Mira Strandberg, till vardags redaktör på Kyrkpressen, har vid sidan av sitt jobb forskat i referensbindning i fyra nyhetstexter som ingått i Kyrkpressen. Resultatet är uppsatsen ”När biskopen blir Björkstrand”.
– Eftersom Kyrkpressen skriver mycket om kyrkan är nyheterna ofta sådana att de kräver många förklaringar, säger Strandberg.
Texternas referensbindning, som hon behandlar i uppsatsen, handlar om hur man syftar tillbaka på något som man redan sagt, till exempel biskopen – Björkstrand.
– Det fungerar bra så länge alla vet vad det handlar om. Referensbindning som kan vara svår är då man använder en bildning som baserar sig på hur världen fungerar, en bindningstyp som kallas inferens. Till exempel om man skriver att någon som suttit på restaurang gick efter att ha betalat notan. Vi vet ju alla att man ska betala notan före man går.
Det är mer problematiskt att använda del-helhetsbindningar som inte är lika självklara. Vi utgår ofta från att alla vet att nattvarden äger rum under en gudstjänst eller att prästen jobbar i församlingen.
– Det händer lätt att texterna blir obegripliga för människor som inte vet hur det hänger ihop. Vi kan utgå ifrån att läsarna känner till att domkapitlet är prästernas arbetsgivare, men gör de det faktiskt?
Mindre allmänbildning
De knepiga kyrkliga sammanhangen kan jämföras med tidningstexter som handlar om EU. Också där förväntas tidningsläsaren förstå till exempel vilken uppgift EU-kommissionen har.
– Ekonomiska texter kan också vara besvärliga, men eftersom de riktar sig till en speciell grupp läsare gör det inte så mycket. Men om vi på Kyrkpressen vill att läsarna ska förstå den kyrkliga problematiken måste vi också låta våra texter påverkas av att folk inte är lika allmänbildade som tidigare gällande kyrkliga frågor.
– Folk vet allt mindre. Men vi skriver fortfarande som om de skulle veta.
Varför nyhet?
Mira Strandbergs lösningsförslag är att Kyrkpressens nyhetstexter fortfarande – medvetet – riktar sig till dem som förstår var det handlar om.
– Eller också tänker vi att vi åtminstone ibland skriver så att alla verkligen förstår. Faktarutor är ett bra hjälpmedel om man inte vill baka in all information i själva texten.
Hon tror att redaktörerna behöver bli medvetna om för vem de skriver, och varför.
– Om vi vill att läsarna ska sätta tid på det vi skriver måste vi ju kunna förklara varför det är en nyhet och varför läsaren ska behöva läsa igenom texten.
