I Guds famn finns det rum

Människa. Redan som ung flicka kallades Kristiina Ekroth prostinna. Nu är hon både prost och prostinna, men framför allt en kyrkans tjänare, i  sjätte led på fädernet. Hon är präst i evangelisk-lutherska kyrkan medan förfäderna har varit det i den ortodoxa kyrkan.
17.4.2008 kl. 00:00

Stig Kankkonen

Kristiina Ekroth har ägnat sitt liv åt att hjälpa sina medmänniskor.

Kristiina Ekroth, född Miikkola, i början på 1950-talet växte upp i Idensalmi blev den ortodoxa kyrkan helt naturligt hennes andliga hem. Men hon var döpt i den evangelisk-lutherska kyrkan där hennes mor var medlem.

– Min far, som var ortodox präst, gick med på att jag döptes enligt mammas tro. Det gick också den dåvarande ortodoxa ärkebiskopen Herman med  på, berättar Ekroth.

Grundorsaken till att det blev så här var de negativa och smärtsamma erfarenheter Kristiina Ekroths farfar hade haft av att vara ortodox i Finland.

– Min farfar sökte den ortodoxa kyrkoherdetjänsten i Taipale församling men fick den inte. Orsaken var att han var ryss.
Förmodligen fick farfadern också annars uppleva problem och svårigheter med att vara ortodox i Finland på sin tid. För att bespara sina barnbarn sådana svårigheter skrev han ett brev i vilket han gav sitt godkännande till att Kristiina döptes enligt sin mammas tro.

Som ung övervägde hon att konvertera till sina fäders kyrka. Men eftersom hon då ännu var omyndig var det modern som bestämde och hon sade nej. Motiveringen var att det var så här som farfar hade velat ha det.

– Min mamma var mycket medveten om det rysshat som fanns på den tiden. Därmed visste hon också om de problem som det hade medfört för mig om jag hade konverterat.

Men att Kristiina Ekroth var döpt till lutheran räckte inte för att skydda henne från omgivningens fördomar.

– Faktum är att jag har lidit en hel del av min bakgrund. Det var inte bara en eller två gånger som jag som flicka fick höra att där går ryssprästens unge.

Hennes djupa ortodoxa rötter och den ständigt närvarande ortodoxa andliga verkligheten gör i kombination med medlemskapet i den evangelisk-lutherska kyrkan att Kristiina Ekroth känner sig som en medborgare i två riken. Det har hon gjort i hela sitt liv. Bland annat av de nämnda skälen gestaltade sig hennes liv så att hennes huvudsakliga arbetsgemenskap blev evangelisk-lutherska kyrkan i Finland.

Efter att hon blivit student stod det helt klart för henne att hon skulle studera teologi.
– Om jag hade varit pojke hade jag med största säkerhet blivit ortodox präst eller präst i Finland.

– Men nu var jag flicka, eller en ung kvinna, och då var möjligheterna begränsade. Jag beslöt alltså att studera teologi och bli kvinnlig präst – i Sverige.

Läs mera i Kp 16/2008.

Stig Kankkonen



musik. Patrick Wingren förklarar varför vi behöver Kurt Cobain lika mycket som vi behöver kyrkokören. 6.4.2017 kl. 08:05

vårdreformen. Vart vänder man sig när det strular till sig i äktenskapet? Tusentals finländare tar varje år kontakt med församlingarnas familjerådgivning och i fjol fick sammanlagt 18 000 finländare hjälp vid någon av landets 41 centraler. 4.4.2017 kl. 14:38

radio. På söndag har det gått 85 år sedan den första svenska radioandakten gick ut i etern. 31.3.2017 kl. 15:02

Helsingfors. Peter Halldorf besöker Helsingfors nästa vecka. Enhet och ekumenik är temat för hans anförande i Johanneskyrkan. 30.3.2017 kl. 13:28

familj. För Bettina Westergård har livet som mamma till åtta fosterbarn inte alltid varit lätt, men hon har aldrig ångrat sitt beslut.– Men jag har fått leva ett så rikt liv. 30.3.2017 kl. 08:12

profilintervju. För mig har det varit viktigt att stå kvar i att Gud ville mig, säger Alaric Mård. 29.3.2017 kl. 15:01

kyrkoherdeinstallation. Stockholm, London, Helsingfors – det finns inte bara ett sätt att vara kyrka på. Daniel Björk har sett många olika församlingar och litar på att Petrus är på väg åt rätt håll. 30.3.2017 kl. 10:36

konsumtion. Varför är min konsumtion problematisk – inte bara för andra utan också för mig själv? Erika Rönngård söker svar och lösningar i tre böcker som handlar om konsumtionssamhället. 23.3.2017 kl. 13:48

björneborg. Poliser har besökt Skogsängens kyrka i Björneborg för att bötfälla de papperslösa flyktingar som församlingen inhyser i kyrkan. 23.3.2017 kl. 11:55

Kyrka. Ungas möjligheter att påverka lutherska kyrkans beslutsfattande måste bli bättre. Nu vädjar NAVI till kyrkomötets framtidskommitté om att något måste göras. 23.3.2017 kl. 00:00

Bok. Kyrkpressens recensent Sofia Torvalds har läst Philip Teirs nya roman Så här upphör världen. 23.3.2017 kl. 00:00

äktenskap. Den kompromisslösning som Mariehamns församling tagit fram i frågan om äktenskap för samkönade par är till biskop Björn Vikströms belåtenhet. 20.3.2017 kl. 15:09

hopp. Det finns de som samlar på frimärken, och andra samlar på kapsyler. I del tre av en serie i sex delar berättar Karin Erlandsson att hon samlar på berättelser om det kristna hoppet. 16.3.2017 kl. 16:12

kyrkslätt. När det är religionstimme i Kyrkslätt undervisas alla barn, oberoende av åskådning, i samma grupp. Oacceptabelt, säger Jarri Vuorio, vars son hör till ortodoxa kyrkan. 16.3.2017 kl. 13:17

profilen. Han är en stor optimist. Men Kenneth Holmgård säger att när en optimist faller så faller han hårt. Och det har han gjort några gånger. Det är många höjder och många dalar. 15.3.2017 kl. 16:06

mariehamn. När en cancerdiagnos fick kyrkoherden Mari Puska att känna lättnad över att få vila förstod hon att hon jobbar för mycket. 30.12.2022 kl. 19:02

vanda. Mona Nurmi studerar teologi i Åbo. Ämnet är hisnande med mångfalden av tolkningssätt. Diametralt olika åsikter bland studerande väcker ibland livliga diskussioner. 22.12.2022 kl. 14:40

kvevlax. Att besöka julkyrkan och att umgås med familj och vänner är något av det viktigaste för väldigt många under julen. Det är något som länge var långt ifrån självklart för en del av oss som bor i Korsholm. 22.12.2022 kl. 14:45

kyrkbrand. Den brunna kyrkan i Rautjärvi var ett nytt andligt hem för släkter från Rautjärvi kommuns östra del – som avträddes till Sovjetunionen. 27.12.2022 kl. 13:30

BISKOPENS JULHÄLSNING. Den här vintern ska jag göra något jag aldrig gjort förut. När det blir riktigt kallt kommer jag att ta på mig gröna, stickade sockor. Jag är inte riktigt van vid det. Jag trivs mera i svart. Men de här sockorna är speciella. Jag fick dem av några diakoniarbetare som en hälsning för att kyrkans diakoni fyller 150 år i år. Och grönt är diakonins färg, livets och medmänsklighetens färg. 25.12.2022 kl. 10:00