Folkkyrkan och kyrkfolket

Ledare. Ledare 42/2007 Domkapitlet i Uleåborgs stift beslöt nyligen att för två månader avhålla en kvinnoprästmotståndare från prästtjänst. 15.10.2007 kl. 00:00

Domkapitlet i Uleåborgs stift beslöt nyligen att för två månader avhålla en kvinnoprästmotståndare från prästtjänst.

Någon dag tidigare hade svenska YLE presenterat en webbenkät som visade att 80 procent av cirka 350 svarande ansåg det vara rätt att kyrkan inte accepterar att manliga präster vägrar samarbeta med kvinnliga kolleger. Praktiskt taget lika många ansåg att sådana präster borde avskedas eller söka sig till andra uppgifter.


Illustration: Jan Lindström

Inspirerade av detta skrev Kenneth Myntti en ledare i Vasabladet och Bengt Rönnback i Jakobstads Tidning. Myntti förefaller se de svåra frågor som kyrkan brottas med som redskap i en nationell stiftstävling i det som kallas progressivitet. Rönnbacks ledare känns som hänförd lovsång till tankarna i Dan Browns bok Da Vinci koden.

Den gemensamma
nämnaren för kommentarerna var att de kritiserade kyrkan ur ett samhällspolitiskt perspektiv. Den kritiserades för att den inte är som vilken utvecklingsanpassad samhällsinstitution som helst.

Att kyrkan inte kritiseras utgående från vad den är eller vad den säger sig vilja vara är intressant och viktigt. Och ytterst problematiskt. Så problematiskt att man måste fråga sig om en vettig diskussion i värsta fall blir omöjlig.
Det blir den om alla som deltar i diskussionen inte accepterar att kyrkan bekänner sig till den kristna tro som grundar sig på Bibeln och att den i enlighet med sin bekännelse förkunnar Guds ord och förvaltar sakramenten.

En diskussion
där kyrkan med hänvisning till exempel till samhällsutvecklingen förutsätts göra det ena eller det andra är varken ärlig eller konstruktiv.
En ärlig och konstruktiv diskussion måste bygga på att kyrkan har och tillerkänns den självklara rätten att stå för det som den säger sig stå för och handla i enlighet med det. Annars är det som att kritiskt diskutera Röda Korset utgående från att den humanitära organisationen i högre grad borde agera som affärsjätten Nokia eller den amerikanska underrättelsetjänsten CIA.

En förklaring
till att diskussionerna om kyrkan ofta förs utan beaktande av eller respekt för dessa allmänna spelregler har att göra med att vår kyrka är en folkkyrka.
Den statusen gör att alla – som ambassadör Norrback uttryckte det i Malax – vardagskristna – ser det som sin rätt att uttala sig om allt som rör kyrkan. Från tro och lära till vad prästerna bör säga i samband med olika förrättningar.
Kyrkan är ju deras, folkets, kyrka.

Ser man folkkyrkan som ett av det politiska systemets många specialorgan, vilket är allmänt till exempel i Sverige och ser ut att bli allt allmännare också hos oss, finns det inte mycket att säga om den attityden.
Då är det självklart att allt i kyrkan skall vara föremål för demokratiska processer och att det enda som gäller är vad majoriteten av kyrkans medlemmar anser och vill.

Ser man folkkyrkan som en av Gud grundad kyrka som är öppen för alla som vill komma med i dess gemenskap blir verkligheten en annan.
Då är det centrala att de som väljer att vara med omfattar kyrkans tro och lära och utvecklar gemenskapen utgående från de elementen. Då är det Guds vilja som är avgörande för kyrkans val och inte den allmänna samhällsutvecklingen.

Det faktum
att det inom kyrkan ofta är allt annat än lätt att komma överens om vad Gud egentligen sagt och vill förändrar inte detta.
Kyrkans inre slitningar och konflikter varken motiverar eller legitimerar att den leds och låter sig ledas av krafter som varken vill veta av den som Kristi kyrka eller bryr sig om vad det innebär att det är just det som den måste vara.

Om kyrkans samhällsanpassning sker på bekostnad av trohet mot Gud och allt det som det innebär kan följden bara vara en: vi kan kanske formellt behålla en så kallad folkkyrka men kyrkfolket lyser i den med sin frånvaro.

Stig Kankkonen



mission. Tre män med ett gemensamt barndomsland och en längtan efter att hjälpa. Det är allt som behövs för att ge ut en ljudversion av Bibeln på ett språk man inte själv behärskar. Ben Fernström, Rune Särs och Johan Lassus har tagit vid där deras föräldrar missionärerna slutade. 14.9.2023 kl. 19:00

kyrkoherdeinstallation. På onsdagskvällen fick Matteus församling i Helsingfors en ny permanent kyrkoherde då Patricia Högnabba välsignades till tjänst. Församlingen har bland annat profilerat sig med ett starkt ungdoms- och musikarbete och det genomsyrade också hela installationsmässan. 13.9.2023 kl. 23:26

PEDERSÖRE. Oberoende av om Daniel Björk jobbar i Petrus eller Pedersöre är ett uppdrag exakt det samma – att kämpa mot byråkratin. 13.9.2023 kl. 19:00

tro. Merete Mazzarella kan inte säga om tron på Gud ”fungerar”, men hon vet att hon har glädje av den. – Jag tycker att tro är det enda som kan hjälpa mot en känsla av skuld. 13.9.2023 kl. 10:00

FÖRETAGSAMHET. Tre präster och teologer jobbar med bas i Kronoby med att coacha företagare. Ganska lite behöver översättas från ”kristendomska” till vardagsspråk, säger de. Att vara företagare handlar om livets grundfrågor. Om allmänmänskliga saker som också Jesus har talat om. 12.9.2023 kl. 13:25

teve. En av dem talar i tungor, en vill vara talesperson för sexuella minoriteter och en har studerat karismatiska rörelsers destruktivitet. En rykande färsk serie om Borgå stifts biskopar har premiär idag. 11.9.2023 kl. 18:00

VANDA SVENSKA FÖRSAMLING. Snart kan det finnas en engelskspråkig pastor i Vanda svenska församling. Engelskspråkiga tjänster i svenska församlingar hör till ovanligheterna. 8.9.2023 kl. 10:19

BISKOPSMÖTET. – Saker som vi har tigit om i kyrkan är vanligtvis de samma som vi har tigit om i det finländska samhället. Så är det att vara folkkyrka, sa biskopen i Esbo stift Kaisamari Hintikka i sitt tal vid biskopsmötets öppnande i Kyrkslätt idag. 5.9.2023 kl. 14:30

Kolumn. I år firar diakonin i Tyskland 175-årsjubileum. Startpunkten för diakonin var Johann Hinrich Wicherns tal vid Evangeliska kyrkans kongress den 22 september 1848. Han förespråkade ett nätverk av ”kärlek som räddar”. Den moderna diakonin föddes 1.9.2023 kl. 13:56

NY BISKOP. TD Mari Parkkinen vigs och välsignas till ämbetet med Guds ord, bön och handpåläggning i en mässa i S:t Michels domkyrka söndag 3 september klockan 10. Vigningen förrättas av ärkebiskop Tapio Luoma med assistenter. 2.9.2023 kl. 10:00

Äktenskap. Ett nytt land, ett nytt trossamfund och en tuff period ledde Borgåborna Pelagia Mitsitsou och Dimitris Amaxopoulos till ett beslut. 31.8.2023 kl. 14:00

rasism. Vid folkhögskolan med fokus på utlänningar som lär sig svenska är rektor Catharina von Schoultz orolig för den nya vågen av rasism. 30.8.2023 kl. 20:00

musik. Systrarna Britt-Mari och Gun-Helen Andtfolk har uppträtt över 1 500 gånger och är en dynamisk duo. De båda systrarna är öppna och välkomnande, men då vi pratar om tuffare saker blir orden färre. 30.8.2023 kl. 17:32

ETT GOTT RÅD. ”Lär dig lyssna. Ta auktoriteter med en nypa salt.” Det ärnågra av de goda råd baptistpastorn och gymnasieläraren Jan Edström skulle ha gett till sig själv, den 20-åriga Jani. 31.8.2023 kl. 20:00

UNDERSÖKNING. Kyrkpressen bad präster anonymt berätta vad som ligger bakom känslan av att vara utbränd. 30.8.2023 kl. 10:00

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26

LÄGER. Varför får bara ungdomarna gå på läger? undrade några konfirmandföräldrar. Klart vuxna behöver läger också, tänkte de i Åbo svenska församling. Nu blir det av – välkommen på vuxenläger! 11.2.2025 kl. 14:07

kyrkomusiker. Fiona Chow är ny kantor i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Under pandemin hade hon tråkigt medan kyrkorna stod tomma. Det var en perfekt tid att öva orgel! Och så blev hon kyrkomusiker. 10.2.2025 kl. 11:48

FÖRFÖLJELSE. 380 miljoner kristna i världen blir förföljda och diskriminerade, skriver Open Doors i sin senaste årsrapport. Finländare som turistar i Turkiet, Marocko, Egypten eller Vietnam tänker kanske inte ens på det. 7.2.2025 kl. 18:47

Personligt. Simon Westerlund har alltid fascinerats av berättelser – från barndomens sagor till historiens stora skeenden. Hans resa har tagit honom från från studier i historia till läraryrket, och från den Evangelisk-lutherska kyrkan till den ortodoxa tron. 29.1.2025 kl. 15:41