Folkkyrkans framtid blev Framtidens folkkyrka

Kyrka. Biskop Gustav Björkstrands herdabrev, som presenterades på stiftsmötet senaste fredag, har titeln ”Framtidens folkkyrka”. Arbetsnamnet var länge i en eller annan form mera ett undrande om folkkyrkan har en framtid. Under arbetets gång ersattes tvivlet till den delen av övertygelse. 17.11.2008 kl. 00:00

Christa Mickelsson

Biskopens inledningsanförande vid Stiftsdagarna byggde på och kommenterade herdabrevet.

Arbetsrubriken då biskop Gustav Björkstrand började skriva sitt herdabrev var ”Har folkkyrkan en framtid”, men …

– Under arbetets gång kom jag fram till att folkkyrkan har en framtid, understrykar Björkstrand.

För honom var det inte fråga endast om tro på folkkyrkans framtid, utan  en fast övertygelse att det i framtiden finns en folkkyrka.

– Den måste finnas eftersom kyrkan i dop- och missionsbefallningen har getts en uppgift som förutsätter en sådan.

– Detta innebär också att Kristus själv tar hand om sin kyrka och ser till att den lever vidare. Den saken behöver inte för ett ögonblick tvivla på.

Det som kyrkan enligt Björkstrand däremot alltid har orsak att kritiskt granska och bedöma är de egna verksamhetsformerna. Han påminner om Luthers tes att kyrkan är stadd i ständig förändring och att den i sin verksamhet måste beakta förändringarna i verksamhetsomgivningen

Utgående från det som sägs i herdabrevet om den verksamhetsomgivning och den verklighet som Borgå stift i dag arbetar i samt det som sägs om det andliga klimatet i stiftet har biskop Gustav Björkstrand formulerat följande teser:

1.    Slå vakt om folkkyrkan. Sina brister till trots ger den här modellen de bästa förutsättningarna att föra ut evangeliet inte bara till de kyrkotrogna utan till hela folket. I dop- och missionsbefallningen sägs det uttryckligen att vi skall gå ut till alla folk. Förändringar behövs, men grundmodellen fungerar alltjämt.

2.    Bekräfta medlemskapet. Jag tror inte att det blir möjligt att behålla folkkyrkomodellen om vi inte tar allas medlemskap på fullt allvar och bekräftar det. Det är inte målet – men det är en farbar väg till en allt djupare församlingsgemenskap också för dem som har fjärmats från församlingslivet.

3.    Bygg på kärnförsamlingen och trosgemenskapen. Församlingarna har en viktig resurs i kärnförsamlingen, dvs. i de aktiva församlingsmedlemmarna som troget deltar i gudstjänstlivet och församlingsarbetet. Väckelserörelsernas folk utgör en liknande resurs utan vilken församlingsarbetet skulle lida allvarligt avbräck. Det gäller att aktivt ta vara på denna resurs.

4.    Skapa förändringsberedskap. Det är inte sant att det är bäst att göra som vi alltid har gjort. När omvärlden förändras i allt snabbare takt, måste också kyrkan visa förändringsberedskap. Vårt centrala budskap om frälsning och förlåtelse genom Jesus Kristus består – men formerna genom vilket vi för fram det skall prövas kritiskt.

5.    Utveckla stiftet och församlingsarbetet i den fasta förvissningen att framtiden ligger i Guds hand. Det finns inte någon anledning till oro eller misströstan. Kristus överger inte sin kyrka Han verkar i den som han gjort i gångna tider. Han finns mitt ibland oss just nu, levande, aktiv, befriande, betvingande.

– Vi måste därför alltid se över våra strukturer och anpassa dem till rådande behov och vi måste alltid vara beredda att se över också våra andliga attityder och granska om de motsvarar det vi säger oss tro på och det vi lär, understryker Björkstrand.

Vid presskonferensen efter biskopsvalet betonade Björkstrand att han arbetar för att kyrkan skall vara glad, öppen, frimodig och framtidsinriktad. Teserna ger riktpunkter för vägen dit. I sitt herdabrev har han närmare klargjort vad han förstår med uttrycken.

Också biskopens inledningsanförande vid Stiftsdagarna byggde på och kommenterade herdabrevet. Inledningsanförandet liksom förberedda anföranden i de många seminarier som hölls kommer småningom att publiceras på adress www.kyrkans.nu.

Stig Kankkonen



UTNÄMNING. Kyrkoherden i Jakobstads svenska församling Jockum Krokfors blir ny verksamhetsledare för Martyrkyrkans Vänner från och med den 1 april nästa år. 25.10.2024 kl. 16:34

KARRIÄRSBYTE. Efter tolv år som kantor i Korsholm bytte Susanne Westerlund inriktning och utbildade sig till florist. – Musiken har jag inte lämnat, jag har bara kompletterat mitt kreativa språk, säger hon. 21.10.2024 kl. 16:48

ETT GOTT RÅD. – Varje år har det blivit lite lättare att leva. Jag önskar att jag hade varit snällare mot mig själv som ung, säger Anne Hietanen. 16.10.2024 kl. 10:00

Personligt. Hon har levt i nästan 45 år ”med Herren”. Vad har Nina Åström under åren lärt sig om trons kringelikrokar och gropar? KP mötte henne och diskuterade viktiga ord som tillit, kärlek, rättvisa och nåd – och varför Jesus är hennes allt. 15.10.2024 kl. 10:00

KYRKOR I USA. I USA väntas kyrkorna spela en roll i det amerikanska presidentvalet. Men Amerika sekulariseras också, och effekten kan bli mindre än väntat. Och för många har andligheten blir mera politisk. 14.10.2024 kl. 13:00

Jubileum. Kvinnliga teologer rf har firat sitt 90-årsjubileum. – Föreningen behövs absolut fortfarande, säger styrelsemedlem Eva Ahl-Waris. 9.10.2024 kl. 13:30

sociala medier. Teologen och forskaren Jyri Komulainen är en av få finländska teologer som aktivt är kvar på den allt busigare plattformen X. Polarisering är ett av teman i kyrkans fyraårsberättelse han har varit med om att skriva. 12.11.2024 kl. 19:00

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36

LIKABEHANDLINGSFRÅGOR. Sedan 2021 har Borgå stift haft två kontaktpersoner för jämställdhets- och likabehandlingsfrågor. Sini Aschan är en av dem. 1.10.2024 kl. 10:00

kyrkostyrelsen. Upp till 40 av 190 anställda i kyrkans centralförvaltning kan få sluta inom de närmaste åren. Ge över jobbet med material- och idéstöd till stiften först av allt, föreslår en kritisk rapport. 30.9.2024 kl. 10:00

KRISTEN YOGA. Stillhetens yoga utövas i dag i var femte församling i den evangelisk-lutherska kyrkan. Yogans ursprung utanför kristendomen och Europa väcker fortfarande frågor. Ny forskning ska titta på varför. 18.3.2025 kl. 10:00

film. Filmen om den tyska teologen och motståndsmannen Dietrich Bonhoeffer är bioaktuell i vår. Filmen är skrämmande relevant i en tid då auktoritära ledare på nytt utmanar vårt civilkurage. Ylva Eggehorn, svensk poet, författare och Bonhoeffer-översättare, tycker att filmen är angelägen just idag. 17.3.2025 kl. 18:39

BISTÅND. När han fick e-post om att allt amerikanskt bistånd stoppas var Wycliffe Nsheka i chock.– Jag har jobbat med bistånd i Uganda i 23 år, och aldrig upplevt något liknande. 12.3.2025 kl. 12:42

Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30