Byri på dialekt

Marina Wiik. Få människor lever i dag hela sitt liv på ett och samma ställe. Att ha samma språkbruk oberoende av situation är i det närmaste omöjligt. Även i ankdammen rör det på sig – eller som folkskolläraren Uno Högnäs skrev på 30-talet i Högnäs’ byrallor: ”Allting jär i världen vaal minder å minder”. 4.12.2008 kl. 00:00

Folk flackar runt, dialekter och språksätt krockar och blandas. I mina hemtrakter hör man då och då om unga som rest till Umeå eller Stockholm för att studera och efter ett år “over there” plötsligt inte “kan” prata sitt bygdemål längre. De flesta utflugna är ändå, liksom jag själv, stolta över sitt modersmål.

För att kunna bevara ett språk levande, behövs olika former av växelverkan och stimuli. På min studentnation i Helsingfors är man lika “inne” oberoende om man talar vasasvenska, terjärvdialekt eller närpesiska. Trots att dialekterna låter lite olika, är de en förenande faktor mellan studerande från olika håll. Mönstret är ungefär likadant som då nordbor möts på exotiska resmål.

Dialekten är, med vissa finska inslag, mitt starkaste och mest flytande språk. Då jag träffar nya mänskor brukar jag pröva mig fram, slänga in ett “he” i stället för “det”, och ta ut svängarna för fullt om försöket fallit i god jord. Att prata dialekt har ändå inte bara att göra med bekvämlighet. Det handlar om att stå för sin bakgrund och föra vidare arvet från tidigare släktled. Att vara medveten om att man har sitt ursprung på en liten ort där saker fungerar på ett visst, men inte för den skull sämre, sätt.

Förstås finns det situationer där bygdemålet inte är ett fungerande eller naturligt alternativ. Men kanske är den gångbar i flera situationer än man först skulle tro? Finlandssvenskar brukar ju kritiseras för att för lätt slå om till finska i tvåspråkiga sällskap. Måhända borde vi som talar dialekt också stå på oss lite mer?

Marina Wiik



hemleverans. När fotbollsträningarna lades ner började Pargas IF:s frivilliga köra ut varor till äldre som behöver hjälp med att handla mat. 7.4.2020 kl. 15:16

gospel. Vi tog oss ett snack med dirigenten Elna Romberg, och frågade hur det är att leda en gospelkör på distans. 6.4.2020 kl. 15:44

biskopens påskhälsning. Så här tänkte vi nog inte att vi skulle fira påsk. Vi blev alla begränsade på något sätt. 6.4.2020 kl. 16:55

Mansroller. Novellformatet lockade fram berättelser om att växa upp och om de spår uppväxten lämnar i oss. Axel Åhman har skrivit om människor i Österbotten som försöker leva upp till förväntningar som de tror att omgivningen ställer på dem. 7.4.2020 kl. 14:12

Påsktraditioner. Skådespelaren Tobias Zilliacus säger att det fanns en tyngd i att spela Jesus även om han inte själv är troende. Den här våren har coronaläget pausat hans arbete och påsken blir inte samma avbrott som vanligt. 7.4.2020 kl. 10:00

långfredagen. "Den här våren har vi fått avstå från mycket som vi brukar se som självklart." 7.4.2020 kl. 00:01

PÅSK. Hur förbereder du dig för påsken i epidemitider? Vi bad några personer berätta hur livet ser ut när vardagen är satt på undantag. 5.4.2020 kl. 10:59

Coronapandemin. Finska Missionssällskapet inleder samarbetsförhandlingar som berör hela personalen. 1.4.2020 kl. 15:44

Coronapandemin. Det finns gratis hjälp för familjen också under undantagstillståndet via kyrkans familjerådgivning. 1.4.2020 kl. 14:43

kyrkans samtalstjänst. Ensamhet, relationsproblem och självkänsla, är sådant som människor grubblar över. Frågor om coronaviruset har också dykt upp nu. 1.4.2020 kl. 13:35

samarbetsförhandlingar. Vasa kyrkliga samfällighet inleder samarbetsförhandlingar med hela personalen. Förhandlingarna kan leda till omorganisering av arbetsuppgifterna eller permitteringar. 27.3.2020 kl. 13:02

arv. Vad som formar oss är något Ann-Luise Bertell grubblat mycket på, inte minst i sin senaste roman Heiman. En berättelse som fångar in österbottnisk mentalitet, krigets antihjältar, elände och livsmod. Förlagan till huvudpersonen Elof är hennes egen farfar. – Hans själ log mot min, säger hon. 27.3.2020 kl. 12:38

tv-gudstjänst. På söndag sänds en tv-gudstjänst med temat “Hoppet bär oss” och predikan av biskop Bo-Göran Åstrand. 27.3.2020 kl. 13:47

stödtelefon. HelsingforsMission startar en ny telefontjänst, Lyssnande örat, för svenskspråkiga seniorer runt om i landet. 26.3.2020 kl. 14:10

utmattning. Två gånger har Sanna Karlsson blivit utmattad, två gånger har hon återvänt till arbetslivet. – Jag har lärt mig att allt inte behöver vara perfekt. Det räcker om det är tillräckligt bra. 26.3.2020 kl. 11:55

mission. Missionsorganisationerna SLEY och Kansanlähetys på fallrepet för prästvigningar i Sankt Petersburg – där den lutherska kyrkan inte har kvinnor som präster. 25.10.2023 kl. 13:54

PERSONPORTRÄTT. Förluster och motgångar har präglat Chris Gullmans liv. – Jag blev adopterad från Hongkong när jag var fem år, och den förlusten bär jag alltid med mig. Men jag har kommit att älska mitt liv för alla dess bländande nyanser av ljus och mörker. 24.10.2023 kl. 15:38

BISKOPSBREV. Det andra biskopsbrevet sedan 2021 handlar om bön och längtan. Biskoparna berättar hur de själva ber. 24.10.2023 kl. 17:00

KYRKOMÖTET. I ett konservativt kyrkomöte fick Borgå stift en övervägande liberal grupp i valet för fyra år sedan. Nu slutar många ombud. Valet av nytt kyrkomöte i vinter förrättas från rätt så tomt bord. 24.10.2023 kl. 14:04

heliga platser. I en avförtrollad värld, en värld där människan är allestädes närvarande, spanar vi efter glimtar av helighet. Mikael Kurkiala vill klä glimtarna i ett språk där vi verkligen kan mötas. – Så fort vi har definierat något har vi låst in det. När vi gör det så dödar vi det. 23.10.2023 kl. 10:05