Kp-redaktör skriver predikan

Kyrka. Vad skall man tänka på då man skriver en predikan? Trohet, ärlighet och lyhördhet. 28.3.2007 kl. 00:00

Vad skall man tänka på då man skriver en predikan? Trohet, ärlighet och lyhördhet.

 
Foto: Daniel Iman

Så svårt kan prästyrket väl inte vara? Att predika om söndagarna, hur knepigt är det? Alla har vi ju suttit i kyrkan och suckat inombords och tänkt att det där kunde väl jag göra bättre. Sagt och gjort. Jag gjorde en tur till Sibbo för att lära mig att predika.

– Vad skulle du vilja säga, vad är viktigt för dig? undrar kyrkoherde Helene Liljeström som skall lotsa mig igenom predikokonstens mysterier. Vi böjer våra huvuden över palmsöndagens evangelietext i Johannes-evangeliets tolfte kapitel.
Jag suckar. Hur långt måste det vara? Jag klarar inte ens av att tänja på mina radioandakter till fem minuter.

– Tio minuter är ganska bra, säger Helene. Annars blir gudstjänsten så lång.

Läs artikeln i sin helhet i papperstidningen 13/2007.

Sofias predikan

Det enda jag nånsin lyckats få att gro var en mandarinkärna som jag planterade med hjälp av min mormor då jag var i förskoleåldern, ungefär. Att det lyckades tycker jag fortfarande är alldeles osannolikt. Man sätter ett frö i en kruka med mull. Man vattnar. Man väntar. Om man går i förskolan känns det som i en evighet. Småningom, mirakulöst, spirar den lilla mandarinplantan fram. Jag kan fortfarande minnas hur lycklig jag var. Jag döpte min lilla mandarinväxt och vårdade den ömt i många år tills den fick nån sjukdom och dog.

För att jag riktigt skall förstå Jesu liknelse om vetekornet som faller i jorden och dör måste jag tänka på min lilla mandarinkärna.

Så här säger Jesus: om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör, ger det rik skörd.

Vetekornet är litet, brunt och skruttigt. Det ser jag då jag surfar in på Skåne-möllans hemsida för att läsa mera om vad vete egentligen är för nånting. Det konstiga är att man aldrig kunde tro att nånting som ser så lesset och anspråkslöst ut kan bli en hel växt, en växt som en dag vajar tung av ax och ger bröd åt många. Vi vet ju att det händer, vi har alla läst om det på skolans biologitimmar och vissa av oss har till och med sett det hända i verkligheten. Nu måste jag igen tänka på min mandarinkärna. Men precis vad som händer där nere i jorden känns ändå som ett mysterium.
När Jesus talar om sin egen död får han det att låta alldagligt. Hela tiden faller ju vetekorn till marken och dör. Varje dag spränger ju det groende livet sitt bruna, skruttiga hölje. Samtidigt talar han om nånting alldeles oerhört. Vi mänskor brukar ju inte kunna tänka att vår död bär på en sådan sprängkraft, att vår död på något mirakulöst sätt kunde föda mer liv och mer liv och ännu mer liv. Vi har svårt att se på döden som något nödvändigt och värdefullt.

Men det är just det som Jesus menar.

När Jesus talar om vetekornet vet han redan vad som kommer att ske. Han vet att han ska bli korsfäst. Vi vet också att han vet att det kommer att vara smärtsamt och fasansfullt, och att det komner en kort stund på korset då han undrar om Gud har övergett honom och tvivlar på alltihop. Men lyckligtvis har vi också facit på hand. På påskdagen uppstår Jesus. Graven är tom. Döden ledde inte till förgängelse, förlust och tomhet, den ledde till liv.

Det stora kristna mysteriet är att Jesu död ledde till mera liv och mera liv och ännu mera liv för oss alla. Vetekornet dör. Men den växt som spirar fram är tung av förlåtelse och nåd och glädje och evighet.

Min favoritbeskrivning av himlen finns i en bok av CS Lewis som heter Den stora skilsmässan. I den är himlen så verklig att de mänskor som först kommer dit är liksom spöken. Vartenda lilla grässtrå i himlen är så saftigt och kraftigt och verkligt att nykomlingarna inte ens kan gå utan att känna en skärande smärta i sina fötter. När spökmänskorna kommit till himlen med en buss från den gråa stad som fungerar som nånsorts helvete får de välja. Vill de stanna kvar? Vill de förlåta och glömma sin bitterhet och bestämma sig för att tacka ja till den inbjudan de får? Överraskande många är motvilliga. De flesta har nånting de inte riktigt vill ge upp, inte ens om de får ett liv i himlen i utbyte.

Men om de säger ja förvandlas de. De ser visserligen fortfarande ut som sig själva, men de är så starka, så vackra, så fulla av liv och glädje och jag nästan börjar gråta då jag läser om det. På jorden var de kanske blyga och bortkomna. De kämpade med nånting som tyngde dem till marken och fick dem att sloka och krympa. Men nu är de fulla av kraft och godhet. De skrattar, helt förvånade. Och så ger de sig i väg för att leta efter Gud.
 
Det är det som vi tror på. Jesus var det första vetekornet. Hans död födde mer liv än vi nånsin kommer att förstå. Men inte heller vår död är farlig längre. Som aposteln Johannes skriver: ”… och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer.”

Det är nånting att tänka på nästa gång du planterar nånting.



Sofia Torvalds



skrivande. "Är detta ordbruk i själva verket bara ett sätt att försöka fånga det ofattbara?" 29.9.2021 kl. 06:00

domkapitlet. – Att kämpa mot en från början missanpassad kyrklig utredning tog mycket arbetstid och energi av alla domkapitel, säger Lars-Eric Henricson. 27.9.2021 kl. 09:38

pris. Seta rf har gett enheten för Kyrkans fostran och familjeärenden sitt pris för saklig information. 24.9.2021 kl. 16:41

HOUTSKÄR. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Houtskärs kapellförsamling i Väståbolands svenska församling har inom utsatt tid sökts av pastor Peter Blumenthal, tf. kaplan i Houtskärs kapellförsamling och av pastor Janette Lagerroos, redaktör vid Kyrkans central för det svenska arbetet. 24.9.2021 kl. 15:58

ÖVERKONSUMTION. Vårt beroende av konsumtion och fossila bränslen kan liknas vid alkoholism, skriver ekoteologen Harry Månsus i sin senaste bok. 17.9.2021 kl. 18:39

VÄNDPUNKT. Lasse Wendelin har alltid varit en presterare med en överfull kalender. Efter en hjärtinfarkt är hans hjärta så dåligt att han inte kan jobba heltid. – Först nu, när min kalender är tom, börjar jag inse hur mycket jag gjort för att få bekräftelse på att jag duger. 16.9.2021 kl. 14:31

KÄMPAGLÖD. Anders Tanne Björkman har genomlevt fler motgångar än de flesta behöver erfara. Han har varit på absoluta botten, tappat hoppet, tron och humorn, men långsamt tagit sig upp till ytan igen. 16.9.2021 kl. 10:00

NYTT LIV. Ända sedan Mikaela Ahola var barn har hon fått höra att hon behöver ett nytt hjärta. Hennes hjärta var var missbildat, ett så kallat enkammarhjärta. 15.9.2021 kl. 17:41

MARTYRKYRKANS VÄNNER. Martyrkyrkans vänner har återupptagit sin verksamhet efter att myndigheterna återbördat pengarna som varit i kvarstad till föreningens konto. Föreningen har redan sänt ut pengar till projekt man understött tidigare. 14.9.2021 kl. 19:20

CREDU. Hon vill att hela personalen ska arbeta tillsammans med att sikta mot stjärnorna för att de ska landa i trätopparna. Kerstin Storvall är rektor för Kredu och Step-utbildningen i Nykarleby. 14.9.2021 kl. 18:53

JOHANNES FÖRSAMLING. – Nu sitter skägget löst! säger Johan Westerlund, Helsingforskyrkoherden som odlade ett coronaskägg för att han ändå bara satt hemma. I oktober bjuder han in till Mikaelidagsfest i Johanneskyrkan och hoppas att kyrkan blir så full som restriktionerna tillåter. 14.9.2021 kl. 18:38

kyrkoherdeval. Biskop Bo-Göran Åstrand, vad gjorde att du bedömde att du behövde ställa in ditt program och åka till Pedersöre? 10.9.2021 kl. 14:28

FÖRSÄLJNING. Lägerholmen Mataskär i Esbo, med alla sina byggnader, har sålts till en privatperson för ett sjusiffrigt belopp. 8.9.2021 kl. 10:15

kyrkoherdeval. I söndags träffades Pedersöre församlings tillträdande kyrkoherde Mia Anderssén-Löf, vice ordförande Krister Mård och biskop Bo-Göran Åstrand för att utbyta tankar kring församlingsarbetet. 7.9.2021 kl. 12:45

BÖN. När man inte klarar av att be kan man testa att be på ett nytt sätt. 3.9.2021 kl. 15:18

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39