Julen är familjens fest

Människa. – Vi gör julmaten tillsammans, min fru och jag, så det blir både finländskt och afrikanskt, säger Moses Mabinda. 15.12.2007 kl. 00:00

– Vi gör julmaten tillsammans, min fru och jag, så det blir både finländskt och afrikanskt, säger Moses Mabinda.

Det är söndag och tidig eftermiddag. Ute är det snöslask, men inne i Moses Mabindas livsmedelskiosk i Tali i Helsingfors är det ljust och gemytligt.

– Jag skaffade hit litet gåvosaker inför julen, säger han och pekar på ett par präktiga lejon och tigrar och ett antal andra mjukisdjur, som tittar längtansfullt på kunderna. Men mest säljer jag livsmedel och godis. Det är ganska långt till närmaste livsmedelsaffär i den här delen av stan, så många föredrar att köpa till exempel  mjölk från min butik. Och så dricker de kanske en kopp kaffe.
Butiken är rymlig. Det finns plats för flere rader med basvaror av olika slag och ett par kafébord vid fönstret mot gatan.

– Här kan man sitta och prata bort en stund.

En Välsignelse

– När jag öppnade butiken för  ett och ett halvt år sedan var det ju en del som blev förvånade när de såg en afrikan bakom disken, berättar Moses som talar både svenska och finska.

– Barnen var de första kunderna. De kom för att köpa sitt lördagsgodis, och jag pratade och skojade med dem. Jag älskar barn! Sedan kom de vuxna.

Jag är här från nio på morgonen till nio på kvällen varje dag och jobbar vanligen ensam. På veckosluten hjälper min äldsta dotter Leticia till. Och ibland ställer min fru upp. Men de är ju upptagna på vardagen på annat håll.

Butiken har ett ovanligt namn: Blessing – engelska för ”välsignelse”.

– Många frågar mig om namnet och jag svarar: Gud ger välsignelse. Jag är kristen, Gud är min fasta punkt! Där Guds Ande bor där blir det välsignelse. Så är det med den saken.

Gemenskapen viktigast

Det är femton år sedan Moses flydde undan kriget i sitt hemland, Demokratiska republiken Kongo. Mycket hemskt hände under de svåra åren, men alla minnen är inte sorgliga:

– Jag växte upp i ett kristet hem. Kyrkan var viktig för hela vår familj, som var katolsk. Till julen dekorerade vi hemmet och kyrkan med pyntade palmkvistar, och barnen fick gåvor, precis som här. På julnatten gick alla, både barn och vuxna, till kyrkan och det var mycket musik och annat program. På juldagen åt hela församlingen tillsammans. Och så var det viktigt att träffa hela storfamiljen, att äta och vara tillsammans under julen.  Julen är familjens och i synnerhet barnens stora fest och så ska det få vara.

– Julen är sig lik både i Afrika och i Finland. Vi läser samma Bibel och Kristus är densamma!

Julmaten hemma hos Moses och hans finlandssvenska hustru Helena  tillreds med gemensamma krafter. Det blir både skinka och fårkött, rätter från båda traditionerna.

– ”Fo-fo” ska jag göra, det är gott.

Fo-fo är en maniokdelikatess från Kongo.

Julkyrkan hör till för Moses och hans fyrabarnsfamilj som också annars är aktivt med i Lukas församling.

– Katolik eller lutheran – det är inte så viktigt. Huvudsaken att det goda budskapet predikas.

Kristina Fernström



profilen. Prästen Sirpa Tolppanen har precis landat i Vanda där hon ska bygga upp en helt ny gemenskap – från grunden. 16.4.2024 kl. 15:34

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26

LÄGER. Varför får bara ungdomarna gå på läger? undrade några konfirmandföräldrar. Klart vuxna behöver läger också, tänkte de i Åbo svenska församling. Nu blir det av – välkommen på vuxenläger! 11.2.2025 kl. 14:07

kyrkomusiker. Fiona Chow är ny kantor i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Under pandemin hade hon tråkigt medan kyrkorna stod tomma. Det var en perfekt tid att öva orgel! Och så blev hon kyrkomusiker. 10.2.2025 kl. 11:48