Kärlek och hat

Ledare. Ledare 34/2007 Finns det tiotusentals personer i våra europeiska samhällen som hatar västvärlden och är beredda att ta till yttersta våld – läs mörda – för att bekämpa vår frihet och vår demokrati? 21.8.2007 kl. 00:00
Finns det tiotusentals personer i våra europeiska samhällen som hatar västvärlden och är beredda att ta till yttersta våld – läs mörda – för att bekämpa vår frihet och vår demokrati?
Det är en av de frågor som Svante Lundgren reflekterar kring i sin angelägna artikel Det islamistiska hotet i senaste nummer av Finsk Tidskrift. Lundgren är docent i judaistik vid Åbo Akademi.

Frågan är skrämmande i all sin nakenhet och direkthet.
Förmodligen finns det de som menar att den inte alls borde ställas. Redan som sådan kan den ju sägas kasta en mörk skugga över åtminstone en del muslimer. Och det anses vara allt annat än politiskt korrekt i kretsar som lovsjunger framväxten av så kallade mångkulturella samhällen.

 
Illustration: Jan Lindström
Såväl genomförda som planerade självmords- och andra terrorattacker som utförliga vetenskapliga undersökningar av hur muslimer – också i Europa – ser på den västerländska kulturen visar i alla fall utom allt tvivel att här finns ett stort och allvarligt problem.
Frågan är alltså inte om det finns något att diskutera, utan om och i så fall hur problemen och utmaningarna skall diskuteras.

Lundgren kommenterar inställningen att inte diskutera så här:
”Ovilligheten att tala om dessa problem motiveras alltid med att man inte får ge de främlingsfientliga krafterna vatten på kvarn. I själva verket ger man dessa krafter vatten på kvarn genom att tiga, lägga locket på och censurera. På så sätt förstärker man intrycket att myndigheterna inte vill ha en öppen debatt utan sopar problemen under matten därför att de är rädda för hur vanligt folk reagerar.”

Å andra sidan visar undersökningar som också Lundgren hänvisar till att redan en diskussion om de aktuella problemen kan ses och ses som rasistisk och som uttryck för islamofobi.
Den aktiva feltolkningen används sedan som ytterligare ett belägg för att väst inte respekterar muslimer och deras tro och att konfrontationer därför inte endast är nödvändiga utan nödvändiga.

Situationen är lindrigt sagt komplicerad. Så komplicerad att man med fog kan ta till det gamla talesättet som säger att man har rumpan bak oberoende av hur man vänder sig.

Eftersom redan diskussioner kan leda till allt större problem skulle det gälla att hitta en gemensam ”odiskutabel” utgångspunkt för meningsutbytet.
Vad kan då vara naturligare än att diskutera vilka uttryck islam och kristendomen tar sig. Alltså att se vilka frukter de olika träden bär och vad frukterna säger om trädet.

Ta till exempel detta med martyrskap.
Ordet martyr kommer av grekiska martys, i genitiv martyros och avser ett blodsvittne, ett vittne som med sitt liv fått plikta för sin tro för att andra inte delar hans eller hennes tro. En kristen martyr vittnar med andra ord om sin Gud, som uppmanat alla kristna att älska Gud över allting och sin nästa som sig själv.
Också och kanske i synnerhet sina fiender.

I de sammanhang där ordet martyr i dag i allmänhet används är innebörden en helt annan.
De självmordsattacker som utförs av så kallade muslimska fundamentalister ger mördarna martyrstatus och fribiljett till paradiset.
Här är det alltså inte fråga om personer som hellre låter sig dödas än att de avsvär sig sin tro. Här är det fråga om personer som själva tar livet av sig och av så många andra som möjligt.

Våldshandlingarna sker skrämmande nog – som Lundgren konstaterar – av hat till vad västvärlden är och inte av hat till vad den gör.
Slutsatsen av det konstaterandet är klar: det finns mycket lite, kanske ingenting, som vi kan göra för att få dem som hatar oss för vad vi är att älska oss för vad vi gör.

Så kanske den största frågan blir vad det sist och slutligen finns att diskutera om och med vem eller vilka diskussioner kan föras?
En sak torde vara helt klar: företrädare för den så kallade västvärlden kan aldrig framgångsrikt diskutera fredlig samexistens med muslimska fundamentalister som ser dem som fiender som måste mördas. Den diskussionen måste föras i den muslimska familjen.

Stig Kankkonen



STOCKHOLM. Med alla sevärdheter, affärer och restauranger i Stockholm är det lätt hänt att du går förbi kyrkorna. De är många, stora och gamla, men stig in. Många har en egen profil och en aktiv verksamhet. Kyrkpressen har sammanställt vad du bör se. Efter artikeln kan du ladda ner KP:s kyrkguide för Stockholm. 14.6.2023 kl. 14:00

biskopar. I biskopskollegiet sitter i höst för första gången tre kvinnor som biskopar. Valet var överraskande jämnt. 16.6.2023 kl. 15:50

ekumenik. Susanna Lönnqvist bytte och blev präst i Metodistkyrkan. Efter närmare ett år förklarade domkapitlet i Borgå stift nu hennes "prästämbete förlorat". 16.6.2023 kl. 15:18

Konst. Pauliina Kittilä läste en bibeltext om hur Hesekiel profeterade över döda ben och väckte dem till liv. Bibelstället och bön ledde henne till en tjänstledig höst, en målarresa till Finlands fyra hörn – och en sommarutställning i Helsingfors domkyrkas krypta. 15.6.2023 kl. 13:54

ÄMBETSFRÅGAN. Dennis Svenfelt, tidigare församlingspastor i Pedersöre, har på eget initiativ avsagt sig prästämbetet i den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 15.6.2023 kl. 11:06

LIVSBERÄTTELSE. Gud visar sin storhet i bön då han förvandlar, leder och upprättar. Det säger Saul Mäenpää, delägare i Friends & Burgers. – Jag ber inför arbetsdagen och inför möten. När man praktiserar bön ser man också med tiden Guds svar. Det är mycket som börjar med bön. 14.6.2023 kl. 14:00

LIVSFÖRÄNDRING. Under sin uppväxt och sina konststudier i Serbien fick Ivana Milosavljevic en bild av en avlägsen Gud som bryr sig om och älskar oss, men vars kärlek man måste förtjäna. Kyrkan förstärkte den bilden med sina regler och ritualer. 14.6.2023 kl. 10:00

konfirmand. Ingrid Björklöf blir konfirmerad i Åbo svenska församling i år. – Konfirmandtiden har öppnat min syn på tro, säger hon. 15.6.2023 kl. 19:00

PRÄSTSKJORTA. Svordomarna tystnar på bensinstationskaféet i Karleby och äldre damer i Spanien gör korstecknet. – Att gå klädd i prästskjorta påverkar prästen, men också andra, säger Peter Kankkonen. 13.6.2023 kl. 12:00

KONFIRMANDLÄGER. Hela lägret på en lägergård i Lochteå närmare 200 kilometer bort åkte hem. "Många upplevelser gick nu förlorade", säger kyrkoherde Camilla Svevar. 12.6.2023 kl. 19:00

eutanasi. – Vi måste kunna ha ett öppet samtal om eutanasi, och vara av olika mening. Det säger social­­arbetare Miia Kontro, som nyligen disputerade för att bli teologie doktor. På hennes jobb vid Cancercentret vid HUCS dör människor så gott som varje dag. 12.6.2023 kl. 10:34

FÖRSVARSMAKTEN. Fältbiskopen leder och övervakar Försvarsmaktens andliga arbete och ansvarar för den kyrkliga verksamheten och den teologiska linjen vid Försvarsmakten. 12.6.2023 kl. 08:49

Kolumn. Under en vanlig söndagsgudstjänst, i mitten av mars, börjar en bekant melodi spelas från synten. Min hjärna och mun förbereder sig för att inleda ”Härlig är jorden …”, tills jag några sekunder senare inser att texten är på engelska och med ett annat budskap. Jag befinner mig långt hemifrån, och deltar i en gudstjänst i den protestantiska kyrkan i Oman. 31.5.2023 kl. 08:00

MATTEUS FÖRSAMLING. – Jag tror att vår kärna alltid måste vara andlighet. Visst kan vi bjuda på brunch, men Fazers gör det bättre, säger Patricia Högnabba, som installeras som kyrkoherde i Matteus församling i september. 31.5.2023 kl. 19:31

BLI PRÄST. Kirsi Saarinen jobbar vid polisen med att bekämpa svart och grå ekonomi och göra samhället mer rättvist – men hon drömmer om att bli präst. Just nu gör hon församlingspraktik i Väståboland. 6.6.2023 kl. 15:00

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45

NY I USA. Heidi Storbacka med familj blev erbjudna, via den firma hennes man jobbar på, att flytta till USA under en begränsad period. – Jag älskar äventyr, så vi tackade ja direkt. Jag började söka jobb redan förra året – att bli hemmafru var inte aktuellt. 1.4.2025 kl. 13:28