Med orden i skinnet

Människa. Konstkritik, feminism och en gigantisk dödsrädsla – verkligheten är mångbottnad för en engagerad person. 17.6.2009 kl. 00:00

Mao Lindholm

– Jag har alltid åsikter. Och jag blir hemskt frustrerad om jag inte kan formulera en åsikt.Som journalist och kritiker är Karin Erlandsson van att formulera sig. Orden är viktiga, så viktiga att hon för tydlighetens skull  har  tatuerat ordet FOT på foten.I linje med den logiken står det inristat FINLANDSSVENSK i hennes själ. Inte österbottning, inte svensk, inte ålänning. Men finlandssvensk.
– Trots att jag är född och uppvuxen i Nykarleby har jag aldrig lärt mig att tala dialekt. Mamma är från Pargas och hemma talade vi alltid högsvenska.

Mellan Sverige och Finland

Länge trodde hon att Sverige var lösningen på hennes språkliga och kulturella ambivalens – bristen på finskakunskaper uteslöt en yrkeskarriär i Finland.– Jag är ju uppvuxen med svensk Tv, jag kan namnen på svenska ministrar om jag så skulle bli väckt mitt i natten, de finska  ministrarnas namn måste jag söka i minnet.Men inte heller i Sverige kände hon sig hemma.

– Jag har inte trott på kulturella skillnader men jag kände mig ironiskt nog inte hemma i språket. Även om jag förstod allt så förstod jag inte allt.
Lösningen blev Åland. Karins man Fredrik är från Finström på Åland och studerade i Stockholm. När Karin erbjöds ett vikariat som kulturredaktör på tidningen Nya Åland var en flytt till arkipelagen både självklar och naturlig. Den frilansande kulturskribenten, som i bästa fall hade en inkomst på 400 euro i månaden, fick nu plötsligt inte bara ett intressant arbete, utan även en fast månadslön. Och inte nog med det: lönen betalades ut även på semstern.
– Jag hade tyckt att det skulle vara helt okey att bara få vara ledig några veckor.
Hon skrattar åt minnet. Redan under studietiden i Åbo – litteraturvetenskap var det självklara valet – vande hon sig vid att leva sparsamt och uppdragen som litteratur- och teaterkritiker var, som sagt, ingen guldgruva. Efter tre år på Nya Åland har det ekonomiska läget stabiliserats och familjen kan unna sig ost på frukostbordet.

Analys och feminism

Hon värjer sig mot uttrycket att vara journalist.
– Jag jobbar som journalist. De flesta på redaktionen är journalister med stort J, de tänker nyheter, de är snabba. Men lyckligtvis behövs det många typers journalister. Jag är långsam, jag trivs bäst då jag får analysera och berätta.
Redan som 13-åring förstod hon att det var litteraturen och teatern som var hennes gebit. I familjen läste man mycket, ”Kopiösa  mängder”, som Karin uttrycker det. Under studietiden fortsatte läsningen lika intensivt: när kompisarna läste till tenterna låg Karin i sängen med Dostojevskij och deckare. Bland seriefigurerna intar Asterix en specialposition.
– Det är språket, ordvitsarna, fyverkeriet i galenskap som tilltalar.
Det analytiska tänkandet utvecklades under studietiden: vad betyder den här texten, i vilken kontext är den skriven, vilka var reaktionerna när boken kom ut?
– Som kritiker får man verkligen utveckla det analytiska tänkandet. Och så får man formulera sina egna åsikter om boken, om skådespelet.

Läs mera i Kyrkpressen, nummer 25-26/09!

Mao Lindholm



hemleverans. När fotbollsträningarna lades ner började Pargas IF:s frivilliga köra ut varor till äldre som behöver hjälp med att handla mat. 7.4.2020 kl. 15:16

gospel. Vi tog oss ett snack med dirigenten Elna Romberg, och frågade hur det är att leda en gospelkör på distans. 6.4.2020 kl. 15:44

biskopens påskhälsning. Så här tänkte vi nog inte att vi skulle fira påsk. Vi blev alla begränsade på något sätt. 6.4.2020 kl. 16:55

Mansroller. Novellformatet lockade fram berättelser om att växa upp och om de spår uppväxten lämnar i oss. Axel Åhman har skrivit om människor i Österbotten som försöker leva upp till förväntningar som de tror att omgivningen ställer på dem. 7.4.2020 kl. 14:12

Påsktraditioner. Skådespelaren Tobias Zilliacus säger att det fanns en tyngd i att spela Jesus även om han inte själv är troende. Den här våren har coronaläget pausat hans arbete och påsken blir inte samma avbrott som vanligt. 7.4.2020 kl. 10:00

långfredagen. "Den här våren har vi fått avstå från mycket som vi brukar se som självklart." 7.4.2020 kl. 00:01

PÅSK. Hur förbereder du dig för påsken i epidemitider? Vi bad några personer berätta hur livet ser ut när vardagen är satt på undantag. 5.4.2020 kl. 10:59

Coronapandemin. Finska Missionssällskapet inleder samarbetsförhandlingar som berör hela personalen. 1.4.2020 kl. 15:44

Coronapandemin. Det finns gratis hjälp för familjen också under undantagstillståndet via kyrkans familjerådgivning. 1.4.2020 kl. 14:43

kyrkans samtalstjänst. Ensamhet, relationsproblem och självkänsla, är sådant som människor grubblar över. Frågor om coronaviruset har också dykt upp nu. 1.4.2020 kl. 13:35

samarbetsförhandlingar. Vasa kyrkliga samfällighet inleder samarbetsförhandlingar med hela personalen. Förhandlingarna kan leda till omorganisering av arbetsuppgifterna eller permitteringar. 27.3.2020 kl. 13:02

arv. Vad som formar oss är något Ann-Luise Bertell grubblat mycket på, inte minst i sin senaste roman Heiman. En berättelse som fångar in österbottnisk mentalitet, krigets antihjältar, elände och livsmod. Förlagan till huvudpersonen Elof är hennes egen farfar. – Hans själ log mot min, säger hon. 27.3.2020 kl. 12:38

tv-gudstjänst. På söndag sänds en tv-gudstjänst med temat “Hoppet bär oss” och predikan av biskop Bo-Göran Åstrand. 27.3.2020 kl. 13:47

stödtelefon. HelsingforsMission startar en ny telefontjänst, Lyssnande örat, för svenskspråkiga seniorer runt om i landet. 26.3.2020 kl. 14:10

utmattning. Två gånger har Sanna Karlsson blivit utmattad, två gånger har hon återvänt till arbetslivet. – Jag har lärt mig att allt inte behöver vara perfekt. Det räcker om det är tillräckligt bra. 26.3.2020 kl. 11:55

mission. Missionsorganisationerna SLEY och Kansanlähetys på fallrepet för prästvigningar i Sankt Petersburg – där den lutherska kyrkan inte har kvinnor som präster. 25.10.2023 kl. 13:54

PERSONPORTRÄTT. Förluster och motgångar har präglat Chris Gullmans liv. – Jag blev adopterad från Hongkong när jag var fem år, och den förlusten bär jag alltid med mig. Men jag har kommit att älska mitt liv för alla dess bländande nyanser av ljus och mörker. 24.10.2023 kl. 15:38

BISKOPSBREV. Det andra biskopsbrevet sedan 2021 handlar om bön och längtan. Biskoparna berättar hur de själva ber. 24.10.2023 kl. 17:00

KYRKOMÖTET. I ett konservativt kyrkomöte fick Borgå stift en övervägande liberal grupp i valet för fyra år sedan. Nu slutar många ombud. Valet av nytt kyrkomöte i vinter förrättas från rätt så tomt bord. 24.10.2023 kl. 14:04

heliga platser. I en avförtrollad värld, en värld där människan är allestädes närvarande, spanar vi efter glimtar av helighet. Mikael Kurkiala vill klä glimtarna i ett språk där vi verkligen kan mötas. – Så fort vi har definierat något har vi låst in det. När vi gör det så dödar vi det. 23.10.2023 kl. 10:05