Ett under behövs

Enligt ärkebiskop emeritus John Vikström tycks vi nu ”gå mot en oundviklig och hård konfrontation” gällande kvinnliga präster (se kyrkpressen.fi under rubriken teologi).Situationen påminner enligt Vikström ”om dagarna innan ett krig bryter ut”. Han skriver: ”De diplomatiska försöken att lösa tvisten har misslyckats. Förhandlarna har rest hem. Samtalet mellan parterna har tystnat. Det är vapnens tur att tala.”

Nästan som en bekräftelse på Vikströms analys och beskrivning av den kyrkliga verkligheten dömde Hyvinge tingsrätt tre personer till böter för att de enligt domstolen hade diskriminerat en kvinnlig präst. Och omedelbart därefter beslöt Helsingfors kyrkliga samfällighet att dra in sitt understöd till evangeliföreningarna, den finska och den svenska.
Enligt samfällighetens informationschef Seppo Simola vill samfälligheten ”inte stöda en organisation som inte följer kyrkans beslut”. Med det avser han motståndet mot kvinnliga präster.

Vad tingsrättens dom som sådan beträffar är det bara att konstatera att den fällts och att det nu är klart att trosövertygelse i Finland kan leda till straff om övertygelsen får konsekvenser som inte är i överensstämmelse med kyrkans ordning.
Helsingfors kyrkliga samfällighets beslut visar för sin del att organisationer som hör till, accepteras och kanske till och med uppskattas av kyrkan, bestraffas av aktörer inom samma kyrka. Och inte bara det. De bestraffas på ett sätt som drabbar tredje part: de människor som berörs av missionsarbetet.
Både rättens dom och beslutet i Helsingfors kyrkliga samfällighet vittnar om att kyrkan inte har full kontroll över frågor som borde lösas gemensamt inom kyrkan. Att sådana frågor i dag måste avgöras i domstol och blir föremål för drastiska beslut av soloåkande kyrkliga aktörer bådar inte gott för framtiden.
I förlängningen kan det innebära att teologiska frågor och tolkningar av den kyrkliga bekännelsen blir ”fall” för domstolar, som helt saknar kompetens att avgöra sådana frågor.

Lika allvarligt för helhetskyrkan är om samfälligheter, enskilda församlingar eller till och med enskilda starka personliga aktörer ”tar lagen i egna händer” och delar ut belöning eller straff utgående från egna sympatier och antipatier.
Ett allmänt erkänt faktum är att vår kyrka är så stark och levande som den är just på grund av att också kyrkokritiska väckelserörelser getts utrymme att verka inom den. Om en enda fråga ­ – kvinnoprästfrågan – tillåts dominera inställningen till och behandlingen av sådana inomkyrkliga rörelser kan konsekvenserna bli ödesdigra.

Å andra sidan måste de som inte fullt ut kan acceptera kyrkans ordning också ta sitt ansvar för helhetskyrkan. Inte heller de kan ha rätt att obehindrat soloåka och kräva respekt för sin övertygelse samtidigt som de vägrar respektera andras.
Om kvinnoprästmotståndarna är övertygade om att Gud fortfarande verkar också i och genom en kyrka med kvinnliga präster borde det vara möjligt för sådana präster och lekmän att fortsätta arbeta inom den.

Beträffande dem som är övertygade om motsatsen, alltså om Guds frånvaro i kyrkan, blir det allt svårare att förstå varför de vill vara kvar i en sådan kyrka.

För de flesta, oberoende av vilken inställningen i kvinnoprästfrågan är, blir det svårt att se hur den kyrkliga enheten skall kunna hållas flytande. Domstolsutslaget i Hyvinge och beslutet i Helsingfors kyrkliga samfällighet borrade ytterligare stora hål i det redan allvarligt läckande kyrkans skepp.
Och redan står nästa stora splittringsfråga framför dörren: frågan om hur kyrkan skall förhålla sig till utlevd homosexualitet.

En undersökning visar att tudelningen i den frågan är praktiskt taget så total som den kan vara. Samtidigt säger ärkebiskop Jukka Paarma att han helst ser att kyrkan går in för en enhetlig lösning (se senaste nummer av KP) av frågan.
Det behövs inga övernaturliga gåvor för att se att det behövs ett Guds under för att kyrkan skall klara sin enhet senast då beslut i den frågan i sinom tid tas.

Låt oss tillsammans be om det undret. Låt oss be om att Gud kraftfullt griper in och leder sin kyrka på rätt väg.