Gud möter vår rädsla

Människa. – Det är på värdegrunden som livet står och faller. Den grund man bygger på är viktigare än karriären, säger Eva-Riise Gundersen. 7.2.2008 kl. 00:00

– Det är på värdegrunden som livet står och faller. Den grund man bygger på är viktigare än karriären, säger Eva-Riise Gundersen.

 
Foto: Isabella Segercrantz

Eva-Riise Gundersen föddes 1937 i Baerum i Norge som yngst av sex barn. Barndomen präglades av Andra världskriget och den tyska ockupationen.

– Det fanns 400 000 tyska soldater i Norge. Man såg dem överallt. Och vi hatade dem!

– När jag nu läst om händelserna i Finland 1918 så känner jag igen atmosfären från min barndom, för vårt krig var också delvis ett inbördeskrig. Man visste aldrig vem som var vän eller fiende. Alla var försiktiga med vad de sa och till vem. De vuxna sa knappt ingenting åt oss barn. Rädslan har haft en stor plats i mitt liv.

Efter kriget gick Eva en dag upp på vinden och hittade tidningar med bilder hon aldrig sett tidigare. Det var fruktansvärda bilder från koncentrationslägren och så var det en bild av Hitler tillsammans med Mannerheim.

– Jag sprang till pappa med bilderna. Han lugnade mig: ”Mannerheim var en stor man och att han skakade hand med Hitler betydde inte att de två var likadana. Mannerheim räddade sitt folk, det var inte alls som i Norge.” Jag andades ut för vi barn satte likhetstecken mellan Hitler och den onde. Men koncentrationslägren förklarade han inte. Det var skräckfyllt att tänka på de bilderna. Jag var ju bara åtta år gammal.

Svårt under ytan

Till det yttre var allt bra i familjen, men under ytan fanns stora svårigheter.

– En av mina systrar insjuknade i schizofreni och det var ångestfyllt särskilt för min mor, som kände att hon misslyckats. Pappa var i chefsställning i affärslivet och arbetet fyllde hela hans liv. Han var ofta på resor. Jag har efteråt tänkt att pappas frånvaro var en av orsakerna till att pojkarna i familjen hade det kämpigt. De saknade förebilder. Dessutom hade pappa inga förebilder själv i papparollen för han hade i tidig ålder förlorat sin egen far.

– Min mor blev allt mer kritisk mot allt och alla. I botten fanns hennes skuldkänslor. Det kändes jobbigt i synnerhet som mina föräldrar under mellankrigsåren tagit intryck av Oxfordrörelsen och hade en kristen livssyn. De hade ju så många positiva sidor, men det var svåra år.
Att lyssna på Gud

– När jag var femton år blev livsfrågorna aktuella. Framtiden såg osäker ut. Allt hade gått så fel i Europa, det förstod jag ju nu.

Eva-Riise hade kommit i kontakt med den internationella rörelsen Moralisk upprustning (tidigare känd som Oxfordgruppen) som ville påverka och bygga upp på kristen grund. På det enskilda planet betonades ”de fyra absoluterna”: absolut ärlighet, renhet, osjälviskhet och kärlek.

– Jag lärde mig att varje morgon ha en stilla stund och söka Guds ledning, att lyssna när Gud talar.En sådan morgonstund ställde Eva-Riise frågan: Varför är mor så negativ? Hon blev övertygad om att svaret var dåligt samvete.

– Hon hade det svårt. Jag beslöt att oftare ge henne en kram och att oftare hjälpa till med disken! Och så beslöt jag att tala med henne.

Samtalet förändrade atmosfären i hemmet.

– Mamma sa  plötsligt att hon var utled på sig själv och sin egen självupptagenhet. Det bittra och kritiska försvann med en gång ur hennes liv och kom aldrig tillbaka. En annan märklig följd var att min sjuka syster samtidigt blev betydligt bättre. Hängde allt ihop?

Läs mera i Kp 6/2008.

Kristina Fernström



åland. Kyrkorådet i Finström-Geta säger ja till att de fyra församlingarna på norra Åland slås ihop till en. 5.10.2015 kl. 13:01

Astrid Seeberger skämdes över att vara tysk och blev svensk i stället. Men när hon började skriva sin mors historia insåg hon att man inte kan lämna det förflutna bakom sig, som man ömsar ormskinn. 5.10.2015 kl. 09:59

postkristet. Vad ska de som varken identifierar sig som ateister eller kristna kalla sig? Religionshistorikern David Thurfjell kallar dem postkristna. 1.10.2015 kl. 12:39

De första nätterna efter att flyktingslussen i Torneå öppnade fortsatte flyktingar att komma till Vasa. Församlingarna i staden är beredda att fortsätta dejourera på kvällarna så länge polisen och mottagningscentralen önskar det. 29.9.2015 kl. 07:33

film. Kyrkpressens recensent låter sig inte övertygas av uppföljaren till publiksuccén Så som i himmelen. 28.9.2015 kl. 16:38

Gewargis Sliwa vigdes i söndags till ny patriark i Österns assyriska kyrka. 28.9.2015 kl. 16:20

Svenska kyrkan. Mikael Mogren tackade, på ren finska, i sin predikan sverigefinländare för allt de har gjort för Västerås stift och att för de har kämpat med hjälp av Gud och finsk sisu. 28.9.2015 kl. 16:18

flyktingkrisen. – Kommer det fler flyktingfamiljer till Jomala står prästgården fortfarande till förfogande, säger kyrkoherde Kent Danielsson. 28.9.2015 kl. 16:13

thomas wallgren. Vad fanns före Big Bang? Den frågan väcker inte Thomas Wallgrens intresse. Vad hjälper det mig att tänka på den frågan? Allt som intresserar mig finns här, säger han. 24.9.2015 kl. 00:00

Den första svenska skriftskolan inom den laestadianska väckelsen kommer att starta i oktober. 22.9.2015 kl. 13:19

kyrkans chat. Kyrkans chattjour fördubblar sina öppettider. 21.9.2015 kl. 16:10

psalmbokstillägget. I november förväntas kyrkomötet godkänna de nya tilläggspsalmerna. Två av Ungdomens kyrkodagars psalmförslag ser ut att finnas med bland de slutgiltiga psalmförslagen också efter handboksutskottets och biskopsmötets senaste mangling. 18.9.2015 kl. 12:15

katja kettu. – Religion är sinnligt, primitivt, intuitivt. Jag hör inte till kyrkan men tror på nåd och helighet, säger Katja Kettu, som skrivit romanen bakom bioaktuella Barnmorskan. 17.9.2015 kl. 08:36

Patrik Hagman. I sin nya pod förenar teologerna Joel Halldorf och Patrik Hagman två saker de brinner för: det teologiska samtalet och att läsa böcker. 14.9.2015 kl. 12:44

marcus j borg. – Om jag ska vara drastisk är Marcus J Borgs böcker orsaken att jag förblivit en kristen människa, säger tidigare ärkebiskop KG Hammar, på besök i Helsingfors. Biskop Björn Vikström är inte lika övertygad. 11.9.2015 kl. 16:19

Personligt. Elina Sagne-Ollikainen lärde sig tidigt att en människas tid här på jorden tar slut. – Det är viktigt för mig att jag använder den tid jag fått väl. 25.5.2022 kl. 12:15

ANDETAG. Louise Häggström och hennes man valde att säga upp sig från sina jobb och flytta till Bergen, en stad i ett land de aldrig besökt tidigare. Hon bloggar på Andetag-bloggen på Kyrkpressens sajt. 24.5.2022 kl. 08:26

LÄGER. I slutet av juli ställs Sabina Wallis inför sitt eldprov: att vara lägerledare vid sommarlägret i Pieksämäki. Själv har hon varit där varje sommar sedan hon var ett halvt år. 23.5.2022 kl. 18:00

TJÄNST. Domkapitlet har fått in fem ansökningar till tjänsten som stiftsdekan. För jobbet, i vilket man framför allt lägger upp prästernas fortbildning, presenterar de sökande olika meriter. De "kan Åbo Akademi", "kan regnbågsfolket" eller "kan dialogen med väckelserörelserna". 20.5.2022 kl. 16:20

domkapitlet. Domkapitlet ändrar på hur församlingspastorerna tillsätts. 19.5.2022 kl. 15:57