Ett hänsynslöst verk

Ledare. Ledare 37/2007 Paragraf 52 i ulänningslagen är rubricerad ”Beviljande av uppehållstillstånd av individuella mänskliga orsaker”. 12.9.2007 kl. 00:00

Paragraf 52 i ulänningslagen är rubricerad ”Beviljande av uppehållstillstånd av individuella mänskliga orsaker”.

Första stycket i paragrafen lyder:
”En utlänning som befinner sig i Finland beviljas kontinuerligt uppehållstillstånd, om det med hänsyn till utlänningens hälsotillstånd, de band som knutits till Finland eller av någon annan individuell, mänsklig orsak är uppenbart oskäligt att vägra uppehållstillstånd, särskilt med beaktande av de förhållanden i vilka han eller hon skulle hamna i sitt hemland eller hans eller hennes sårbara ställning.”

 
Illustration: Jan Lindström

Bland annat i fallen med den kosovoalbanska Halide Latifi i början av året och nu med irankurdiska Naze Aghai har Utlänningsverket visat att åtminstone det citerade avsnittet i utlänningslagen är endast ett stycke papper.
Detta är viktigt att notera eftersom verket i offentligheten med en åsnas envishet och sömngångares säkerhet hävdat att det enda man kan göra och gör är att följa lagen. Allt annat leder till godtycke.

Självfallet skall Utlänningsverket följa lagen. Men det skall inte ske selektivt, vilket nu förefaller vara fallet. Verket väljer ju att blunda för paragraf 52.
Att det är så bekräftas av vad företrädare för verket sagt i offentligheten, nämligen att alla asylsökande skall behandlas lika.
Det har inneburit att verket väljer bort skyldigheten – märk väl inte rätten – att beakta individuella, mänskliga orsaker. Sådana orsaker kan ju inte generaliseras och därmed inte gälla alla asylsökande. Väljer man som Utlänningsverket att behandla alla efter samma modell gjuten i rostfritt och syrefast stål, kan individuella, mänskliga orsaker inte beaktas.

Säga vad
man vill om Utlänningsverket, men konsekvent är det.
Det har gamla och sjuka Halide Latifi fått känna av. Och det har Naze Aghai, som i sitt hemland med största sannolikhet hotas av våldtäkt och andra former av tortyr, av fängelse och ytterst kanske till och med av döden, fått känna av.
De individuella, mänskliga orsaker som i deras fall borde ha gett dem uppehållstillstånd har blivit uppenbara för hela folket. Med undantag för dem som fattar besluten i Utlänningsverkets namn.

Redan detta är beklagligt och farligt. Men kanske ännu värre är att verket visar fingret åt kyrkan och andra som lyfter fram och påminner om de individuella och mänskliga aspekterna. Ledande tjänstemän vid Utlänningsverket betackar sig ju i offentligheten med jämna mellanrum för goda råd.
Senast skedde det då verkets överdirektör Jorma Vuorio i en intervju för tidningarna Savon Sanomat och Keskisuomalainen upplyste församlingarna om att det inte är deras sak att ge råd om vilka beslut verket borde fatta.

Ändå är
det just goda råd som Utlänningsverket förefaller vara av stort och akut behov av. Varför det är så framgår tydligt och klart redan av de hänsynslösa och obegripliga besluten bland annat i fallen Latifi och Aghai. Det framgår också tydligt och klart av den svidande kritik som professor Veikko Anttonen framför på nyhetsplats i den här tidningen.

Anttonens kritik kan sammanfattas i konstaterandet att Utlänningsverket helt enkelt inte vet vad det gör. Bokstavligt talat.
Att det är så illa ställt beror på bristande kunskap och bristande insikt om religionens och kulturens stora betydelse i länder som ofta är aktuella just i ärenden som behandlas av Utlänningsverket.
Och vad värre är: Utlänningsverket bryr sig inte om att utnyttja den sakkunskap som finns utan väljer att tro på myndigheter som talar i egen sak.

Summa summarum.
Utlänningsverket uppför sig som självtillräckliga, maktfullkomliga myndigheter i diktaturer gör.
Inte som en del av ett demokratiskt land där den ständiga dialogen om vad som är rätt och riktigt för utvecklingen vidare.
Nu måste de demokratiskt valda beslutsfattarna, ministrarna och riksdagsledamöterna säga ifrån på skarpen. Så här kan det inte få fortsätta.

Stig Kankkonen



MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36

LIKABEHANDLINGSFRÅGOR. Sedan 2021 har Borgå stift haft två kontaktpersoner för jämställdhets- och likabehandlingsfrågor. Sini Aschan är en av dem. 1.10.2024 kl. 10:00

kyrkostyrelsen. Upp till 40 av 190 anställda i kyrkans centralförvaltning kan få sluta inom de närmaste åren. Ge över jobbet med material- och idéstöd till stiften först av allt, föreslår en kritisk rapport. 30.9.2024 kl. 10:00

SANKT OLAV OSTROBOTHNIA. Arbetet med att utveckla pilgrimsleden Sankt Olav Ostrobothnia har inte tagit slut, även om biskop Bo-Göran Åstrand nu invigt både leden och pilgrimscentret i Trefaldighetskyrkan i Vasa. 28.9.2024 kl. 18:38

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Borgå stift kommer att få två nya präster i slutet av oktober. Bland annat det meddelar domkapitlet i Borgå stift. 27.9.2024 kl. 17:51

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Jan Nygård blir ny tillförordnad kyrkoherde i Larsmo. Domkapitlet har förordnat Nygård att efterträda Max-Olav Lassila som går i pension. 27.9.2024 kl. 17:26

KYRKHELG NORD. Kyrkhelg Nord är kaffe, glass och vänner. Men också Ray Baker som både ursäktar och uppmuntrar konservativa kristna. Det övergripande temat under årets kyrkhelg kan sammanfattas som ”anpassa er inte”. 26.9.2024 kl. 11:05

podcast. Bröllopskollektivet varvar snack om estetik och fix med reflektioner kring relationer. – Att man bråkar betyder inte att man har ett dåligt förhållande, utan att man har ett förhållande, säger Saara Schulman. 25.9.2024 kl. 17:10

KYRKHELG NORD. Då Ray Baker tar till orda under inledningsmötet av Kyrkhelg Nord ger han kängor åt såväl Mark Levengood som bibeltrogna konservativa kristna. 20.9.2024 kl. 21:10

HAVSNÄRA. Äventyrslusten och kärleken till havet har fått Mikael Hagman att korsa Kvarken i sin öppna båt när han pendlar till jobbet i Umeå. – Jag tycker om spänning i livet och sommartid är arbetsresorna mina utflykter, säger han. 19.9.2024 kl. 13:40

sibbo. Det krävs inget annat än en vilja om att be. Man behöver inte vara van vid bön eller vältalig. Kraften i bönen ligger inte hos den som ber, utan hos den som hör bönen. Alltså hos Herren själv. 9.4.2025 kl. 15:22

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45