Också nu behövs vägröjaren

Ledare.

Ledare 25-26/2007. Midsommardagen är också dagen då vi, enligt en tradition som sträcker sig så långt tillbaka i tiden som till 400-talet, firar Johannes döparens dag, vägröjarens dag.

18.6.2007 kl. 00:00
Midsommarveckoslutet är ett innehållsrikt veckoslut.
Det är veckoslutet då vi vill vara uppfyllda av sommar, sol och glädje.
Det är veckoslutet då vi på lördagen tänker på skapelsen och på söndagen på frälsningen.
Det är veckoslutet då vår blåvita flagga hissas för att ta emot vår hyllning.

 
Illustration: Jan Lindström
Midsommardagen är också dagen då vi, enligt en tradition som sträcker sig så långt tillbaka i tiden som till 400-talet, firar Johannes döparens dag, vägröjarens dag.
Bibelns berättelser om Johannes, den cirka 30-åriga mannen som uppträdde i Judeens öken och predikade omvändelse, är fascinerande på många olika sätt.

Här är en man som predikar syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop och som får människor att lyssna och fråga. En man som kan och vill konkretisera vad han menar med omvändelse och som i klartext beskriver hur den tar sig uttryck i praktiken:
Här finns människor som vill veta vad de borde göra, men förmodligen blir allt annat än glada över ”recepten”. Här finns ”superkändisen” Johannes som säger att det är som sig bör att han blir mindre och att den som han röjer vägen för, Jesus, blir större.

Men att
vara vägröjare är inte lätt.
Med sitt budskap skaffade sig Johannes snabbt många stora och starka fiender. Av rädsla för folket vågade de dock inte gå till aktion utan det blev som bekant en dansande flicka som blev hans öde då hon av ståthållaren Herodes krävde att få – och fick – hans huvud på ett fat.

Det budskap som Johannes döparen hade till sin samtid och det budskap som han fortfarande har till oss är i korthet följande: ni är på fel väg, vänd om och handla därefter.
Uttryckt på ett annat sätt kunde samma sak kanske sägas ungefär så här: överge er egoism och egoistiska prioriteringar och placera Gud och hans vilja i centrum.

Att det
budskapet är brännande aktuellt borde det inte råda någon tvekan om. Guds skapelse, den jord vi är satta att förvalta, håller på att förstöras.
Medmänniskor som vi uppmanas att älska som oss själva behandlas ofta som medel för egoistiska strävanden och bedöms efter hur de kan bäst betjäna oss och våra egoistiska strävanden.
Kort sagt är det fråga om att vi måste placera Gud och hans vilja i centrum samt se på vår existens ur ett helhets- och evighetsperspektiv.

Hur resonemangen ser ut om vi fortsätter som nu är den så kallade utsläppshandeln ett tragikomiskt exempel på. Med betoning på det tragiska.

I utsläppshandeln är som bekant fråga om att de som förorenar tilldelas en kvot för hur mycket de kan förorena. Den som underskrider sin kvot kan sälja det som ”blir över” och de överskrider sin kvot kan köpa sig extra föroreningsrätt.
Men eftersom naturen inte tål mera nedsmutsning över huvud taget blir hela resonemanget absurt. Det finns ju ingenting att handla med, ingenting att sälja eller köpa.

Och hur täcks vi tala om ett civiliserat välfärdssamhälle då inte på långt när alla har den bastrygghet som borde vara en självklarhet, då personer som söker asyl behandlas iskallt, då det råder oklarhet om vem som skall få födas och vem som aktivt skall hållas vid liv och så vidare.

Johannes döparens, vägröjarens, uppmaning till sin tids människor gäller därför i högsta grad också oss: omvänd er och bär sådan frukt som hör till omvändelsen. Och just i den ordningen: först omvändelsen till Gud och sedan gärningar som är i enlighet med Guds vilja.
Gör vi det blir betoningarna de rätta.
Stig Kankkonen



Kyrka. Moskvas och hela Rysslands patriark Alexej II har beviljat ärkebiskop Jukka Paarma den ett förtjänsttecken av den apostoliske storfursten Vladimirs riddarorden för hans insats i att bygga gemenskap mellan kyrkorna. 25.9.2007 kl. 00:00

Insändare. Chefredaktör Stig Kankkonen gav sig i kast med en svår teologisk fråga i senaste nummer av KP. Man kan se olika på frågan om vad som är prästernas skyldigheter å ena sidan och rättigheter å andra sidan. Jag skulle ha ändrat på orden i huvudfrågan och istället frågat: Har prästen rätt att ge den åt alla, eller är han skyldig att med hänvisning till personens liv och leverne och det som det säger om den personens religiösa övertygelse vägra att göra det? För det är nog säkert en glädje att som tjänare få räcka sakramenten. Däremot kan jag tänka mig att det är med en tyngd på skuldrorna som man tvingas behöva säga nej. Som Ordets tjänare har man fått i uppdrag av att förmedla det Ord människorna behöver höra enligt Gud, dvs både lag och evangelium. När det gäller sakramentsförvaltningen så skall det skötas enligt Bibelns föreskrifter. SK skrev: "Prästens roll är att kalla alla till nattvardsbordet..." En sådan tankegång leder lätt till att nattvardsfirandet får en ny karaktär. Jag har förstått att nattvarden är de troendes måltid. Detta kan illustreras med två exempel: En ytterlighet är en ”modern” gatumission där alla som går förbi inbjuds till nattvard. Den andra ”ytterligheten” är biblisk praxis som utövades i urkyrkan där alla odöpta, katekumener och personer som var underlagt kyrkotukt sändes ut innan nattvard firades. Vidare skrev SK: "Det är den enskilda nattvardsgästen själv som avgör om nattvarden blir till välsignelse eller om den blir en dom." Månne inte ett sådant synsätt leder till onödiga samvetskval för den kämpande kristne medan den självsäkre världsmedborgaren går frimodigt fram. Det är prästens skyldighet att predika synd för synd. Och även binda obotfärdiga i sin synd. Däremot är det hans rättighet (också en skyldighet) att för alla ångerfulla syndare predika nåd och förlåtelse och inbjuda dem till förlåtelsens måltid. De två sista styckena i artikeln är ganska långsökta slutsatser till de texter som SK hänvisar till. Att jämföra förhöret i gammal kyrklig anda med den allmänna syndabekännelse och avlösning är att ta ansvaret av nycklaämbetets bärare. Visst har nycklamakten missbrukats och förhören blivit till maktmedel men ändå säger apologin (art XI) bl.a.: "Uteslutning från sakramentsgemenskapen proklameras hos oss för de uppenbart lastbara och för dem som förakta sakramenten. Detta göra vi i enlighet med både evangelium och gamla kyrkliga stadganden." "Goda församlingsherdar veta väl, huru viktigt det är att förhöra de oerfarna, men fördenskull vilja vi icke uppmuntra den tortyr, som bikthandböckernas författare tillreda..." Förhöret hör till god kyrklig tradition eftersom det allvarliga bibelordet kvarstår: "Ty den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig." (1 Kor 11:29) Roger Pettersson 24.9.2007 kl. 23:49

Sofia Torvalds. Avund, ack du mörkgröna monster! Jag var så nöjd med mitt. Jag satt och surfade på datorn, förstrött letande efter uppgifter om en viss stiftelse som jag fått ett tips om. 24.9.2007 kl. 00:00

Ledare. Ledare 29/2007 Rubriken syftar på den situation många av våra finländska åldringar lever i. 24.9.2007 kl. 00:00

Samhälle. 30 000 barn drabbas årligen av spruckna förhållanden. 24.9.2007 kl. 00:00

Världen. – Vi håller fast vid att äktenskapsbegreppet fortsättningsvis skall förbehållas det officiellt ingångna förpliktande samlivet mellan man och kvinna, står det i norska kyrkorådets uttalande som svar på regeringens förslag om ett liknande äktenskapsbegrepp för samkönade par. 24.9.2007 kl. 00:00

Kyrka. Över en miljon barn och vuxna deltog i församlingarnas familjearbete i fjol. 24.9.2007 kl. 00:00

Världen. Förra veckan öppnades svenska riksdagen. I gudstjänsten i Storkyrkan fick deltagarna för första gången höra stycken ur både Bibeln och Koranen. 24.9.2007 kl. 00:00

Samhälle. President Martti Ahtisaari talade på Kyrkans Utlandshjälps 60-årsjubileum i dag, söndag. 23.9.2007 kl. 00:00

Kyrka. Portarna i muren kring Borgå domkyrka byggs om. 23.9.2007 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkostyrelsen har tillsatt en arbetsgrupp som skall utreda den svenska utbildningen som ger kompetens för kyrkliga tjänster. 22.9.2007 kl. 00:00

Samhälle. De sociala forumen på webben blir allt populärare. Men är de något för kyrkan? 22.9.2007 kl. 00:00

Människa. – Jag är hellre bland de svaga och utstötta än bland de starka. Så har jag känt det hela livet. 21.9.2007 kl. 00:00

Världen. Denna vecka firas pingströrelsens hundraårsjubileeum i Oslo. Cirka 7000 besökare väntas till veckoslutets samlingar. 21.9.2007 kl. 00:00

Världen. Idag, fredag, hålls internationella bönedagen för fred. 21.9.2007 kl. 00:00

själavård. Nu går det att fylla i ett kort för att informera vårdpersonal om att du önskar förbön eller nattvard om du råkar ut för en olycka eller sjukdom. 17.3.2016 kl. 11:00

Matbankens insamling av varor som ska delas ut till påsken har inletts på Åland. 17.3.2016 kl. 10:53

yle. I år har det gått 90 år sedan den första radiogudstjänsten sändes. 17.3.2016 kl. 10:52

Det är svårt att få fullgod service på svenska, säger några åländska kyrkoherdar. 11.3.2016 kl. 15:26

I militären fick Mathias Salo ett bönesvar, en förvissning om att Gud tar hand om honom. Den vetskapen ger honom mod att välja nya vägar i livet. Fotbollen som sysselsatt honom i 18 år har han nu valt bort. Nästa höst väntar teologistudier, i sommar en resa till USA. 11.3.2016 kl. 08:53