Verklighet och ideal

Ledare. Biskoparna publicerade nyligen en liten bok om familj, äktenskap och sexualitet med titeln ”Kärlekens gåva”.
Kuopiobiskopen Wille Riekkinen och Åbobiskopen Kari Mäkinen valde att inte skriva under det som sades i boken.
23.10.2008 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

En orsak var att de två ansåg tidpunkten vara misslyckad då biskopsmötets arbetsgrupp just nu håller på med att färdigställa sitt arbete med frågan om kyrkan och partnerskapslagen. En annan motivering var att boken inte ger en riktig bild av verkligheten. Bilden är enligt dem kort och förenklat sagt för vacker och okomplicerad.

En av rubrikerna i biskoparnas bok är ”Idealen förverkligas inte alltid”. Den rubriken är bra att komma ihåg och fungerar också som en nyckel till reflektioner kring biskoparna Riekkinens och Mäkinens kritik av boken.
Detta speciellt till den del som kritiken gäller disk-
repansen mellan de ideal som boken ger uttryck för och den verklighet som de två biskoparna efterlyser.

Den citerade rubriken är ett annat sätt att uttrycka den sanning som getts beteckningen ”Humes giljotin”. Enligt filosofen David Hume säger hur det är ingenting om hur det bör vara.
Uttryckt på ett annat sätt: av hur det är kan man inte dra slutsatser om hur det bör vara.

Av allt att döma har de biskopar som undertecknat ”Kärlekens gåva” medvetet valt att fokusera mera på hur idealen ser ut än på att beskriva och analysera de olika verkligheter som inte motsvarar idealen.
Av Riekkinens och Mäkinens kommentarer att döma ville de alltså ha en annan betoning. En kraftigare betoning av hur kyrkan ser att det är, än av hur kyrkan önskar att det skulle vara.

Visserligen är det fortfarande sant att all vishets moder är att erkänna fakta, men att betona det goda är inte lika med att blunda för det onda.
En av de viktiga frågorna i detta sammanhang blir alltså om det i det aktuella fallet var viktigare att biskoparna försökte ge en bild av de ideal som kyrkan står för i frågan om familj, äktenskap och sexualitet, eller om det var viktigare att de beskrev hur svårt det är att leva efter idealen och hur ofta vi därför kommer till korta.

Med tanke på alla de ”eländesbeskrivningar” som dagligen omger oss, känns biskoparnas val rätt och riktigt.
Det vi dagens människor behöver är knappast en biskoplig påminnelse om livets strävhet och mänskliga tillkortakommanden. Mycket mera behöver vi en påminnelse om att det finns ideal, att det finns mönster och modeller som har visat sig funktionsdugliga och att vi alla får och kan börja om med idealen som mål.
Det är ett nådefullt budskap.

En helt annan sak är om man anser att kyrkan inte ska ha ideal och mål som inte överensstämmer med hur det är. Alltså att också kyrkan sätter likhetstecken mellan är och bör.
Alternativet är att betona att det kristna budskapet och de kristna idealen håller och är värda att lyfta fram också då – och i synnerhet då – de allmänt glöms eller nonchaleras. Det är det alternativet biskoparna och kyrkan bör välja.
Vad sedan tidpunkten beträffar kunde den inte ha varit bättre vald.
Som Helsingforsbiskopen Eero Huovinen helt riktigt framhöll för en tid sedan framställs byte av partner som inte självklart, utan till och med beundransvärt. Också de tidigare mest privata, intima stunderna har i dag blivit allmängods och handelsvara.
Att unga trots allt detta i allt högre grad anser trohet och hållbara förbindelser vara sådant som de vill satsa på är glädjande. Och det är också biskoparnas stöd i och för denna utveckling.

Sist men inte minst.
De uttalanden och ställningstaganden som ordföranden för biskopsmötets arbetsgrupp gällande partnerskapslagens konsekvenser för kyrkan har kommit med i fallet Liisa Tuovinen, behöver kanske de balanserande reflektioner som finns i boken.

Stig Kankkonen



biskopar. I biskopskollegiet sitter i höst för första gången tre kvinnor som biskopar. Valet var överraskande jämnt. 16.6.2023 kl. 15:50

ekumenik. Susanna Lönnqvist bytte och blev präst i Metodistkyrkan. Efter närmare ett år förklarade domkapitlet i Borgå stift nu hennes "prästämbete förlorat". 16.6.2023 kl. 15:18

Konst. Pauliina Kittilä läste en bibeltext om hur Hesekiel profeterade över döda ben och väckte dem till liv. Bibelstället och bön ledde henne till en tjänstledig höst, en målarresa till Finlands fyra hörn – och en sommarutställning i Helsingfors domkyrkas krypta. 15.6.2023 kl. 13:54

ÄMBETSFRÅGAN. Dennis Svenfelt, tidigare församlingspastor i Pedersöre, har på eget initiativ avsagt sig prästämbetet i den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 15.6.2023 kl. 11:06

LIVSBERÄTTELSE. Gud visar sin storhet i bön då han förvandlar, leder och upprättar. Det säger Saul Mäenpää, delägare i Friends & Burgers. – Jag ber inför arbetsdagen och inför möten. När man praktiserar bön ser man också med tiden Guds svar. Det är mycket som börjar med bön. 14.6.2023 kl. 14:00

LIVSFÖRÄNDRING. Under sin uppväxt och sina konststudier i Serbien fick Ivana Milosavljevic en bild av en avlägsen Gud som bryr sig om och älskar oss, men vars kärlek man måste förtjäna. Kyrkan förstärkte den bilden med sina regler och ritualer. 14.6.2023 kl. 10:00

konfirmand. Ingrid Björklöf blir konfirmerad i Åbo svenska församling i år. – Konfirmandtiden har öppnat min syn på tro, säger hon. 15.6.2023 kl. 19:00

PRÄSTSKJORTA. Svordomarna tystnar på bensinstationskaféet i Karleby och äldre damer i Spanien gör korstecknet. – Att gå klädd i prästskjorta påverkar prästen, men också andra, säger Peter Kankkonen. 13.6.2023 kl. 12:00

KONFIRMANDLÄGER. Hela lägret på en lägergård i Lochteå närmare 200 kilometer bort åkte hem. "Många upplevelser gick nu förlorade", säger kyrkoherde Camilla Svevar. 12.6.2023 kl. 19:00

eutanasi. – Vi måste kunna ha ett öppet samtal om eutanasi, och vara av olika mening. Det säger social­­arbetare Miia Kontro, som nyligen disputerade för att bli teologie doktor. På hennes jobb vid Cancercentret vid HUCS dör människor så gott som varje dag. 12.6.2023 kl. 10:34

FÖRSVARSMAKTEN. Fältbiskopen leder och övervakar Försvarsmaktens andliga arbete och ansvarar för den kyrkliga verksamheten och den teologiska linjen vid Försvarsmakten. 12.6.2023 kl. 08:49

Kolumn. Under en vanlig söndagsgudstjänst, i mitten av mars, börjar en bekant melodi spelas från synten. Min hjärna och mun förbereder sig för att inleda ”Härlig är jorden …”, tills jag några sekunder senare inser att texten är på engelska och med ett annat budskap. Jag befinner mig långt hemifrån, och deltar i en gudstjänst i den protestantiska kyrkan i Oman. 31.5.2023 kl. 08:00

MATTEUS FÖRSAMLING. – Jag tror att vår kärna alltid måste vara andlighet. Visst kan vi bjuda på brunch, men Fazers gör det bättre, säger Patricia Högnabba, som installeras som kyrkoherde i Matteus församling i september. 31.5.2023 kl. 19:31

BLI PRÄST. Kirsi Saarinen jobbar vid polisen med att bekämpa svart och grå ekonomi och göra samhället mer rättvist – men hon drömmer om att bli präst. Just nu gör hon församlingspraktik i Väståboland. 6.6.2023 kl. 15:00

Kolumn. Lena Blomstedt önskar, hoppas och vill att våra församlingar har en stark diakonal profil. Att var och en som kommer till vår kyrka stiger in genom en öppen dörr till ett välkomnande rum där någon ser, lyssnar och bekräftar. 31.5.2023 kl. 16:29

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43