Då Esbo firade 500-årsjubileum för 50 år sedan uruppfördes en jubileumskantat komponerad av tonsättaren och organisten Immanuel Sikström, verksam i Esbo svenska församling i nästan 40 år. Kantatens text skrevs av författaren Solveig von Schoultz, som fick inspiration av Esbo kyrkas medeltida målningar. Den gången sjöng Immanuel Sikströms då 11-åriga dotter Kjerstin Sikström i barnkören. 50 år senare är det hon som är dirigent för kyrkokonserten Vingarnas valv.
– För mig är det en stark emotionell upplevelse att få vara med om att uppföra kantaten på nytt, säger Kjerstin Sikström.
Då kantaten sjöngs senast firade Esbo sina 500 år med pompa och ståt, med högtalare utanför kyrkan och bänkar för dem som inte rymdes in – den gången uppfördes kantaten i juni.
– Då hade pappa trimmat upp kyrkokören som fick rum på läktaren, den nya orgeln fanns ju inte ännu. Nu består projektkören av ett fyrtiotal personer, i första hand körrutinerade föräldrar till barn som går i Musikinstitutet Kungsvägen, berättar Sikström, som är rektor för Musikinstitutet.
– Men vi har också samarbetat med Pia Bengts som är kantor i Esbo svenska församling, och med församlingens kyrkokör.
Gripande text
Kjerstin Sikström är glad över att få chansen att återuppföra Immanuel Sikströms kantat – hon får ofta frågan om varför hans kompositioner framförs så sällan. Men projektkören har inte haft en alldeles lätt uppgift.
– Hans verk är inte så lätta att sjunga, de är polyfoniska och ofta ganska intrikata. Det är knepigt att sjunga dem rent.
– Jag har länge längtat efter att få lyfta fram kantaten på nytt. Jag har varit rektor för Musikinstitutet i 34 år. Jag insåg att ska det göras så måste det göras nu!
Solveig von Schoultz text är levande och gripande än i dag. I tiden lär hon ha haft tårar i ögonen då hon hörde sina egna ord sjungas från läktaren.
– Jag har läst gammal korrespondens mellan von Schoultz och Thure af Björksten, som var kyrkoherde på den tiden. Han ifrågasatte hennes ordval och undrade om texten var tillräckligt kyrklig. Men hon stod på sig!
För de Esbobor som får bänka sig i kyrkan är det extra roligt att lyssna till von Schoultz texter kring de målningar som lyser i valven ovanför. Och visst finns det andliga budskapet där. Först skriver hon om djävlarna som dansar med sina mörka horn, och sedan …
Men nära dem, som alltid, okänd än
släpar en man sitt grova kors av trä
förbi en skock av häpna tysta män
och kullen skymtar fram där det skall ske
och rövarn ropar. Han är den som vet
om Guds triumf i mörkrets hemlighet.
