Inkast Patrik Hagman

Botgöring: läkning för en trasig värld – och för våra själar

Ledare Jan-Erik Andelin

Media: Frågorna som kunde ha ställts

Kolumn Sofia Torvalds

Vi bär alltid vårt oglansiga jag med oss – vår rädsla, våra inre konflikter, vår evigt ömmande akilleshäl

Bloggen:
Amanda Audas-Kass
Jag är 29 år och just nu allra mest mamma eftersom jag är hemma med min son Arvid som är två månader. Till familjen hör också Ingrid, 4 år och min man Fredrik. Mitt jobb är att vara modersmålslärare i ett svenskt gymnasium i Helsingfors. Sedan är jag också prästfru, vilket nog är en ganska stor del av den jag är. På KP-bloggen kommer jag att ha ett tydligt tema: kvinnlighet och jämställdhet.

Charlotte Perrelli

29.01.2013 21:45

Om en kort liten tid ska jag återvända till arbetslivet. Varje dag numera får jag berätta hur det känns att lämna min lilla pojke när han bara är några månader gammal.

Min man började jobba när pojken var några veckor. Egentligen redan före det, han sov till och med borta två nätter under sonens andra levnadsvecka. Ingen frågade honom hur det kändes att lämna den lilla pojken när han var bara några dagar gammal. Åtminstone inte med samma tonfall.

Jag känner mig lite som Charlotte Perrelli. Därför gör jag det.

Kommentarer (1) Kommentera
Mikaela
30.1.2013 14:54
Jag tycker inte det är så konstigt att mammor får förklara hur det känns att lämna barnet medan pappor inte behöver göra det. Som gravid lever man ju 9 månader i symbios med barnet. Pappan kan visserligen längta efter sitt ofödda barn lika mycket som mamman, men rent fysiskt är han ju mer avlägsen. Efter förlossningen går sen mamman igenom en hormonstorm, som för många uttrycker sig så att det är väldigt svårt att befinna sig på en annan plats än där barnet är. Jag lever i den uppfattningen att pappor inte reagerar riktigt på samma sätt. (De pappor jag känner tycker mest att det bara är skönt att slippa den skrikande ungen ibland.) Och om man dessutom ammar, är man fortsättningsvis fysiskt bunden till barnet på ett helt annat sätt än pappan. Charlotte Perrellis man hade knappast problem med bröst som blev fyllda med mjölk då han jobbade =).

Kyrkoherde Jon Lindeman i Finström-Geta församling leder inget åländskt kyrkouppror, tvärtom. – En åländsk ledningsgrupp kan hjälpa domkapitlet i Borgå att bättre förstå Åland. 12.4.2013 kl. 12:24

Matteus församling har som en av de första församlingarna i Norden skapat en mobilapp för konfirmander. Appen är bara en liten del av ett långsiktigt förnyande av skriftskolan. 11.4.2013 kl. 10:18

Kyrkpressens chefredaktör May Wikström blir vd för Fontana Media. Hon kommer dessutom att fortsättningsvis sköta uppdraget som chefredaktör för Kyrkpressen. 8.4.2013 kl. 11:12

Dagens trosproffs är mer tilltufsade och ifrågasatta kulturellt än för bara tio år sedan. Emeritusbiskopen trivs numera som resepredikant. Han tror på påskens hopp som medicin mot uppgivenheten. 31.3.2013 kl. 12:00

Prästhemmens och prästmakens/makans roll har förändrats mycket sedan prästfruarnas förbund bildades. I dag har förbundet bytt namn och många ”prästfruar” är män och prästerna ibland ensamstående. 28.3.2013 kl. 15:00

Styrelsen för Pörkenäs har nekat rollspelsföreningen Eloria att hålla ett lajv på lägergården under påsken. 28.3.2013 kl. 12:00

När journalister rapporterar om kyrkliga frågor leder bristande kunskaper lätt till dålig journalistik. 27.3.2013 kl. 12:45

I trädgården. 31.3.2013 kl. 10:00

Vid graven i trädgården. 29.3.2013 kl. 18:00

I korsets skugga. 29.3.2013 kl. 15:00

På korset. 29.3.2013 kl. 15:00

På vägen till Golgata. 29.3.2013 kl. 12:00

I prokuratorns residens. 29.3.2013 kl. 10:00

På översteprästens gård. 28.3.2013 kl. 23:00

I Getsemane trädgård. 28.3.2013 kl. 21:00
Läs fler artiklar här
Slutet nått

Mest läst

  1. Metodisterna står kvar bakom traditionellt äktenskap
  2. John Vikström, snart 94, gör bokslut om bibeltvisterna han mött
  3. Vad är det i mig som gjorde mig arg på dig?
  4. Media: Frågorna som kunde ha ställts
  5. Bakom varje sjukdom finns en människa – men hur ge själavård åt någon som inte minns?

Ani Iivanainen:

Glimtar av hopp i mörkret

Inkast Patrik Hagman

Botgöring: läkning för en trasig värld – och för våra själar

Ledare Jan-Erik Andelin

Media: Frågorna som kunde ha ställts

Kolumn Sofia Torvalds

Vi bär alltid vårt oglansiga jag med oss – vår rädsla, våra inre konflikter, vår evigt ömmande akilleshäl

ledarskap. Vad är en ledares viktigaste egenskap? Gott självförtroende, säger Henrik ”Henka” Lindberg, som leder produktionsbolaget Parad. Han vill skapa en arbetskultur där det är tryggt att misslyckas. 
– Först då kan kreativiteten flöda. 27.6.2021 kl. 13:42

ÅLDRANDE. Författaren och psykoterapeuten Patricia Tudor-Sandahl har skrivit en ny bok, ”Mer levande med åren”, om modet att åldras och bli sams med det paradoxala och motsägelsefulla som ryms inom oss. 24.6.2021 kl. 00:00

FÖRLÅTELSE. Jimmy Sundström har levt med konstant värk i kroppen i femton år. Bakom värken ligger ett trauma – han var med om övergrepp när han var tolv år. – De senaste femton åren har inte varit lätta, men med Guds hjälp har jag kunnat förlåta och få frid. 23.6.2021 kl. 09:00

GENERATION Y. – När man frågar millennialer vad de vill att kyrkan ska göra svarar många: Vi vill inte ha något av kyrkan, det räcker att kyrkan finns där. Vi kan komma om det är någon kris eller om vi vill gifta oss, säger Laura Leipakka. 8.7.2021 kl. 06:00

johanneskyrkan. Johanneskyrkans fasad med sina gargoyler, rosettfönster och fialer får en grundlig genomgång i samband med fasadrenoveringen. 23.6.2021 kl. 06:00
Läs fler artiklar här
Slutet nått

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet

Forever young – drömmen om evigt liv

Sixten Ekstrand
Vi har säkert alla hört den någon gång.

Distans på gott och ont

Sixten Ekstrand
Pandemin medförde en revolution på många arbetsplatser.

Kyrkpressen är en kristen debatt- och kulturtidning som ges ut av Fontana Media. Fontana Media ägs i sin tur av Församlingsförbundet.
Ansvarig utgivare är Nicklas Storbjörk. nicklas.storbjork@kyrkpressen.fi