behandlades i Jyväskylä beträffar kan man säga att de hade och har att gör med vad kyrkan enligt sitt uppdrag av kyrkans Herre och i enlighet med sina egna bestämmelser har i uppgift att göra: förkunna Guds ord.

Det är här det samlade budskapet – inofficiella men i alla fall – från Jyväskylä väcker frågor.

Om kyrkan håller fast vid att dess uppgift är att förkunna Guds ord och att på olika sätt föra ut det kristna budskapet kan det avgörande inte vara vad människorna vill eller var deras intresse finns. Frågan kan inte vara vad människorna vill utan bör vara vad Gud vill.
Samma gäller förstås i högsta grad biskoparna. En av deras främsta uppgifter är att kyrkans uppgift sköts troget i församlingarna och det i enlighet med kyrkans bekännelse.

Ur mediernas synvinkel är det förstås som manna från himlen – om uttrycket tillåts – om biskoparna redovisar för sina personliga uppfattningar om vad kyrkans bekännelse egentligen säger och kräver. Att det ibland råder ganska stor oenighet om detta är knappast någon hemlighet.

Men biskoparnas uppgift är inte och kan inte vara att torgföra sina egna åsikter och uppfattningar. Detta bland annat därför att en annan av biskopens viktigaste uppgifter är att slå vakt om kyrkans enhet. Det gör inte en biskop som aktivt och synligt, kanske till och med aggressivt, ger uttryck för sina egna åsikter och uppfattningar om sådant som har att göra med kyrkans lära och tradition.

Stig Kankkonen



Personligt. Familjen Holmgårds dagar kretsar mest runt mattan på vardagsrumsgolvet. Där är Oliver, 3,5 år, medelpunkten. Oliver lider av sjukdomen INCL och bryts sakta ner. 7.3.2019 kl. 13:00

ekofasta. ”För att vi tillsammans skall kunna bevara hoppet.” I sin hälsning inför fastan vädjar biskoparna i evangelisk-lutherska kyrkan i Finland för klimatet. 6.3.2019 kl. 11:49

ekofasta. Avstå från nya kläder och vårda de du har, säger Ida Haapamäki. Fastan kan bli en solidarisk handling med miljön och människorna som producerat det du har på dig. 1.3.2019 kl. 17:40

klimat. Kyrkostyrelsens plenum godkände kyrkans energi- och klimatstrategi. Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland har som mål att bli koldioxidneutral senast år 2030. Ett av målen är att kyrkan ska vara en aktiv samhällspåverkare i klimatfrågor. 26.2.2019 kl. 17:13

Kristinestad. Förtroendeklyftan inom Kristinestads svenska församling ska gå att överbygga. Det står klart efter biskop Björn Vikströms besök i församlingen på torsdagen. 22.2.2019 kl. 13:40

profilen. När en lång arbetskarriär tog slut stod Sussi Björkman plötsligt utan jobb. Idag jobbar hon i tre skift med att köra färja. Ute på Houtskär finns bara hon, naturen, bilarna och Radio Vega. 21.2.2019 kl. 11:07

biskopsval. Biskopsvalet närmar sig och i samband med senaste veckas valpanel i Nykarleby tog vi tempen på kandidaterna. Tolv frågor av varierande karaktär fick kandidaterna och max fem minuter hade de tid på sig att leverera svar på samtliga frågor. 20.2.2019 kl. 17:33

biskopsvalet 2019. Biskopskandidaterna fick svara på frågor om väckelserörelserna när de möttes för den sista utfrågningen i Nykarleby på lördagen. Alla var överens om att väckelserörelserna behövs i kyrkan. 18.2.2019 kl. 16:45

skidolycka. Väståbolands svenska församling sörjer den femtonåriga pojken som förolyckades i en skidolycka under församlingens skriftskolläger i Himos i Jämsä på lördagen. 18.2.2019 kl. 15:48

skidolycka. Krishjälp och samling för den som behöver samtala. 17.2.2019 kl. 14:16

nytt från domkapitlet. Två präster klara för ny post och en ledig kyrkoherdestol i Sibbo, i senaste nytt från domkapitlet. 8.2.2019 kl. 15:34

demens. För fyra år sedan förändrades Gita och Leif Lindgrens liv när Gita fick diagnosen pannlobsdemens. 8.2.2019 kl. 13:12

Rannsakan. Får jag göra goda saker för att själv må bättre? Och hur mycket goda handlingar måste jag utföra? Kan jag sitta på min kammare och vara god? – Godhet är en horisont vi styr mot enligt bästa förmåga, säger Hilkka Olkinuora. 7.2.2019 kl. 10:06

Kristinestad. Biskop Björn Vikström har gett kaplanen Markus Engström i Kristinestad en varning för det språkbruk som han använt i en insändare i tidningen Syd-Österbotten. 4.2.2019 kl. 14:18

människohandel. Ett offer är inte nödvändigtvis inlåst, utan låset utgörs av psykologisk makt. 14.11.2017 kl. 00:00

skrivande. Att skriva är som att träna: om du tar paus är det svårt att komma igen, säger författaren, skrivinspiratören och handbollsspelaren Michaela von Kügelgen. Men alla kan skriva – också du. Bara fem minuter per dag leder så småningom till en hel roman. 26.7.2023 kl. 19:00

JORDFÄSTNING. Ibland får prästen Malin Lindblom veta att någon knappast kommer att närvara vid jordfästningar hon ska förrätta. Hittills har det ändå alltid dykt upp någon, men hur många som är på plats är aldrig avgörande för henne. – Jordfästningen är som en bön, säger hon. 25.7.2023 kl. 15:17

musik. Två händelser som mänskligt sett inte var förnuftiga bevisade för ”Banjo-Ben” Ben Clark att Gud ledde honom. 21.7.2023 kl. 21:59

Solf. Johan Kanckos och Camilla Svevar har sökt kyrkoherdetjänsten i Solf. De fick svara på några frågor om sig själva och sin syn på Solf och kyrkoherdejobbet. 31.5.2023 kl. 16:52

NÄRPES. Också i år är väskan packad och redo för lägerområdet Fridskär. – Det är en jättehärlig gemenskap, säger Kajsa Åbacka, som är hjälpledare i Närpes församling. 14.6.2023 kl. 16:49