EnCore på Nagu

Människa. Hon säger att cirkeln känns sluten, att hon trots allt landat med fötterna på pedalerna. Anne-Marie Taulio är tillbaka på orgelpallen. 4.6.2009 kl. 00:00

Nina Österholm

Vi befinner oss i den del av skapelsen som numera kallas Väståboland. Nagufärjan spottar ut bil efter bil och färden leder vidare längs Skärgårdsvägen fram till den gamla gråstenkyrkan mitt på Nagu. Så här års är strandbjörkarna fullsprängda av klorofyll och inte ens dagens upproriska vind och regnskurar lyckas förstöra idyllen.
 
– Om man har en ledig söndag i månaden så blir det nog inte av att gå i gudstjänsten. Jag vårdar min själ på Skärgårdsvägen, när jag kör till jobbet från Pargas till Nagu. Där är jag nära Skaparen, mitt i skapelsen, säger Anne-Marie Taulio, kantor i Nagu kapellförsamling.
Vi sitter i det mysiga församlingshemmet intill kyrkan. Här har församlingen firat gudstjänst hela vintern eftersom kyrkan varit under renovering. Nu börjar de sista penseldragen vara gjorda och i veckan ska också orgeln packas upp ur sin plastpyjamas.
– Gudstjänst i församlingshemmet fungerar bra, men inte är det samma sak utan orgeln, tycker Taulio.
Efter nästan 30 års paus har hon återupptagit orgelspelet och fått det yrke hon drömde om som ung.
– Livet gjorde en lustig sväng. Efter 20 år av skolliv och undervisning är jag tillbaka i kyrkan.
 
Fröken Carlsson från Pargas
Musiken har suttit i själen sedan barnsben.
– Flickan behöver ett piano, konstaterade mormor, då Taulio avverkat sitt första klockspel och elharmonium på initiativ av en musikalisk lågstadielärare. 
Talangen utvecklades genom pianolektioner och tillsammans med en klasskamrat fick Taulio börja ackompagnera psalmsången vid skolans morgonbön.
– Vår lärare Hjalmar Krokfors kom varje morgon med koralböckerna under armen och slog upp en psalm. Sedan var det bara att spela utan någon vidare förberedelse.
Orgelintresset utvecklades genom Wegeliusinstitutet och privatlektioner i Åbo domkyrka. Hon hade tron och var intresserad, kantor skulle hon bli.
– Men en dag kom en förfrågan från Lovisa samskola. De behövde en musiklärare.
Med tjugo år på nacken inledde Anne-Marie Taulio, dåvarande fröken Carlsson, sin bana som musiklärare. En av pojkarna på abiturientklassen var äldre än hon eftersom han hade gått om. 
– Arbetet var tufft men roligt. Jag var fast. 
 
Nej!
Efter flera år som obehörig lärare sökte Taulio in till Sibeliusakademin i Helsingfors och fick börja som enda svenskspråkig det året. Allt skulle ha gått strålande om hon hade varit snäppet bättre på att säga nej. Hon började jobba vid sidan av studierna, både i skolor och med olika körer.
– Lönkan och Åshöjden var mina skolor. Vårfestlördagarna var allra värst. Då åkte jag taxi mellan examensfesterna för att hinna med allt.
Det aktiva livet ledde till att Taulio aldrig fick ut några papper från Sibeliusakademins pedagogiska institution. En fackuppsats och kursen i harmonilära 2 förblev ofullbordade när hon bildade familj och flyttade via Åbo tillbaka till Pargas. Där undervisade och ”körade” hon i nästan tjugo år. 
– Men en vacker dag sade det bara stopp. Jag gick inte till jobbet. Jag orkade inte. Orolig stämning i skolan, allt svårare att hålla ordning i klassen, min egen ålder – jag vet inte riktigt vad allt det berodde på.
Enligt Taulio ska musikundervisningen vara lustbetonad. Musiken har en terapeutisk uppgift, eleverna ska må bra när de fått sjunga, spela och lyssna till musik. 
– Nu var det inte längre så. Jag stannade hemma för att vila och fundera. 
 
Läs mera i Kyrkpressen, nummer 23/09
 
Nina Österholm



BISKOPENS JULHÄLSNING. Den här vintern ska jag göra något jag aldrig gjort förut. När det blir riktigt kallt kommer jag att ta på mig gröna, stickade sockor. Jag är inte riktigt van vid det. Jag trivs mera i svart. Men de här sockorna är speciella. Jag fick dem av några diakoniarbetare som en hälsning för att kyrkans diakoni fyller 150 år i år. Och grönt är diakonins färg, livets och medmänsklighetens färg. 25.12.2022 kl. 10:00

HJÄLP. En läsare efterlyste fakta om diakoni, vilket passar fint som final på diakonins jubileumsår, och som avstamp för det nya året. Vet du vad som utmärker en diakonal församling och vilka egenskaper en diakoniarbetare inte klarar sig utan? 22.12.2022 kl. 15:13

jesus. – Det finns både en konfirmand och en forskare här uppe, säger Lundprofessorn Dick Harrison och knackar på sitt huvud. Han vill tro och betraktar sig definitivt som en kristen. Som historiker tycker han Bibelns Jesus håller för överraskande mycket källkritik – utom kanske julevangeliet då. 22.12.2022 kl. 10:00

JULTIPS. Som bäst blir julen värme och gemenskap. Som sämst blir den press, jämförelse och ensamhet. 22.12.2022 kl. 19:00

KRIGET I UKRAINA. När kriget i Ukraina bröt ut var det fullt kaos i Maryna Vilkhoryks huvud. Vad skulle hon ta sig till? – Ibland kändes det som om det inte hände mig, det var som i en film, säger hon. Idag tackar hon varje dag Gud för att hon har jobb, hus och sin familj i Jakobstad. 21.12.2022 kl. 10:43

Övergrepp. Ett barn misstänks ha blivit utsatt för sexualbrott i de evangelisk-lutherska församlingarna i Vasa hösten 2022. Det misstänkta brottet är anmält till barnskyddsmyndigheterna och polisen. 20.12.2022 kl. 10:59

musik. – Julen kan vara härlig på morgonen och hemsk på kvällen, säger Emma Raunio. Hon är aktuell med en strålande vacker julskiva, som handlar om att mörkret är en förutsättning för att vi ska se det ljusa. 20.12.2022 kl. 10:00

samer. Forskaren Helga West jämför de tre nordiska folkkyrkornas försonings­processer i norr. Det ska blir en doktorsavhandling i teologi. 19.12.2022 kl. 08:00

jul. Vem är du? 10-åriga Filip Åström tycker att det bästa med julen är att få vara tillsammans, och att vuxna hinner vara lite knasiga när de har ledigt. 21.12.2022 kl. 19:00

Nekrolog. "Redan under studietiden, men framför allt i samband med studentrevolten 1968, kom han till insikt om att teologin måste anpassas till det omgivande samhället. Frälsningen ska gälla hela människan och inte bara själen." 19.12.2022 kl. 14:26

UTNÄMNING. Biskopen har den 15 december utnämnt kaplanen i Närpes församling Ann-Mari Audas-Willman och sakkunnige för arbetet bland finländare utomlands och kyrkans turistarbete vid Kyrkostyrelsen Bror Träskbacka till prostar. 15.12.2022 kl. 14:13

BERGÖ. När tillvaron var tuffare och jularna enklare … Johan Klingenberg delar med sig av minnen från 1950- och 60-talets Bergö. 7.12.2022 kl. 09:54

Zacharias Topelius. – Topelius tro förändrades med tiden, så som jag tror att den gör för de flesta. Det säger doktoranden i kyrkohistoria Erika Boije. 8.12.2022 kl. 13:15

BORGÅ STIFT. En morotsbakelse med vit choklad och tranbär – biskop Bo-Göran Åstrand vispade till Borgå stiftsjubileumsbakverk. 30.11.-0001 kl. 00:00

BORGÅ STIFT. En bok som berättar om livet i Borgå stift, sitter Robert Lemberg och skulle vilja göra. Inte en historik med anledning av 100-årsjubileet, utan en fin, snygg och angelägen jubileumsbok. Kanske med bilder du har hemma. 8.12.2022 kl. 19:00

kyrkomusik. John L Bell, präst i Church of Scotland, arbetar bland annat för att kyrkomusiken ska förnyas. Han har gett ut många samlingar med sånger och böcker om liturgi och kyrkomusik. Han gästar Helsingfors och Johannes församling den 7–8 februari. 15.1.2025 kl. 12:49

FINLANDSPRIS. Biskop emeritus Gustav Björkstrand har tilldelats Svenska Akademiens Finlandspris för år 2024. Prisbeloppet är 100 000 kronor. 14.1.2025 kl. 17:17

VÄGLEDNING. På torsdagskvällen hölls den första presentationen av den nya strategin för Borgå stift på Evangeliskt center i Vasa. Men biskop Bo-Göran Åstrand påpekade genast i inledningen att det inte är en strategi i traditionell mening arbetsgruppen tagit fram. 9.1.2025 kl. 22:02

ekonomi. Jonathan och Aron Vik från Åland har startat Sackaiosfonden – ett projekt som förenar ekonomi och tro. De vill bidra till kristen verksamhet och inspirera andra, samtidigt som de utforskar vad det innebär att tjäna Gud i sina framtida karriärer. 8.1.2025 kl. 18:32

SÅNG. Huvudgästen vid kantorsdagar i Vasa i februari är den skotske prästen och psalmskaparen John L Bell, känd för de så kallade Iona-sångerna. Inför detta slår jag upp hans bok The Singing Thing – a case for congregational song. Frågan är: Varför sjunger vi? Bokens innehållsförteckning är ett svar i 10 punkter på denna fråga: 28.1.2025 kl. 11:06