Vi anförtror henne det värdefullaste vi har, men ersättningen hon får mäts inte med samma mått. En barnskötare har ett ansvarsfullt, mångsidigt och utmanande arbete och en usel lön. För att få lite insyn i arbetet följde jag med en vanlig tisdag i Prästgårdsbackens dagis i Kyrkslätt.
8:30
Frukostdags hos björnarna! Gröt och saftsoppa, bröd och korv är framdukat och barnen äter tillsammans med barnskötaren Annika Fröberg som har morgontur. Dagiset öppnar redan halv sju och de första barnen kommer strax efter det.
En del av barnen äter med god aptit och vill ha mer av både gröt och soppa. Andra har svårt att få i sig ens några teskedar. Policyn är att alla skall smaka på allting.
– Gitty, Gitty! ropar barnen när barnskötaren som har kvällstur kommer in. Jag inser snart att det är onödigt att försöka hålla sig till det officiella Birgitta Back. Här heter hon bara Gitty.
Prästgårdsbackens dagis är Kyrkslätts största svenskspråkiga dagis. Ett nittiotal barn är indelade i sju grupper: lejonungarna, pingvinerna, björnarna, trollen, aporna, grodorna och nyckelpigorna. 12 barnträdgårdslärare, 16 barnskötare och fem biträden tar hand om dem, i olika sammansättningar.
Björnarna, det är sjutton pigga 5- och 6-åringar med fläng. Ingen lyfter ett ögonbryn för de nya tanterna som trillar in vid frukosten. Men då kameran åker fram blir det plötsligt annat ljud i skällan.
– Du får inte fotografera mig! utropar Cecilia bestämt, och många instämmer. Sen poserar de och ler från öra till öra.
Läs artikeln i sin helhet i papperstidningen 12/2007.
