Med Turkiet i hjärtat

Människa. Med endast elva döpta turkiska medlemmar är Istanbuls lutherska kyrka troligen världens minsta. Men i gudstjänsten deltar ofta ett femtiotal, däribland finländare i olika uppgifter. 31.7.2008 kl. 00:00

Kerstin Haldin-Rönn

– Utan Gudskontakt skulle det vara tungt att leva i människomyllret, säger Solveig Mikkonen.

I Turkiet finns formell religionsfrihet, men den som byter religion klassas ändå som antiturkisk och beskylls för att överge sin kultur.

– Det är inte så lätt att skapa förtroende i en annan kultur. Där behövs egna känselspröt och en tro på att Gud kan göra det omöjliga. Det egna gudsförhållandet måste vara i skick, säger Solveig Mikkonen, medarbetare i kyrkan.

Sin uppgift ser hon främst i att vara en kristen medmänniska.Turkiet har funnits i hennes hjärta ända sedan hon i början på 1980-talet flyttade hem till Finland igen. Familjen hade innan dess bott och verkat fem år i Turkiet. Under åren har hon gjort upprepade besök i Istanbul, där hon har en turkisk gudson.

Men hon ville gärna göra en längre insats och började söka en uppgift.

– Jag hade lärt mig turkiska och ville gärna använda språket igen. Jag har ofta tänkt att när mina tre söner har studerat färdigt återvänder jag.

För ett år sedan blev det möjligt. Från den lilla lutherska församlingen i Istanbul kom en förfrågan om hon vill hjälpa dem med diakoni, kvinnoarbete och musik. Svenska Lutherska Evangeliföreningen beslöt i snabb takt att bistå ekonomiskt och Korsnäs församling beviljade henne tjänstledighet.

– Det kändes stort att denna gång få bli medarbetare i en kyrka i Turkiet. Förra gången var vi med i en husförsamling, vi möttes i hemmen eller ute i skogen, där vi sjöng, bad och firade nattvard. De fåtaliga turkiska kristna bjöd med sina släktingar. Jag har efteråt tänkt att vi fick mycket beskydd av Herren.

Lär mera om Solveig Mikkonen i Kyrkpressen nummer 31. 

Kerstin Haldin-Rönn



tidskrift. När papperstidningen Nyckeln blir webbsida hoppas Stefan Myrskog att fler än förr ska intressera sig för de stora frågorna: Vem är Gud egentligen och vad menar vi med människovärde? – Vår tro är på många sätt en paradox, men Gud är alltid större, säger han. 27.3.2023 kl. 16:37

SÖNDAG. Egentligen tror jag att alla dagar på sätt och vis är bebådelsedagar, för varje dag får vi nog signaler från Gud. Ibland kanske signalerna är mycket tydliga, ibland måste vi stanna upp lite mer än vanligt för att upptäcka dem, men de finns nog där varje dag. 25.3.2023 kl. 16:52

sibbo. Camilla Wiksten-Rönnbacka leder en nystartad projektkör som uppträder i påsdagens högmässa i Sibbo. 15.3.2023 kl. 16:34

ungdomar. Nina Sjölander arbetar nästan alla fredagar klockan 15–22. Det är inte betungande, utan veckans höjdpunkt. Mötet med de unga gör jobbet värdefullt. 22.3.2023 kl. 18:00

eutanasi. Hilkka Olkinuora vill inte vara någon dödsängel. Men hon vill att människor lagligt ska kunna ha möjligheten att dö värdigt. 22.3.2023 kl. 16:18

LIKABEHANDLINGSFRÅGOR. Sedan 2021 har Borgå stift haft två kontaktpersoner för jämställdhets- och likabehandlingsfrågor. Sini Aschan är en av dem. 1.10.2024 kl. 10:00

kyrkostyrelsen. Upp till 40 av 190 anställda i kyrkans centralförvaltning kan få sluta inom de närmaste åren. Ge över jobbet med material- och idéstöd till stiften först av allt, föreslår en kritisk rapport. 30.9.2024 kl. 10:00

SANKT OLAV OSTROBOTHNIA. Arbetet med att utveckla pilgrimsleden Sankt Olav Ostrobothnia har inte tagit slut, även om biskop Bo-Göran Åstrand nu invigt både leden och pilgrimscentret i Trefaldighetskyrkan i Vasa. 28.9.2024 kl. 18:38

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Borgå stift kommer att få två nya präster i slutet av oktober. Bland annat det meddelar domkapitlet i Borgå stift. 27.9.2024 kl. 17:51

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Jan Nygård blir ny tillförordnad kyrkoherde i Larsmo. Domkapitlet har förordnat Nygård att efterträda Max-Olav Lassila som går i pension. 27.9.2024 kl. 17:26